Det måste vara klimatförändringen

Idag är det Valborgsmässoafton. För en gångs skull är jag ledig. Jag ska ta en gammal hederlig tonårsfylla, med allt vad det innebär. Satsar på att bli fullast i Sverige faktiskt!

Dagen efter ska jag dra, vad jag tror kommer bli, årtiondets vanligaste bortförklaring;

Det måste vara klimatförändringen


DJ Cockboy

167059-97
Foto: Kalasolle AB

Såhär doggig var jag när jag var DJ på Klubb K3 på Vinylbaren i tisdags. Temat var 80-talisternas popmusik - eller OC-generationen som vissa kallar oss.

Delar av min setlist (mindre indie än vanligt):
Pengabrorsan - Dom vet ingenting om oss
Regina Spektor - Fidelity
Sahara Hotnights - Visit to Vienna
Radio Dept. - Where damage isn't already done
Arctic Monkeys - Teddy Picker
Coldplay - Fix you
Laakso - Italy vs. Helsinki
Laleh - November
Tingsek - World of it's own
Jamie T - Pacemaker
The Kooks - Naive
Libertines - Time for heroes
Björns Vänner - Staffanstorp
David & The Citizens - Are you in my blood?
Elliott Smith - Thirteen
Popsicle - Hey Princess
Kent - Kräm
Cardigans - Lovefool
Håkan Hellström - Brännö Serenad
Jakob Hellman - Hon har ett sätt
Ed Harcourt - Apple of my eye

1 maj

167059-96

Helt förutsättningslöst slänger jag ut några frågor, såhär inför första maj.

Varför är det bara vänsterpartierna som har kampanjer mot rasism? Och för jämställdhet? Och miljöfrågor? Och HBT-frågor?

Är det inte "höger" att vara emot rasism och för jämställdhet? Eller en fin miljö? Eller är det bara skapa nya jobb och företag som är viktigt?

Huruvida jag är höger eller vänster spelar ingen roll i denna frågan, tycker bara det är lustigt att man aldrig ser sånna kampanjer från allianspartierna. Det borde väl vara lika relevant för dem?

Make up = Make out?

167059-95

Jag kanske är kuktrög, men jag fattar inte. Smink.

Det är ingen idé att skriva vad jag tycker i frågan, istället går jag rakt på sak.

Varför är det vanligast att kvinnor sminkar sig, och varför gör de det? En sak är säker, att det finns ingen gen i kroppen, eller i DNA-remsan som säger att man ska sminka sig. Jag undrar hur och när det började. Och hur samhället har skapats så att tjejer "måste" sminka sig och killar egentligen inte får göra det. I alla fall inte utan att bli kallade för homofiler.

Hur dumt är det inte egentligen? Jag känner många tjejer som ALDRIG skulle gå utanför dörren utan spackel. Snacka om dåligt självförtroende. Jag brukar säga till dem att jag inte har några problem att gå ut osminkad, så får jag svaret:

Men du är ju kille.

Jaha, vaddå? Varför ser världen ut såhär? Varför gör min dolme att jag inte bör sminka mig, och hennes "pink taco" att hon måste göra det? Ganska tokigt när man tänker efter.

Fisk i en skål

image94

Stefan Sundström sjunger i "Fisk i en skål"

Men om någon skulle älska mej
Och tycka jag var bra
Är han en idiot som inte är något att ha


Så känner jag ibland. Jag skriver mest om hur mycket jag föröktar andra livsstilar, ideologier och musiksmak, men hade jag varit någon annan hade jag aldrig blivit tillsammans med mig själv. Det är måste vara en dum djäfvul som blir det. Och jag hade definitivt inte legat med mig själv. Vem vill göra det med någon som gör det en gång per skottår? Not me.

Va, är det veganskt?

167059-93

Mina psedounympolare "Big Gay AL" och "Newman" har gjort det igen. Citaten vi minns - som vissa bara påstår är rena konstruktioner.

