Adress

Om någon vill skicka brev till mig i Korea är adressen som följer:

Patrik Lundberg
212 Inha University Dormitory 2
# 336-3 Hakik-dong, Nam-gu
Incheon 402-751 Korea

Jag blir glad för alla brev, särskilt de som innehåller snus (helst Tre Ankare).


Sprutan del 2

image183

Då var det äntligen dags för mig att ta den beryktade
sprutan.

Jag var inte ett dugg kaxig när jag satte ihop den och tryckte ut de där små dropparna som de alltid gör på film, innan de trycker in sprutan.

Jag var livrädd för att trycka den rakt in i benpipan och gå mot en säker död, eller att få hjärtattack av chocken. Hjärtat dunkade med tusen slag i sekunden när jag närmade mig mitt lår.

Ihhhhhh.

Nåväl, det var faktiskt inte så farligt som jag trodde. Det kändes knappt och jag lyckades spruta in hela dosen utan att svimma.

Nu ska jag gå och äta lunch. På menyn står det ris och kimchi...

...och till frukost blev det....

image182

Vaknade tidigt idag. De serverar frukost mellan 07.30-09.00. De tidpunkterna ligger jag oftast i min R.E.M-sömn, så bara en sån sak kan knäcka en. Nåväl, väl där insåg jag att frukost för koreaner är detsamma som lunch och kvällsmat för svenskarna.

Det var i princip samma mat som igår kväll och jag fick alltså hålla tillgodo med ris och kimchi nu igen. Om jag inte dör av näringsbrist lovar jag att skriva här snart igen. Nu är det dags för mig att fixa med registreringen av kurser och dylikt.

From Korea with love,
Pudding

Landet med kor i skyltfönstret

Nu är jag framme i Korea! Sitter på mitt "dormitory" (studenthotell) och lyckligtvis har jag internet på rummet. Delar förövrigt rum med en annan student från Malmö Högskola faktiskt. Känns skönt att ha någon att snacka svenska med. Särskilt eftersom koreanerna uppenbarligen är urusla på engelska.

Dessutom är det ungefär en miljon som redan har börjat tilltala mig på Koreanska - som väntat.

Nu ska jag sova skiten ur mig, sen imorgon är det fredag. För många kanske fredag betyder kyckling, för mig betyder det att bli full som ett vaktelägg.


Vad mer då?


- Mitt dormitory är sjukt könssegregerat. Västra delen av byggnaden är för tjejer och östra är för killar. Man får inte ens vistas i det motsatta könets del av byggnaden. Så räkna med korvfester för mig de närmsta fyra månaderna.


-  Den vegetariska maten lyser med sin frånvaro. Idag blev jag tvungen att äta endast ris med kimhi (inlagd och marinerad kål). Kimchin var typ starkare än Magnus Samuelsson så tungan brinner fortfarande.


- Rummen är okej, men toalett och dusch saknas. Det delar man med alla som bor på samma våning, så det är bäst att inte tappa tvålen. Nu när man inte får träffa tjejer så blir väl alla fängelsebögar till slut.


Häll ut havet över hela horisonten...

image181
My cat + egg + Amélie från Montmartre på DVD = Awesome

Imorgon flyttar jag till Korea.

Någon gång under resan skall jag träffa min biologiska familj för första gången sedan de adopterade bort mig - nio månader gammal. Mötet kan leda till många saker. Mest troligt är att jag får en personlighetsklyvning á la Quadrophenia och tar mitt liv på stranden i Busan. Lika troligt är det att jag stannar kvar i Korea för att jag får se ut som alla andra, även om jag inte är som dem (hudfärgen är och förblir förstaidentiteten), mindre troligt är att jag kommer tillbaka och låter allt vara som vanligt. Komplett otroligt är att jag finner mig själv i Korea och att mötet med den biologiska familjen lagar hålet i mitt hjärta. Men jag hoppas i alla fall. There is a light that never goes out.

