The same procedure as last year?

Jag ska antagligen supa ensam i Korea, sa for att ma lite battre tittar jag ner pa Er svenskar som ska fira imorgon istallet. Hur ser festerna ut egentligen?

Barnfamiljen
Hummersoppa om de inte har for javla krasna ungar. Fina fyrverkerier om inte farsan blir for full och borjar slass med morfar framfor de gratande kvinnliga familjemedlemmarna. Inget sex for nagon. Narmast kommer aldsta grabben pa tolv ar, som skyller pa feber for att ga upp pa overvaningen och runka till internetporr.

Randomgrabbarna
Stekt flaskfile, potatiskroketter och bearnaiesas ar sa javla gott sa det knullar i munnen. Det har ganget haft varje ar sedan de var 16. Idag ar de 25, men anvander fortfarande studentkavajen for finare tillstallningar. Sa fort maten ar klar blir det Lars Winnerback, Bacardi Razz med 7up och gamla rovare om midsommarfirandet pa Oland. Sedan ar det raka vagen till Stortorget och tavling om vem som kommer forst in pa 90-talet.

Randomtjejerna
Till skillnad fran randomkillarna tror randomtjejerna fortfarande att de ar nagot. Langklanning, uppsatt har, franskt vin och en acklig javla laxsallad. Varfor kunde inte ***** ga med pa att ha tacos istallet, den javla fittan, viskas det mellan fyra oron pa toaletten. Stamningen blir battre nar gurkstangerna och tzatzikidippen kommer fram, for att raseras igen nar den snyggaste tjejen tar en taxi till randomgrabbarna. Javla luder, hon ar sa billig och korkad.

Yuppiekommunisterna
Det brukade vara Slagsmalsklubben pa hogsta volym, hembrant, dekadens och randiga trojor hemma hos nagons bortresta foraldrar. Nu ar det en lagenhet hos ett par i Majorna, pa Mollan eller pa Soder. Ett overtrevligt javla vegetariskt knytkalas med allt fran seitanschnitzel till Kenyansk kokosgryta. Rufus Wainwright pa lag volym i bakgrunden och alla ar kladda i svindyra, stickade trojor. 90% har kulturelitbrillor med svart ram. Alla vill till Hultsfred 2008 for att se Babyshambles, men ingen vagar prata om det.

Alla andra
Hogstadiekidsen smaller brevlador med thunderkings, pensionarerna skrattar gott at Grevinnan och Betjanten, Bosse Hansson ligger hemma och myser med Lennart Swahn, en synthare i Sveg planerar en skolmassaker precis innan sportlovet och en massa stackare snusar sina sista prillor innan nyarsloftet skall ges.

Baklangeslivet (Ja, jag alskar Per Nilsson)

Just nu kanns allt sa surrealistiskt. Nu ar jag i Seoul med 23 miljoner invanare och om en vecka sitter jag och degar i en stuga i Bromolla, med knappa tio tusen toalettstolstillverkare (och en schlagertant).

For andra gangen i livet aker jag fran Korea till Sverige. Denna gangen ar jag 24 ar aldre, men jag har fortfarande ingen aning om vad som vantar dar. Det ar sa mycket angest over att komma hem. I Korea var jag ju sa popular...och SNYGG! I Sverige ar jag ingenting. Tunn som luft - en asiat i bunten. Kines eller Japan. Jag gillar att ta foto, trixa med siffror, sjunga karaoke och har en valdigt liten konspartikel.

Kanske ar det lika bra att jag erkanner den vita rasens overlagsenhet? Att det ar lattare att bli popular i Asien, for att de inte har lika hoga krav dar. Som de svenska gubbarna som hamtar hem fruar fran Thailand, som amerikanerna som ar engelskalarare i Korea bara for att fa mumsa koreansk hona. Kanske ar jag inte battre an dem? Men jag kommer ju undan, for jag ser ju asiatisk ut.

Det ska bli skont att komma hem till verkligheten, sa jag kommer ner pa jorden. En gang nolla, alltid nolla. en small pa kaften, for att komma i ratt balans. Annu ett steg framat i baklangeslivet.

Ar vi tillsammans nu?

I Korea ar det okomplicerat och lite som pa lagstadiet.

Jag menar, visst ar det jobbigt nar man traffat nagon ett tag, sovit over nagra gangar och faktiskt aven kysst pa oppen gata, mitt pa ljusa dagen. Da ar man val tillsammans? Eller? Kanske ar det forst nar man har lyckats fa nagon vardag i forhallandet? For vissa racker det att man har lyckats ramla hem fran krogen tillsammans tva ganger i rad.