Plats: Förfest nära Nobeltorget i Malmö.
Situation: Jag och "Big Gay AL" äter middag. Vegetarisk sojasnitzel med potatisgratäng. Skjutjärnsjournalisten "Newman" kommer in i rummet och kommenterar genast vårat val av föda.

"Newman" säger följande:
Ja, jag ser direkt att rätten inte är vegansk. Det är ju potatis i den.

Min spontana tanke, så här i efterhand är följande:
Vilket djur kommer potatisen från? Jag gissar på myrslok eller giraff.

Bring home the bacon

image92
Titeln är tillägnad "fyrtal i bögar - anno 2005". Pudding, Ondskan, Stjärtis och Spettan.

Patetiskt är ordet! Men vad ska man annars göra på en lördagskväll, som singel? Hyra en collagefilm och käka chips med kompisarna? Plugga till hemtentan? Mata internetporr tills det krampar i högernäven? Skära sönder handlederna till Broder Daniel?

Jag har gjort det igen. Lånat pengar för att festa. Av min två år yngre syster. Egentligen hade det gått alldeles utmärkt att sitta hemma i soffan och kolla på public service, men jag jag känner mig så patetisk då. Istället är jag mindre patetisk och dricker fulgrogg på förfest som slutar med att 4-5 svettiga rockabillyfikusar ligger och brottas, för att gå till KB och tro att man ska få ligga, men har den där desperata blicken, som utstrålar "han har inte fått napp på 4 år och letar billiga indierumpor", så att man bara blir skrattad åt. Och när det äntligen kommer fram någon så har man lyckligtvis ett gäng cockblockers på nacken som inte ger en sekunds utrymme för konversation med någon med "the vertical smile". Allt detta för att sedan gå hem ensam i natten, springa inom Mido livs bara för att inse att alla vegetariska baguetter är slut, sedan ramla hem, somna och må skit hela söndagen. Det är väl mindre patetiskt än att ligga hemma och kolla på SVT?

På veckorna lever jag på existensminimun och äter havregrynsgröt (och ägg) tre gånger om dagen för att ha råd att bli dyngfull på helgen. Man vad fan ska man göra istället? Pudding needs av boyfriend.

Jag tänker alltid på dig i April

image91

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1051381,00.html

Denna nyhet var exakt vad jag behövde.

För jag älskar ingen alls,
sånt där är slöseri med tid,
men då slösar vi bort våra liv.

Vad är alternativet?

En kommentar till förra inlägget. Driver man en tes måste man ju även ha ett alternativ. Här är hon.

image90

Jag trodde det var på skämt

image89

Jag kanske har fel. Jag vet ju inget om mode. Såklart.

Har alltid fått för mig att Paris Hilton var ett skämt. Och Victoria Beckham, Lindsey Lohan, Kate Moss etc... Det verkar dock uppenbarligen som att det är dessa små nötterna som sätter modeagendan i bloggsverige. Nästan uteslutande finner man bilder på dessa tjejer på bloggarna.

Och det verkar vara på allvar! Eller är de tjejernas förebilder på riktigt? Jag kanske har läst Aftonbladet för mycket, men jag har ingen annan bild av dem än dålig reklam för rasen med "the pink taco".

Visst, mina förebilder som jag bloggar om är inte heller så bra. Det är mest små killar med snelugg som gör destruktiv musik och skär sig i handlederna, men som sagt;

Jag trodde inte man skulle ta folk som är med i Hänt Extra, Klick och Veckans Nu på allvar...

Ett nytt Lunarstorm?

image88

Nu har jag bloggat i snart fyra månader. Det är ett medium som inte gjorts särskilt mycket forskning om ännu och inte har satts i något fack. Ordet kommer ursprungligen ur "weblog" - internetdagbok.