Såg på This is England igår. Underbar skildring av skinheadkulturen i Storbritannien på 80-talet, men framför allt en problematisering av identitetsskapande i sig. Själv är jag svensk. Och Korean. Men egentligen ingenting av det.

Nationen och nationaliteten är egentligen bara imaginära gemenskaper. Sverige finns inte, Korea finns inte. Men det verkar viktigt för många att bekräfta sin egen tillhörighet genom exkludera andra människor ur gemenskapen. Folk har ofta bett mig att "åka hem till Korea". Folk kommer be mig att "åka hem till Sverige" under min Koreavistelse. Jag blir aldrig hemma någonstans. Jag bor i diasporan. Jag lever med mitt lidande, jag lever för mitt lidande.

Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet över hela horisonten
Tysta ner musiken, nu flyttar jag till Korea.

Inlägget tillägnas min RIKTIGA mamma. Hon heter Ingrid Birgitta Lundberg och träffade ingen man på tio år för att alltid kunna vara mig och min syster till hands efter pappa lämnade oss. Hon gick i reakläder från Ellos för att ha råd att köpa mig fotbollskor varje år, hon åt mackor på jobbet istället för dagens rätt för att ha råd med min systers ridlektioner. Hon diskade, klippte gräset, jobbade, tapetserade, handlade, skjutsade, städade, snickrade och tog stora lån för att vi skulle slippa flytta från huset. Hon blev sjukskriven för utbrändhet och är det än idag. Är det ingen sjukdom? Är det bara kärringar som är för lata för att jobba som blir "utbrända"? Det du, Fredrik Reinfeldt - det kommer du aldrig att fatta.

Tre dagar kvar

image180

Det är scrambled eggs i huvudet nu. Har en massa grejor att tänka på nu när det är mindre än tre dagar tills jag flyttar till Incheon i Korea.

Istället för att skriva något om Amélie, Stuff + Cats eller Ägg låter jag Er skriva till mig. Flygresan kommer med byte att ta ett halv dygn, så jag behöver litteratur till färden. Jag är tacksam för alla tips.

Sprutan

Gick till vårdcentralen idag och skulle ta min Hepatit-spruta inför resan. Jag har en enorm fobi för sprutor efter stelkrampssruptan i yngre år (och slagen på armen efteråt). Nåväl, tänkte jag. Jag fixar det nog, bara jag inte svimmar på plats.

I väntsalen blir jag inkallad. Sköterskan är en kvinna i sina late thirtys och är vad en random Slitz-kille skulle kalla för en MILF. Hennes blick fick mig att darra i benen och hjärtat började slå dubbla slag då hon stängde dörren om oss.

- Är du rädd för sprutor, frågade hon?
- Haha, inte en chans, sa jag.
(Detta trots att jag höll på att dö av rädsla i det ögonblicket)

Trots att jag var nära att börja gråta när hon tog fram sprutan höll jag andan. Blev varm i hela kroppen när hon tog tag i min arm och berusad av hennes skönhet lyckades jag genomlida nålsticket (jag grät dock inombords).

- Det var ju inga problem, sa hon.
- Nej, sa jag,

Då bad hon mig att komma tillbaka på fredag nästa vecka för den andra sprutan. Men ajajaj. Jag åker ju till Korea redan på onsdag!

- Det finns en bra lösning då. Att du tar sprutan själv! Det är bara att sticka in den i benet. Du var ju inte ett dugg rädd för sprutor, så det går säkert bra.
- A-a-a-a-lltså... Okej. Inga problem för mig!

Nu sitter jag här hemma och har världens ångest. Ska trycka en spruta rakt in i benet på fredag - helt ensam! Hellre får jag all Hepatit som finns i hela världen! Allt detta bara för att min dumma dumma könspartikel tog över min hjärna för en stund. Jag försökte spela "den normativa mannen", trots att jag är en liten kruka.

FUCK COCK SHIT!