Det ar ju inget man pratar om direkt heller. Ar vi tillsammans nu? later ju bade lamt och lojligt. Ibland ar det nagon som forsoker vika in det lite snyggt och saga ska vi satsa pa det har kanske?. Det ar jobbigt i vilket fall. Men inte i Korea.

I Korea slutar man inte fraga chans i slutet av sexan. Har gor man det tills man dor eller gifter sig. Man ar inget riktigt par om inte nagon har fragat Do you want to be my girl/boyfriend? Egentligen ar det ju sjuuukt corny, men samtidigt ganska praktiskt. Man behover ju aldrig ga omkring och undra.

Dock gar de lite fort fram har, da de flesta blir tillsammans innan de ens petat pa varandra. Kanske efter en kaffe, kanske efter en tillfallig impotens i Seouls krogkvarter.

Puddings Julevangelium


Korea-Amélie

Det är inte dopp i grytan, dan före dopparedan. Det är inte sojaköttbullarna eller presenterna. Det är inte heller Hanöhus på juldagen. Nej, det är inte ens efterfesten. Det är inte mamma, syster eller katten. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag får inte känslan här i Korea.

Det känns inte som att det är julafton om två dagar. Det säger jag alltid dan före dan, när jag kommer hem med alla grejorna till Sölvesborg varje år. Men i år känns det inget alls. Som om det vore en helt vanlig helg. Visst, jag kommer nog inte att dö i julabstinens. Man lär sig att leva utan julfirande om man inte får något, tror jag. Ungefär som åren då man blivit guldmunk. Det är jobbigt, men man överlever.

Istället för julfirande blir det en hotellweekend i Busan, med Korea-Amélie och delar av den biologiska familjen (som förövrigt är buddister). Visst kommer det bli kul, men det är i sådana här svaga stunder man saknar sin riktiga familj hemma i Sverige.

GOD JUL alla bloggvänner, vänner, ovänner, flickvänner och pojkvänner.


En redig svensk arbetarlusing

image314

Idag föll droppen som fick bägaren att rinna över. När jag kom hem från skolan satt min äckliga, fula, tröga, efterblivna kinesiska rumskamrat och rökte i rummet. Alla mina nytvättade kläder jag skulle skicka hem till Korea luktade rök och min ilska sprang upp till Defcon 5.

Först skällde jag ut honom efter noter, sedan gick jag till International office och bad om att få honom utslängd från dormitoryt, då rökning är totalförbjudet på rummen. Det var inte första gången han gjorde det heller. För ett par månader sedan kom jag på honom och då gav jag honom en varning. Nu är det rött kort - utan rättegång.

International office sa till mig att de antagligen skulle skicka ut honom. Då sa jag till dem att:

If you don't throw him out. I will throw give him a real Swedish labor-punch in the face, so he never wakes up again.

Det som förvånade mig var att de inte sa emot mig. Hur som helst. Det kinesen och International office inte vet är att jag ska ge honom en sån sjuhelsickes arbetarlusing vare sig han får stanna eller inte. På lördag morgon lämnar jag dormitoryt för gott och då ska han få sig en sån arbetarlusing att de hörs ända till Peking.

Jag kan ju tillägga att jag aldrig har nitat någon förut i hela mitt liv, men allting jag har samlat på mig under fyra månaders tid måste bara komma ut. Så jag frågar Er, kära läsare. Hur ska jag knocka honom? Uppercut, rak eller krokad höger, knä mellan ögonen, en dansk skalle eller kanske till och med en hederlig "krossa huvudet mot en sten"? Ni kanske har andra goda tips?

Magister Fistelkvist

image313
Milda magister, du sitter i klister

Dagens lektion: Koreansk high school

Som självutnämnd journalist och halvfärdig cultural studies-kandidat har jag i smyg granskat det Koreanska high school-systemet. Man har hört många rykten från alla håll och kanter och förra veckan hade jag mitt eldprov - en föreläsning för ungdomarna på en privatinstitution. Under korsförhör (med hjälp av tolk) lyckades jag krama ur dem det mesta. Sanningen är att det koreanska skolsystemet är sjukare än vad Jan Björklund ens vågat fantisera om.

Sjukheter i urval:

- Så gott som alla koreaner på high school studerar 15 (!) timmar om dagen. Först går de till sin vanliga skola och är där från 8-16, sedan är det raka vägen till privatinstitutionen (som kostar flera tusen i månaden) för studier fram till midnatt.