Det jag har märkt är att blogg.se snarare fungerar som en community - jag skulle vilja jämföra det med Lunarstorm, Skunk eller Myspace. Folk håller på och pimpar sina presentationer med tunga HTML-koder och andra funktioner som kostar pengar att använda.

Sedan är det ofta väldigt lite som handlar om innehållet i inläggen på kommentarerna. Det fungerar mer som ett gästbokssystem där man skriver kommentarer tillvarandra och håller en konversation. Folk skaffar sina "vänner" och i det stora hela känns det mest som klubben för inbördes beundran. Modebloggarna sitter och berömmer varandras klädval och stryker medhårs.

Jag vet inte om det är ett problem, för egentligen tycker jag också det är kul att ha fått lite nya vänner och så vidare, men det var inte därför jag började blogga från början...

Jag är inget jeansfreak...

167059-87

Måste ge er det roligaste citatet jag vet. Året är 2005, platsen är Malmö, det är förfest till klubb Crush. Två killar som vi kan kalla för "Big Gay AL" och "Newman" sitter och diskuterar mode. "Big Gay AL" slänger ur sig följande:

"Jag är inget jeansfreak. Men jag gillar low cut denim med 2 mm gulsöm"

Är ditt fru ett scatmanfru/scatmanfrut?

image86

Det var början på högstadiet. Scatman John hade tjänat sina sista stålar, istället var det hjältar som Doktor Bombay och Hanson som var på allas läppar. Kuriosa är att tidningen Frida utnämnde en då 14 år gammal Taylor Hanson till världens sexigaste man. Det är som om Slitz hade utnämnt Amy Diamond till världens sexigaste kvinna.

Själv var jag hopplöst förälskad - det var på den tiden jag fortfarande trodde på kärlek. Jag kunde hennes schema utantill, samt även hennes adress och telefonnummer. Jag kysste hennes bild i skolkatalogen varje natt innan jag somnade och varje gång klockan stod på 00:00, 11:11 eller 22:22 önskade jag vår eviga kärlek.

"Patrik, du är för snäll för mig - du förtjänar nånting bättre"

Samma natt blev hon fingerpullad, stående, i mörkret efter en grillfest på Valje Halvö av en kille i mitt fotbollslag. I omklädningsrummet veckan efter fick laget ett utförligt referat om hur trång hennes fitta var.

Ränderna går aldrig ur

image85

Tittar man på min
Last.fm går det att se vilka artister som spelas mest på min dator. Det är bara riktiga storheter som spelas mest, såsom Elliott Smith, Håkan Hellström, Bright Eyes och The Smiths. Överlag är det musiker som även elitkritikerna, såsom Fredrik Strage och Håkan Steen, accepterar. Men på tjugonde plats finns ett band som inte passar in; Onkel Kånkel. Mitt andra skelett i garderoben.

För er som inte vet är Onkel Kånkel ett könsrocksband som inte sällan skämtar om homofiler, pedofiler, döda och mongoloids. De är ökända i musiksverige och inget man skryter om att ha i skivsamlingen. Hur kan det då komma sig att jag lyssnar på Onkel? Jag som på ytan är politisk korrekt popvänster, som bara ägnar mig åt finkultur och har en genusvetenskapligt riktig retorik.

Det började då jag var i tioårsåldern och spelade pingis. Efter en träning kom en kille fram och visade skivorna. Det blev en rutin att avsluta träningen med Onkel-allsång. Tänk er tio snorungar som sitter och sjunger om "Gaybusters" och "CP-Åke". Det fortfatte till de pubertala tonåren, då homofilhumor var normen. Onkel släppte "Fantastiska Äfventyr" och ungdomarna i Sölvesborgs BTK lärde sig texterna utantill på en vecka.

De här ränderna har aldrig gått ur mig, och än idag kan jag få ett homofilbetonat pervo-rus genom kroppen om jag hör "Suger pung som en djäfvul" eller "Ittmah huttma, hutt 'n homo stjärtplågaren". Jag vet inte vad jag ska göra, jag kan ju inte ljuga för mig själv. Jag vill inte älska Onkel, men jag gör det ändå. Det är som ett gammalt ex, som hjärnan släppt, men hjärtat håller kvar.