Jag har (också) två hjärtan

image179
Bild: www.marcusbirro.se

Dagens inlägg är en hyllning till Marcus Birros blogg, med fokus på
detta inlägg.

Birro berättar om sina två hjärtan, ett mörkt och ett ljust. Jag blir lite varm i kroppen när jag inser att jag inte är ensam därute. There is a light that never goes out.

...och om det patetiska bekräftelsebehovet som jag också har.

Mina två hjärtan slår inte i samma takt ännu, men det kommer de snart att göra.

Korea T minus 6 dagar.

Denna veckan börjar jag även skriva på det som kommer att bli min debutroman - för att få bekräftelse, för att bli ihågkommen och för att skänka hopp till alla andra trasiga själar.

Pollenchock och pojkasnopp

image178
Denna bag in box tog livet av mig i lördags. In vino veritas.

Jag är bra på att hålla vad jag lovar folk, men sällan vad jag dyrt och heligt lovar mig själv.

Till exempel att aldrig...
...skaffa helgon.net eller myspace.
...åka till Korea och leta upp rötterna.
...skaffa iPod och tre-mobil.
...köpa Cheap Monday-jeans.
...testa knark och gilla det.
...nämna Petter Hansson och bra i samma mening.
...börja blogga.

Idag lovade jag mig dyrt och heligt att aldrig skaffa Facebook, ligga med nån som är född på 90-talet eller läsa nån av Stieg Larssons romaner. Hoppas jag klarar av att hålla löften till mig själv denna gången.

Ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärt om.

By the way (inte en passning till RHCP)

Imorgon är det exakt en vecka tills jag flyttar till Korea.

...och jag läste nyss Ronnie Sandahls senaste
krönika. Den handlar om Amélie från Montmartre. Världen är snart för liten för oss båda...


Time left for love?

image177
Stuff on my cat-boken on my cat

Idag fick jag ett brev på posten - från Australien. Det var från min kära klasskamrat Ann, som pluggar i Melbourne.

I brevet låg det finaste jag någonsin fått i hela mitt liv:

Den officiella Stuff on my cat-boken!!!

Ann, jag ÄLSKAR dig!

Nu ska jag krypa ner under täcket och läsa ur boken som till 100% består av det bästa som finns: Stuff + Cats.

Sandfeber?

[här skulle det vara en bild på Jonas Hassen Khemiri, men det nöjet ska ni inte få]

Under 90-talet ekade det gamla porrfilmsuttrycket "once you go black - you never go back" in i evigheten. Apartheid var ett minne blott och de svenska kvinnorna stod i kö för att skaffa sig en mörkhyad skönhet. Vem ville inte slingra sig runt de svarta männen med kroppar som grekiska gudar? Gåtan om varför folkhögskolechicksen valde ett års voluntärarbete i Namibia var löst.

Nu har dock vindarna vänt och jag kan utkristallisera den nya treden; SANDFEBER! Flertalet av mina väninnor har fallit huvudstupa (hjärtat först) för män från den orientaliska mellanöstern (alternativt mellan/sydamerika). Inte lika mörka som brooklyn-atleterna, inte lika vita som eurohunkarna. GYLLENBRUNA! Jonas Hassen Khemiri och Timbuktu ses av många som vår tids vackraste. Till och med indiesnörena i BD-tröjor och Cheap Mondays blev svettiga under armarna när Manu Chao tog över Way Out West i Göteborg. Såg till och med en och annan rudegirl som stod och dreglade framför scenkanten (de hade sedan The Pogues spelning som dåligt svepskäl).

Kalla det konspiratorisk rasbiologi från min sida eller kalla mig bara bitter. Jag undrar helt enkelt när de svenska kvinnorna ska få sig en släng av gula febern (de borde inse det som de feta svenska medelålders männen har vetat i åratal).

Leaving on a jetplane

Igår hade jag avskedsfest för mina vänner i Sölvesborg. Ibland säger 3 bilder mer än 3000 ord.

image173
Triss i ägg.

image174
Varför man inte ska däcka för tidigt (notera även salivet).

image176
Flisans förvandling.