- Allt grundar sig i att lyckas på det sista provet, för att komma in på universitetet. Det är ett enda prov som bestämmer hela deras framtid och det finns inget omprov. Är man sjuk får man vänta tills nästa år.

- I tio år pluggar koreanerna engelska, det är ungefär ett år mer än vad svenskarna gör. Ändå är det så gott som omöjligt att hitta en korean som kan binda ihop en hel mening. Japan och Lost in Translation kan slänga sig i väggen.

- Sexualundervisningen lyser med sin frånvaro. En dag under high school-tiden kommer det dock en sexualupplysare och varnar ungdomarna om konsekvenser efter samlag. I slutet på denna dag blir alla tvugna att svära en ed på att inte ha sex innan äktenskapet.

- Har man inte den rekommenderade frisyren kommer läraren och klipper av håret på ungen.

- Om någon får för sig att sminka sig eller dölja finnarna med lite täckstift, så skall det tvättas bort snabbare än en höna skiter.

Behöver jag tillägga att inget fritt tänkande eller så kallad PLB (problem based learning) existerar? Det handlar om korvstoppning tills glosorna sprutar ut genom öronen på ungarna. 15 timmar om dagen, fem dagar i veckan, samt privatlektioner på helgerna, i tre år.

Yellow Santa made my day

image312

I lördags var jag på julfest med ca 200 adopterade. Det var surrealistiskt och underbart att se alla amerikaner, svenskar, fransmän, belgare, norrbaggar osv, fast alla i koreanskt utförande. Ja, till och med tomten hade ögon sneda som en lördagsfylla.

Hur som helst. På kvällen var det lotteri och dragning med en massa fina priser. Jag blev helt utan, men igår trillade det ner ett e-mail i boxen. De hade glömt bort att lotta ut några av priserna och jag hade tydligen vunnit. Priset var:

Dos Tacos Gift Certificate

Undrar vilken färg det är på tacon...

Puddingawards 2007

167059-311

Här är inlägget hela världen har väntat på. Puddingawards akademi utser härmed 2007 års bästa bloggar.

Årets Författarblogg -
Marcus Birro
Om man kan leva med att denne ordvirtous tycker Filippo Inzaghi är en bra fotbollspelare är detta egentligen det enda man behöver läsa för att orka med livet - i med och motgång.

Årets Doldisblogg - Midvinterblot
Puddingawards-juryn antar att denna blogg endast läses av ett gäng tappra själar och det är skam, skam, skam. Med rappare språk än Lady Sovereign, större träffsäkerhet än Ragnar Skanåker på 80-talet och mer känsla än J-O Waldner har Midvinterblot krossat allt motstånd.

Årets Matblogg - Vegankrubb.se
För alla er som är veganer, vill bli veganer, inte är veganer och inte vill bli veganer är detta bloggen man inte kan vara utan. Recept på vegansk kyckling och en konsumentguide som leder en till affärer och restauranger man bara trodde fanns i sagornas värld, finner man på internets bästa matblogg.

Årets Rookieblogg - Son of Dad
2007 års mest hypade icke-existerande blogg här på Puddingbloggen blev verklighet och ingen blev besviken. Son of Dad är vår väg till inre frid och den enda GT-drickaren som kommer till Nirvana nästa liv. Siwert Öholm och Dalai Lama kan slänga sig i väggen - Son of Dad har alla svaren.

Årets Manliga blogg - Skärgårdsdoktorn
Skärgårdsdoktorn är egentligen ingen doktor. Han äger blott en polotröja, lik Samuel Frölers dito. Bloggen botar dock allt från brustna hjärtan till njursten med det vackraste språket denna sidan ekvatorn. Puddingawards hypokondriska jury kan ligga och läsa bloggen i timmar utan att riskera någon annan diagnos än liggsår.

Årets Kvinnliga blogg - Blingbling
Ska man bara läsa en blogg på hela internet är det Blingblings. Hon är den enda människan jag känner till som verkligen vet hur man bloggar. Interaktivitet, följetångar, gästbloggar, genial humor och hjärtskärande inlägg blandas friskt och man blir aldrig mätt. Det finns fyra saker jag är beroende av: Kärlek, öl, nikotin och blingbling.webblogg.se.