Snälla Bullen, hjälp mig!

Som vanligt är det inte Puddingen i bloggen som har skrivit brevet.

Tantsnusk

image84
Erica Jong - Tantsnuskgenrens fixstjärna

Idag fick jag i uppdrag av en tidning att skriva en tantsnusknovell (!) till nästa nummer. Tanken är att det skall gestalta en medelålders kvinnas jakt på knapplösa knull med unga hingstar i det "nya" Malmö. Jag kommer inte undertecka med mitt eget namn, utan en pseudonym. :)

Kanske inte så lätt att skriva, då jag inte känner en enda kvinna över 25 och har sex ungefär en gång om skottåret. Hur som helst lovar jag att publicera den här, när den är klar. Ni kommer skratta ända tills nästa gång det är den 29:e februari. Då ska jag ha omåttligt kul. 4 sekunder - vart 4:e år.

Klubb K3

image83

Är ni i Malmö tisdagen den 24 April - ramla inom Vinylbaren bredvid Kulturbolaget. Det är Malmö Högskolas institution K3, som har sin akademiska klubb, som är öppen för alla.

Jag, Professor Bo Reimer, med flera kommer spela musik inom genrena mod/pop/soul.

Vänta er barhäng i världsklass och mingel med snygga akademiker, som inte är rädda för flaskan. Från mig kan ni vänta er hjärtskärande pop-melodier med allt från Jamie T till The Smiths.

Drömmarna dog

image82

Året var 2003. Jag samlade fortfarande drömmar i fickan, trodde på människan, trodde fortfarande att kärleken skulle övervinna allt. Iklädd sjömanskostym klottrade jag slagord med näsblod, spred ut bensinen över solnedgången, rev ner staden och hällde ut havet över hela horisonten. Jag var Patrik - med hjärtat i handen. Du var solskenet - och jag var ensam.

Men drömmarna dog.

Drömmarna dog i bygdegården som Gud glömde. Jag som aldrig sa hora, gjorde ett undantag den kvällen. Jag hade bytt ut alla jenka-tuggummi, rigichoklad, Bustertidningar och fotbollsmedaljer mot ordet som flög ur min mun gång på gång som en sommarplåga på repeat. Jag skäms än idag. Det var mitt fel att drömmarna dog och jag kommer få ångra det resten av livet.

Detta är början på ett adoptivbarns bekännelser.

Jag blir hellre ensam, än lycklig med nån annan.

Skelett i garderoben

167059-80

Av bloggen att döma kan man tänka sig att jag är en sån där pretentiös djäfvul som bara ägnar min fritid åt finkultur och alternativa medier. Så är det givetvis, men alla har vi skelett i garderoben. Idag satt jag och listade mina favoritfilmer och då kom jag på att en av rullarna inte alls var särskilt finkulturell - snarare raka motsatsen.

Till skillnad från Alexandra Dahlströms karaktär i Fröken Sverige, som lyssnar på Patrik Isaksson i smyg, tänkte jag i en liten serie av bloggar erkänna vilket offer för white trash-kulturen jag är.

Del 1: Favoritfilmer.

Ciderhusreglerna, Amélie från Montmartre, Me and you and everyone we know, Life Aquatic, Royal Tenenbaums, Fight Club, Gummo, Little Miss Sunshine, Farväl Falkenberg, Nyckeln till frihet, Pulp Fiction, Forrest Gump, Ghost World.

Detta är en samling filmer som antingen är sjukt kritikerrosade eller ingår de i den hyllade amerikanska indie-genren.

Sen kommer vi till min absoluta favoritfilm, som jag har sett säkert 50 gånger: Harold and Kumar go to White Castle. Den hade säkert inte ens vunnit pris på Alfreds filmfestival i Sölvesborg, men jag älskar den högre än stjärnorna.