Korea T minus 10 dagar.

Ingen Rolls Royce

image172

Usch, vilka ägg de flesta svenskar är. Nio gånger av tio, då jag berättar om att jag ska flytta till Korea så får jag frågan:

Är det Syd- eller Nordkorea?

Hallå? Jag trodde det var ganska allmänt känt att Nordkorea är en av världens mest strikta diktaturer och som inte släpper in en djäfvul i landet.

...och med risk för att låta som en 17årig tjej som ska till Sunny Beach för första gången startar jag en nedräkning nu.

Korea T minus 12 dagar.

Den normativa asiaten

image171

Har tänkt på det där med det biologiska arvet. Till och med jag förstår ju att den sociala konstruktionen inte täcker upp alla tomma ytor. Så hur är det egentligen? Lever jag upp till alla de normativt asiatiska egenskaperna?

Asiater älskar att trixa med siffror
Jag var ganska duktig på matte förr i tiden, men nej, jag HATAR att trixa med siffror.

Asiater älskar att spela på casino
Jag är spelberoende. Så beroende att jag har jobbat extra som croupier i snart fyra år för att stilla begäret.

Asiater älskar att äta ris till varje måltid
Nej, ris är gott men egentligen bara en massa tomma kalorier och onödig bukfyllnad. När det kommer till buffé går riset bort.

Asiater älskar att fotografera
Här är det bara att erkänna. Lämnar sällan hemmet utan min systemkamera runt halsen.

Asiater älskar att spela TV-spel
Hade det inte varit för att jag gillar att supa så mycket, hade jag suttit och spelat Nintendo 8-bitars än idag.

Asiater älskar att sjunga karaoke
Bäst på Singstar i hela södra Sverige.

Asiater älskar kampsport
Den enda anledningen till att jag inte håller på med MMA är att jag är för lat och fet. Föredrar danska skallar.

Med andra ord är jag till viss del den normativa asiaten trots allt.


And the winner is...

image170

Son of Dad fick flest rätt i min quiz och därmed ett helt inlägg tillägnat sig. Mycket tack vare sina enastående kunskaper om den nordostskånska dansbansscenen. Erik Iversen i Wizex var det rätta svaret eftersom Sanna Nielsen, som många röstade på, härstammar från grannkommunen Edenryd.

Svaret på utslagsfrågan var 4 (!) - tro det eller ej. Cred till Hannes för rätt svar på den.

Hursomhelst.

SON OF DAD är ett ginger kid in his middle twentys som har gjort det mest ädla någon kan göra: Leva sin dröm. Efter gymnasiet påbörjade Son of Dad läkarutbildningen och spåddes in lysande framtid inom den offentliga sektorn. Efter två år var han så skillad att han kunde väcka folk från de döda, men han valde det han gillade mest.

Killen hoppade av utbildningen, slängde alla sina Tiger-kläder, slutade missbruka internetporr och började istället åka wakeboard och dricka Gin & Tonic. Idag är han en bohem utan gränser, ses sällan utan sina Fjällrävenkläder (endast i funktionsmaterial) och sin Nikon D40. Rykten säger att han numera bor ensam på toppen av Kebnekaise. Det enda han lever på är vatten och bröd. En gång i veckan tar han sig ner till byn och köper batterier till sin MP3-spelare för att han skall kunna lyssna på The Radio Dept. dygnet runt. Son of Dad ÄLSKAR The Radio Dept.
 
SON OF DAD - When nature calls

Know you enemy

image169

Min hemliga dröm är att vinna Jeopardy. Jag älskar att spela TP och jag älskar även att göra frågesporter. Så nu gör jag en till Er - om mig. Vinnaren får ett helt inlägg tillägnat sig, kan ev. bytas mot en kyss IRL. Tävlingen är öppen till imorgon. Flest antal rätta svar vinner, annars gäller utslagsfrågan. Svara i kommentarerna.