Hemska tanke

image310

Jag har inte bloggat så intensivt på senaste. Är nästan rädd för att bloggen har spelat ut sin roll, jag mår ju bra! Just nu har jag inte en massa mörka tankar jag måste få ut. Tänk om jag är lycklig? Vad ska jag då göra med min stil och identitet som är uppbyggd på hat och melankoli?

Conor Oberst blev mycket sämre efter han slog igenom. Alex Schulman var till och med rolig innan han fick hybris. Göran Persson var en hyvens socialist innan han fick smak på makten. Och så den ultimata klyschan; Magnus Uggla var ju en rebell...

Hur som helst kommer jag fortsätta som ingenting hade hänt. Snart kommer årets händelse på bloggen:

The first anniversary Puddingawards! Nobelfesten kommer blekna i jämförelse, Gert Fylking kommer skrika "äntligen" och Horace Engdahl kommer äta sin senapsgriljerade skinka och låtsat som om ingenting hade hänt.

Pudding's prisonbreak

image309
Ser vackert ut på ytan. Men det gör Kumlas anstalt också.

Om exakt en vecka lämnar jag mitt dormitory - fängelset som är värre än Gutantanamobasen.

Detta blir lite av en favorit i repris, men jag ska berätta för er hur jag bott de senaste fyra månaderna.

Fängelsereglerna
- Dörrarna låses klockan 12 varje natt. Efter det kommer man varken in eller ut. Stannar man ute över natten mer än tre gånger blir man utkastad för gott.
- Män och kvinnor är separerade av en vägg som är tjockare än Kinesiska Muren. Det går inte ens att gå och knacka på dörren för att hämta sina kvinnliga vänner. För män är ju från Mars och kvinnor är ju från Venus, inte sant?
- Varje gång man går in i dormitory måste man gå igenom en fingeravtrycks-maskin. Vänner utanför dormitory får inte hälsa på. De får inte ens komma in i lobbyn.
- Är man vegetarian får man ingen särbehandling. Det är kimchi och ris som gäller. Morgon, middag och kväll.
- Det finns en bio i dormitory, men det har bara visats film två gånger denna terminen, varav en gång var när de hade öppet hus. Ungefär som Nordkoreas shoppingcenter, som bara är öppet när andra regeringar är på besök.
- Alkoholhaltiga drycker får inte ens tas innanför dörrarna och än mindre förtäras.
- Varje rum är 15 kvm stort och där trängs fyra studenter, jag bor alltså på 3,75 kvm.
- Tre duschar och tre toaletter delas i korridorren som består av ca 40 studenter (tur i oturen att man bor med kineser som aldrig duschar).

Alltså, om exakt en vecka lämnar jag detta fängelset.

MVH
En kille som inte har runkat på fyra månader.

Ett enda stort skämt

image308
Nej, det var inte mina elever, det var mina klasskamrater.

Föreläsningarna igår för skolbarnen gick lysande. Jag lyckades få dem att förstå vad adoption innebar och jag lyckades även genus-hjärntvätta dem lite. Nu är det ingen av de ungarna som tror att kön och genus och samma sak. Deras engelskakunskaper var givetvis mycket sämre än svenska skolbarns, men ändå mycket bättre än generationen innan dem. Alltså, de som jag går tillsammans med på Inha University.

De är så dåliga att det är pinsamt att ha lektion tillsammans med dem. Min kurs i Media English håller svensk mellanstadienivå, om ens det. Det är alltså vuxna människor som studerat engelska i över tio år, som inte ens klarar att säga Hello, my name is hjärndöd Korean.

Under de senaste veckorna har vi haft powerpoint-presentationer med valfri topic. En kille med ungefär noll i IQ vaknade upp och trodde han va Stålmannen - och bestämde att hans grupp skulle göra en presentationen om superhjältar. Ja, det är bara att titta på bilden så fattar ni hur hemskt det var. Och de här studenterna har ENGELSKA som major.

Det värsta är att denna gruppen inte var sämst av alla, det fanns mycket sämre presentationer. Min grupp var den enda som inte läste upp sakerna innantill. I en annan kurs gjorde jag mitt livs sämsta presentation någonsin och var helt förkrossad, ändå utbrast läraren:

HOMO! Excellente! Splendico! Honom ska vi ha!

Pudding och matrosflickorna

image307
Koreanska schoolgirls i deras matrosuniformer.

Alla barn i Korea bär skoluniform till de gått ut high school. Inte ens på gymnastiken får de har egna kläder, utan de springer runt i heltäckande overaller, som om de vore interner på Kumla. Givetvis har pojkar och flickor olika kläder, för män är från Mars och kvinnor är från Venus. Inte sant?