Nästa gång, favoritmusik.

Hot stuff

image78

Idag har jag namnsdag, förstår inte riktigt varför man firar det, så jag ger mig själv en present.

Ni kanske har förstått det vid det här laget, men jag kan inte sluta tjata:

Stuff + Cats = Awesome

Förövrigt fyller min egen katt fem år på onsdag. Det ska jag fira med att lägga en massa saker på henne. Hoppas kunna posta de bilderna inom snar framtid. Sayonara!

Scheisse

image77
Indievänsterkulturen jag ingår i, eller snarare som andra kategoriserar mig i, går ut på att vara annorlunda. Att inte se ut och agera som alla andra. Det värsta vi vet är mainstream, men nu har det gått åt pipsvängen. Mainstreammodet har influerats så mycket av alternativkulturen, så att man inte längre ser skillnad på folk och folk.

Hockeykillarna som hatar bögar och kommunister springer numera runt i converse all-stars eller vans och palestinasjal runt halsen. De har med fördel även en tröja med Che Guevara på. För några år sedan gick jag alltid klädd så. På den tiden kunde jag få stryk om jag visade mig ute med den utstyrseln.

De piffiga tjejerna som går på toa tillsammans och föraktar tjejer som inte rakar pälsburgaren har minst två par ballerinaskor. Deras tröjor och toppar är allt som oftast randiga eller prickiga, gärna så oskuldsfulla att en 18årig Nina Persson hade framstått som en riktig kukhäxa. Nu för tiden har tjejerna även sånna där strumpbyxor som slutar vid vaderna. Alltså, de ser exakt ut som indiepoptjejerna (pandor i allmänhet) sprang runt i början av millenniet. Nu är det tydligen okej att gå klädd så.

Jag är inte bitter. Jo, det är jag. Ni får inte glömma att jag är en sån där pretentiös popvänstersnubbe som måste vara annorlunda bara för sakens skull. Det är dock lite kul att jag var fem år före Ebba von Anorexi med modet.

Vad ska jag göra nu för att se annorlunda ut? Eller ska jag strunta i det och leva ut mina fantasier i sommar istället? En miljon oskuldsfulla 18åriga Nina Perssonkopior behöver min kärlek.

Mina tankar är det sista som ni tar.

Ett får i ulvakläder

167059-76

Många är ulvar i fårakläder, men jag är snarare ett får i ulvakläder. Ni som läser min blogg och aldrig har träffat mig tror säkert jag är en liten inåtvänd kruka som aldrig går utanför dörrren och sitter hemma och skär mig i badkaret med Joy Division i bakgrunden.

Tvärtom blir alla jag känner IRL förvånade när de läser hur dåligt jag mår. Jag har ett lättsamt, roligt och hårt yttre. Jag drar grova skämt (mycket rasbiologi, trots jag är guling), super skallen av mig minst tre gånger i veckan, gillar att brottas i köket och snackar ofta dvärgporr på rasterna på högskolan.

Snacka om method acting. Problemet är bara att jag inte vet vem som är den riktiga jag. Men här på bloggen får ni nöja Er med the emotional cockboy fagget; Pudding. Utanför cyberspace är jag the snortchoking bikerider din mamma warned you about.

Vi lider tillsammans.

167059-75

Conor Oberst a.k.a. Bright Eyes kan man alltid lita på. Idag fixade jag hans nya album "Cassadaga" och det är lika vackert och hjärtskärande som vanligt. Veckan är räddad.

Det var allt för denna gången.

Jag heter Patrik Lundberg.
Från staden i söder där hatet glöder.

Dödsångest v. 2.0

image74
Jag, Linda & Kyckling sjunger Singstar - Mars 2007.