Hur bra känner du din Pudding?

1. Ideal
Vem tycker Pudding är vackrast i världen?

2. Matematik
Vad blir Stuff + Cats?

3. Sexualitet
Vad är jag egentligen?

4. Balkan
Vad är mitt bosniska smeknamn?

5. Vänner
Vad heter min feta kompis som älskar att cockblocka mig?

6. Dansband
Vilken dansbandsartist kommer från samma stad som mig?

Utslagsfråga
Hur många mål gjorde jag i Blekinge div 6 västra, säsongen 2006.


Allt vänder sig - in i mig

image168

Såg ett avsnitt av Scrubs igår. Jordan myntade följande citat:

Sometimes I faked that I didn't get an orgasm.

Så känner jag nu. Mitt hårda skal mot mitt sköra hjärta. Som om jag är tvungen att göra mig av med plågoandarna igen. När jag var yngre lovade jag mig själv dyrt och heligt att aldrig låta dem sig mig gråta. Det hårda skalet räddade mig då, men nu har det bara blivit en ond cirkel.

När någon försöker prata känslor med mig kan jag inte se personen i ögonen. Jag bara flackar med blicken och pratar om något annat. Detta trots att det enda jag vill är att lätta mitt hjärta. Ingen får se igenom min fasad. Ingen får riva ner mitt försvar. Precis som Jordan i Scrubs.

Nu känns det som att det enda jag vill är att prata ut med allt och alla, men när jag försöker... Jag är så stark, men mellan fyra ögon är jag så svag. Mitt hjärta håller på att förblöda, men jag känner mig som en fjäril i en glaskupa.

Snälla Bullen, hjälp mig.

Shivers down my spine

167059-167

When the tears come streaming down your face...

En simpel JPG-fil är viktigare än något annat i världen just nu. Tårarna rann och hjärtat slog tusen slag i sekunden. Egentligen vågade jag inte öppna filen, jag var så nervös. Känslorna skälvde längs ryggraden när jag dubbelklickade och fick upp bilden på min biologiska familj.

Mitt liv passerade i revy. Mitt liv som formaterades om efter nio månader, då jag blev bortadopterad till Sverige, CTRL+ALT+DEL. JPG-filen förändrade allt. Nu vet jag.

Nu vet jag varför jag är tvungen att bära linser.
Nu vet jag varför jag trots allt är ganska söt.
Nu vet jag varför jag ser ganska ung ut för min ålder.

Det stormar i mitt huvud och jag kan inte sluta titta på bilden. Första gången jag såg den satt jag tyst och grät inombords i flera timmar. Först efter 24 år fick jag reda på något som de flesta av Er har vetat sedan ni föddes.

Jag är så sårbar just nu. Men jag försöker vara glad bland folk. Det tjänar inget till att sitta hemma och gråta. Men är jag lite lustig så vet ni varför i alla fall. Sånna här stunder önskar jag att jag hade någon att dela mitt liv med. Att falla handlöst tillsammans med. Någon som betydde lite mer.

Och till mina vänner. Även om jag inte visar det öppet behöver jag Er mer än någonsin nu.

Will you try to fix me?

Strö lite socker på mig

image166

Smaken är som baken. Få har dock kartlagt människors tilltuggssmak. Pudding gör här ett ärligt försök att utkristallisera några olika profiler:

Den kontinentala krukan
En obotlig sucker för "trevligt" tilltugg. I gemytliga små mängder förtär den kontinentala krukan saker som varit i ugnen och vänt. Då snackar vi bullar, kakor och tårta - ja, det mesta som kan inkasseras på ett konditori. Karaktäristiska personlighetsdrag är ofta just den höga graden av trevlighet samt ett hjärta av guld. Väldigt harmlös profil, men det beror nog mest på att medelåldern ligger på 70 bast.