Klockan är över ett på natten. Sitter och förbereder opponering på b-uppsatser till imorgon. Kan inte tänka, för en enorm dödsångest har tagit över all verksamhet i huvudet. Jag mår uppriktigt sagt uruselt, funderar på att söka hjälp.

Inget som vi gör kommer spela någon roll när vi är döda och Jocke Berg har rätt - Vi kommer alla en gång dö. Det är det som gör så ont.

- Jag är på fest med mina vänner, sjunger singstar och har skitkul. Det spelar ingen roll när jag är död.
- Jag sårar alla mina vänner eller rånar en bank. Det spelar ingen roll när jag är död.
- Jag vinner en miljon på lotto och reser jorden runt. Det spelar ingen roll när jag är död.

INGENTING SPELAR ROLL.

Jag måste skaffa en mening med mitt liv. Jag måste komma på vem jag är, men det går inte. Mina släktingar dör, mina vänner flyttar åt olika håll, miljön förstörs, allt handlar om pengar, kvinnor och män får inte leva på lika villkor. Vad ger mening i livet när allt är fucked up? Jag låter som en 15-årig emo-kid, men allting gör så ont i mig.

Det kanske inte är så dumt att bli religiös ändå. Då har man en övertygelse i alla fall och ett hopp om ett liv efter döden. Buddhismen eller hinduismen hade varit fint. Om karma fungerar i praktiken har jag en hel del positiv sådan att tillgodogöra mig, för livet har varit en enda lång förlustsvit så här långt.

Ha kul medans du lever! Du lever bara en gång! Hallå? Det är inte det som är mitt problem.

Nu kan du få mig så lätt.

Den spanska flugan

image73

Dokusåpsbubblan har spruckit, men det är alltid någon ny mediatrend som kommer och tar över vårt medvetande. Givetvis har jag redan läst sönder den nya flugan - INTERAKTIVITET (när användaren blir delaktig).

Eftersom alla människor är mer eller mindre mediekåta, men väldigt få är snygga/coola/galna/smarta/kåta nog att vara med har det alltså behövts något lättare sätt att medialisera sig. Kolla på de nya stora mediasatsningarna. SVT försöker med "Slutet på historien", där man skriver klart en etablerad författares novell, samt "Gör det bättre själv", där man ska gör en egen adaption av en känd filmscen.

Sydsvenskan.se har gjort reklam för att läsarna ska få sätta egna betyg på Malmö FF:s fotbollspelare, Aftonbladet publicerar läsarnas egna krönikor och så gott som varje tidning använder sig av läsarbilder tagna med mobilkameror. "Fotbollsmåndag" i TV4 uppmanar tittarna i var och varannan mening att gå in och kommentera på hemsidan.

Bloggarna har blivit så populära för att man som läsare kan gå in och kommentera inläggen. Till och med uppslagsverken har blivit interaktiva. Kolla bara på Wikipedia och Susning.

Innan dokusåporna slog igenom var det såpoperorna som regerade. Vad kommer när folk tröttnat på det interaktiva deltagandet? Jag som är gammal retrofil hoppas på att MS Freja bärgas från medelhavet och att Gösta Prüzelius återuppstår på Kristi Himmelfärdsdag för ytterligare en säsong av Rederiet. Reidar Dahlén 4-ever.

Grattis Bromölla

image72

På självaste Skärtorsdagen fick Bromöllas befolkning vad de suktat efter sen Jesus gick i kortbyxor. Sanna Nielsen satt på ICA Kvantum (stället där A-L-L-A handlar). Det ryktas om gubbar som fick hjärtinfarkt, elvistanter som slängde upp påskliljor och tonsårsflickor som grät.

Hoppas Sanna fick en härlig påsk med många ägg och shoppande av många nya tant-klänningar på långlördagen i Sölvesborg. Peace.

För kärleks skull

Idag dog min morfar. Det är slutet på den vackraste kärlekshistorien jag vet. Idag är nämligen min mormors födelsedag. Hon har varit bortgången sedan sex år tillbaka . Morfar har inte haft något att leva för sedan hon gick bort. Idag förenas de igen.

Även om det är hjärtskärande vackert och tragiskt lyckades jag hålla tårarna tillbaka till jag satte på Antony and the Johnsons.

"Hope there's someone who take care of me when I die"

Att dö av sorg unnar jag ingen, men samtidigt har man ändå fått uppleva kärleken som är större än livet i sig. Just nu önskar jag att också få träffa någon som är värd att dö för. Det kanske hade givit mig lite mening i livet.

Nu ska jag bli hjälplöst full - för kärleks skull.


Nightmare on Nobelvägen

167059-71

Jag har två mardrömsscenario. Det första är att vakna upp och komma på att jag är lycklig. Då faller hela min image.

Det andra är om möjligt värre.

- Jag får jobb i en helt random stad, som jag inte har någon anknytning till. Exempelvis Borlänge, Enköping, Kumla, Katthult. Där känner jag inte en själ och det enda jag har är jobbet.

Hur skaffar man sig vänner då? Alltså riktiga vänner som man inte bara fikar eller festar med, utan som man bara kan komma hem till och hänga och glo in i väggen med. Frågar jag en kvinna på jobbet om hon vill komma hem och hitta på något tror hon lätt att jag vill ligga med henne. För att inte tala om jag frågar en man. Då kommer jag bli omtalad som byabögen (som om jag inte redan är det).

Om man nu mot alla odds skulle skaffa sig vänner, när ska jag våga dra första nazistskämtet? När ska jag våga dricka 20 öl och klä av mig naken på stortorget? När ska jag våga berätta att det bästa jag vet är ÄGG och lägga saker på min katt och ta foto på den?

Det är en komplett omöjlighet. Måtte jag aldrig få jobb i Borlänge, Enköping, Kumla eller Katthult.

Årtusendets uppenbarelse

167059-70

Fick ett brev från adoptionscentrum idag, med alla mina filer från Korea. Till höger ser man de enda bilderna som togs på mig i Korea, vem kvinnan är som håller mig vet jag inte, men jag tror det är någon från Social Welfare Society. Pappret till vänster är "kontraktet" som mina biologiska föräldrar skrev på när, då de övergav mig.

I brevet följde det även med en hel del snaskig informtion om mig som jag inte hade en aning om. Jag tror jag är på väg mot en psykisk kollaps på riktigt.

Tonsårsproblem.

167059-69

Ibland känns det nästan lite pinsamt att ha kronisk identitetskris, särskilt då jag hunnit bli 24 och alla andra i min ålder redan funderat ut vilka de är och vad de vill bli. Folk skrattar åt mig när jag lyssnar på Bright Eyes, Broder Daniel och The Smiths. Det hör ju till tonårsångesten, när man är 24 ska man kasta sina converse all-star och randiga tröjor, då ska man ta på sig stickad polo, börja dricka rödvin och gilla Dylan & Springsteen, som sjunger om mer vuxenrelaterade problem.

Själv längtar jag bara tillbaka till barndomen, då det viktigaste som fanns var fotbollsturneringen i helgen eller utflykten till Kålmården på påsklovet. Då slapp man allt det jobbiga.

På tal om det. Jag träffade en Koreansk utbytesstudent idag. Hon lärde mig hur jag ska uttala mitt koreanska namn. Ni hörde rätt - jag visste inte hur man uttalade mitt eget namn, förrän idag. Då kanske ni förstår varför jag fortfarande står i spegeln varje dag och undrar vem i helvete jag är. Dessutom önskar jag att fick tillbaka mina rutor på magen. Men det mina damer och cockboys, det sägs bara vara ett i-landsproblem. Det får jag som "kommunist" inte skriva. ;)

Room for rent

Som jag tjatat om ett tag ska jag flytta till Korea i augusti.