Snackslasset
Gillar tilltugg som smakar mat. Mest eftersom en måltid för den vanliga dödliga aldrig kan mätta ett genuint snackslass. Popcorn och chips är hörnstenarna och intas på en daglig basis. Gillar inte amatörpåhitt som light-chips och fettsnåla popcorn - sånna kan man ju bli smal av! Snackslasset bangar också sällan för fläsksvålar och baconsnacks. När det kommer till dip är det alltid gräddfil som bas - youghurt går bort.

Lakritsfetishisten
Mycket skumt folkslag som inte erkänner storheten i något annat förutom just lakrits - gärna salt sådan - ofta djungelvrål. Eftersom jag varkens gillar eller ens känner någon av denna ras vill jag heller inte kommentera.

Tandtrollet
Här är det smågodis som gäller. Tandtrollet äter enbart sötsaker och får givetvis sota för det eftersom tänderna alltid stryker med. Går till tandläkaren och lagar tänderna tre gånger om året - alltid hål! Därför slutar tandtrollet ofta äta sött efter 20 på grund av ekonomiska skäl. De som har råd fortsätter ända tills diabetesdiagnosen kommer. Mest uppskattas de gelatinbaserade godissorterna såsom ferrarribilar, vingummi, haribo-nappar, sura flaskor och hockeypuckar.

Gurkstavshycklaren
Äter tilltugg helt utan fett och påstår sig göra det enbart för att det är godare. Lever i en livslång lögn och tvingar kroppen utstå låtsassnacks som gurk- och morotsstavar. Trycker på sin höjd ner några oliver om det vankas ostbricka eller tapasbuffé. Är ofta före detta snackslass som gått ner ett tiotal kilo och påstår sig må bra med det. Vaknar ofta kallsvettig och sambon frågar varför personen i fråga har skrikit efter en familjepåse grillchips i sömnen.

Chokladsuckern
Helt hopplös person att ha att göra med. Viger sitt liv åt det bruna guldet. Chokladsuckern är tvungen att gå med skygglappar för ögonen sista metrarna innan kassan på Coop, där alla de bruna läckerheterna ligger och myser. Föredrar finchoklad á la Lindt 85% kakao, men drar sig heller inte för ett helt vanligt mjölkchoklad eller en snickers. Chokladsuckerns bästa fotbollsminne var när Snickers blev officiell sponsor av VM i USA 1994.

Innan hjärtat går i småbitar

image165

Har inte kunnat tänka klart ikväll. Läs föregående inlägg om ni inte vet vad jag svamlar om. Jag vet inte om jag är glad eller ledsen eller vad jag är. Men jag känner att mitt liv kommer aldrig bli detsamma igen.

I helgen tänker jag dock släppa allt för ett tag. Supa bort alla problem som vanligt. Jag vet att bilden av mig spricker, jag är bara lycklig när jag dricker.

Vem vet, vi kanske ses på Way Out West? Jag träffas säkrast med tårar i ögonen längst fram på Regina Spektors spelning, död under moshpiten framför the Pogues eller däckad i ett hörn på Sticky Fingers efter att Laakso har saboterat stan med kärlek.

Revolution in my heart

image164

Idag börjar min blogg på riktigt. Jag fick nyss mitt livs största uppenbarelse i form av ett mail från Korea. Här är första meningen:

I'm your eldest sister, Park, Mee Young. When I was young, you were put for an adoption. I missed you and cried for months and kept this sorrow deep inside my heart till now.

Mer vill jag inte dela med mig.

Men de kommande månaderna kommer detta vara internets bästa och mest hjärtskärande blogg. Om 20 dagar åker jag till Korea - med hjärtat i handen.

Ge mig en kyss innan JAG går,
att bygga en dröm på.

Pudding tipsar

image163

Eftersom jag är on tour hela veckan hinner jag inte skriva så mycket vettigt. Istället tänkte jag tipsa om andra bloggar jag gillar.