Jag ska dock flytta redan i juni, då jag ska sälja glass i metropolen Sölvesborg. Det betyder att jag kommer hyra ut min lägenhet i andra hand from 10 juni - 30 december. Det är en 2:a på 51m² inte långt från Malmö city. Någon som är sugen?

Anledningen till att jag lägger ut "annonsen" här är för att det är mest vänner som läser bloggen och jag vill helst hyra ut till någon jag kan lita på.

Det är en fördel om du:
* Gillar ägg
* Är asexuell
* Aldrig dricker
* Inte gillar spela hög musik

...men långt ifrån ett måste...




Klicka för planlösning.

Amnesi - ja tack!

167059-68

Alla minns väl Men In Black med Tommy Lee Jones och Will Smith? Jag minns den som en kalkonrulle, fast inte på ett sådär patetiskt sätt, utan snarare något man kastar på en bakfyllesöndag då man skrattar åt allt.

Ett element i filmen är dock genialt - Manicken som raderar minnet!

Jag har nämligen blivit trött på att vara upplyst om en massa saker, det gör mitt liv så mycket tråkigare och svårare. Hade någon skjuitit mig med den manicken hade jag kunnat en massa grejor:

* Jag hade inte varit feminist och känt till samhällets patriarkala strukturer.
- Då hade jag kunnat köpa Slitz och vara lika grabbig som alla andra.
- Jag hade inte skämts för att ta plats i offentliga sammanhang.
- Jag hade inte hållt bort tjejernas hår när de kräktes - jag hade raggat upp dem istället.

* Vegetarian - inte en chans!
- Då hade jag sluppit ha ett enda alternativ på restaurangerna.
- Jag hade inte blivit betraktad som en alien i vissa bekantskapskretser.
- Jag hade kunnat äta Lasse's Kiosks kebabtallrik igen.

* Ingen politisk medvetenhet.
- Utan problem hade jag kunnat jobba svart eller ligga hemma och stämpla utan dåligt samvete.
- Hade sluppit bli kallad för kommunistjävel, trots jag är socialist.
- Inte blivit ledsen över när Lars Leijonpung vill införa betyg för lågstadieelever.

* Mainstream musiksmak
- Utan problem hade jag kunnat gå ut och festa utan att börja gråta när de spelar Gyllene Tider.
- Min skivsamling hade inte varit dyrare än hela min själ. Jag hade bara lyssnar på radio.
- Jag hade kommit undan med att titta på Idol för musiken och inte bara för Felicia.

* För dum för ångest
- Inte en chans att jag stått och kollat mig i spegeln varje dag och undrar vem som tittar på mig.
- Inga självmordstankar och existensiell ångest.
- Hade inte dygnet runt gått och tänkt att alla ska dö en vacker dag.

* Ingen akademiker
- Hade haft fast jobb istället och råd med både bil och plasma-tv.
- Min lägenhet hade inte sett ut som ett gruppboende.
- Hade kunnat kolla på TV6 utan att bry mig om deras USA-imperialistiska programutbud.

Medvetandesänkning hade alltså varit min räddning, om jag inte hittar Men In Black så de kan ge mig en amnesi-light, är det nån som är villig att slå mig med ett baseballträ i huvudet?


My own stuff

167059-67

Fick låna en kamera av en kompis, så jag tog tillfället i akt att göra en egen Stuff on my cat. :)

Saken på jag lagt på min katt är ett gammalt mysdjur, en rosa kanin, som jag tvingade min mamma att måla prickar på, för att den skulle vara som Pricken. Minns ni den boken? Sagan om din lilla kaninen som var alldeles prickig när alla andra syskon var helvita? Det är den mest sorgliga och hjärtskäranade barnbok som finns. Den som inte gråter när Pricken försöker ta bort sina prickar med fläckborttagningsmedel för att bli accepterad av sin släkt, ja den har inget hjärta.

Jag tänker alltid på dig i April.

RSS 0.91