Stuff on my cat
Bloggarnas blogg. Fanns på internet innan ordet blogg var uppfunnit och postar dagligen bilder på det bästa som finns; saker på katter. Kan få den mest deprimerande människan att finna lite hopp i vardagen.
http://www.stuffonmycat.com

Vegankrubb
Jag hade sålt min själ till djäfvulen för att få äta vegansk buffé varje dag. Vegankrubb är en magisk matblogg helt utan djur på tallriken. Recept, konsumentguide och restaurangtips. Kan få vilken köttälskare som helst att börja drömma om vegansk kyckling.
http://www.vegankrubb.se

Skärgårdsdoktorn
Ibland undrar jag hur människor kan gestalta känslor i ord så att det känns långt in i hjärteroten. Skärgårdsdoktorn är en man i sina bästa år som skriver om allt från sin skilsmässa till sin nya ljusblå kärlek. Bloggen är ett bättre botemedel än en stickad polotröja, Samuel Fröler och Ebba Hultqvist tillsammans.
http://skargardsdoktorn.blogg.se/

Partners in crime

image162

Guess who?

Tour de Swede

image161

Jag skriver nästan aldrig vad jag har för mig, utan mest om olika företeelser. Men eftersom flytten till Korea närmar sig (23 dagar) behöver jag bli lite bättre på det. Jag vill ju inte att bloggen ska förvandlas till en svennig resedagbok, utan snarare ett inferno av litterära orgasmer (vanliga blir det ändå aldrig).

Denna veckan blir en enda lång resa. Först blir det hufvudstaden mån-ons, sen förhoppningsvis staden i söder där hatet glöder på torsdag och till sist masthuggarnas paradis och 
Way Out West hela helgen.

Så det kanske inte blir så mycket bloggande i veckan. Men efteråt ska ni få reda på varenda artist jag sett, taco jag ätit och ägg jag har kokt. Hoppas de har många stuffonmycat-vänliga katter i rikets tre största städer.

Till sist.

Var ute på T-baren i Kristianstad nyligen. Egentligen gillade jag det, men som vanligt var jag tvungen att känna mig annorlunda och alternativ, trots att jag såg ut som alla andra. The Smiths - Panic, förklarar hur jag kände.

Because the music that they constantly play,
it says nothing to me about my life,
hang the blessed DJ

Känner mig lite våldtagen

image160

Någon har våldtagit min blogg. En person har tagit ett av mina inlägg, kopierat både inlägget och bilden, och sedan lagt in det på sin egen blogg. Det är till och med så korkat att personen inte ens har bytt ut mitt namn i texten.

Egentligen spelar det ingen större roll. Ordet är fritt och så länge jag vet att det är mina ord från början spelar det ingen större roll vem som använder dem.

MEN.

Bloggaren som snodde mitt inlägg har sin blogg på Metrobloggen - med andra ord tjänar personen pengar på att blogga. Den jävlen har i kommersiellt syfte snott mina ord. Hoppas du tjänar jävligt mycket pengar på min geniala text nu. Du kanske ska sno detta inlägget också?

Hade gärna velat länka till inlägget, men då tjänar den där typen bara ännu mer pengar.

Tack "Ida" för tipset.

Huvudstupa, hjärtat först

image159

Jag vill alltid falla huvudstupa, hjärtat först.

Men när jag gör det, går vi alltid skilda vägar. Det kanske bara är ren inbillning, men efter att ha kartlagt mitt usla kärleksliv är det så gott som alltid en flytt som har varit anledningen till att det skitit sig.

Varje gång det har brännts (eller i alla fall slagit gnistor) har jag eller hon flyttat iväg. Det är allt från Dublin, Karlskrona och Malmö till Sydafrika. Det är alltid några veckor efter vi har träffats. Sån tur har jag.

Så nu väntar jag på min nästa kärlek jag är tvungen att lämna, då jag ska till Korea om 26 dagar. Bara dyk upp och säg mhmm på ett sätt jag inte trodde fanns. Riv ner mitt försvar.

Kom änglar, kom älvor.
Det börjar bli kallt.


Så nu rear jag ut min själ. Allt ska bort.

RSS 0.91