Sexualundervisning kommer inte på tal. Kanske är det därför det föds så många barn av "misstag" som är tvugna att adopteras bort? Nåväl, istället för sexualundervisning med lärare som är röda i fejjan när de trär på kondomer på provrör, så svär alla elever en ed för läraren. Eden går ut på att lova att inte ha sex före äktenskapet.

Kommer man till Korea för första gången märker man att alla skolbarn har samma frisyrer. Det är för att det är lag på att alla barn ska ha samma frisyr. Är det någon som bryter mot detta är det inte ovanligt att läraren tar fram saxen och klipper till barnen mitt under lektionen.

...och i Sverige är det en debatt om förbud mot urringningar, stringtrosor och "häng"...

Hur som helst. Ikväll ska jag ha föreläsning för koreanska high schoolkids om adoption. Jag förväntar mig att de kommer hålla käften och inte fatta ett ord av vad jag säger.

Pluggkänguru

image306

Det koreanska universitetssystemet är på många sätt ett stort skämt. Att komma in på en utbildning är enormt svårt och high school-studenterna måste plugga skiten ur sig. Däremot är det bara korvstoppning som gäller på universitetet och inget fritt tänkande premieras då det kommer till betygsättning. Kandidat- och magisteruppsats finns det ingenting som heter här. Man bara kör klart kurserna (som man väljer helt fritt), sedan är man klar.

Så nu sitter jag och pluggar skiten ur mig för att fixa mina final exams. Imorgon har jag tre stycken prov och de fungerar exakt som kursproven vi hade på gymnasiet i Sverige. Det gäller att trycka in varenda liten grej vi lärt oss under hela terminen i detalj. Jobbigt för mig som har ett minne på ca 10 megabyte.

Men kineserna som jag bor med tycker det är skitbra. De har lärt sig att memorera grejor sedan de föddes (de glömde dock bort hur man duschade och tvättade händerna efter man torkat sig i röven) och varför ska man ha en massa egna åsikter när man har en regering som fixar det åt en?

Kimchikungen

image305
Puddings hemlagade Kimchi. OBS! Inte kiosklagad!

Igår var jag som sagt på en kimchi-kurs. Jag förmedlar härmed receptet till Er. Det är dock lättare sagt än gjort och det tar lite tid - men det knullar i munnen.

Ingredienser (många portioner):
2 salladskålhuvuden
En massa grovmalet salt
Ännu mera koreansk chilipeppar (finns i välsorterade Asien-livs)
En tredjedels rättika
2 matskedar riven ingefära
1 helt huvud med finhackad vitlök
6 salladslökar, hackade i 1" längd


Dela salladskålen i halvor på längden. Gör en saltlake i en stor skål/balja och kasta i salladskålen. Låt stå kallt över natten. Mitt tips är att dricka en flaska vodka på kvällen, så att tiden går snabbare.

När du vaknat dagen efter och blivit av med bakfyllan är det dags att börja igen. Ta upp kålen ur saltlaken och skölj noga i kallvatten och låt rinna av. Skär sedan rättikan i smala trådar på 5-10 cm, funkar bra med rivjärn också.

Blanda chilipepparn (mängd efter behag, helt ett par matskedar) med rättikan och gnid varsamt ihop dem tills rättikan är helt röd. Kasta sedan i den rivna ingefäran och vitlöken. Blanda i någon matsked salt till och gnugga ihop allting.

Nu är det dags för det stora momentet. Ta fram de halva salladskålhuvudena och tryck i fyllningen mellan varje löv. När detta är klart viker man kålen dubbel och sedan använder man de yttre löven och knyter runt själva huvudet, ungefär som man gör kåldolmar.

Nu lägger man kimchin i en burk och sätter på lock. Första dygnet ska kimchin stå i svalt förvar, sedan 3-4 dagar i kylskåp. Sedan är det klart att äta.

Med andra ord är det ungefär 3-4 dagar till jag får smaka min egen kimchi, så jag vet inte om detta receptet är bra eller dåligt ännu. Dock vill jag poängtera att kimchi är så gott så det knullar i munnen, men rekommenderas inte för folk som inte gillar stark mat.

När det är dags för servering skär du upp kimchin i mindre bitar och serverar som side dish till så gott som vad som helst.

Radioplågan


Wondergirls - Tell me

Tuggummipop har funnits så länge jag kan minnas och kommer säkerligen finnas tills dagen jag lämnar in. På den svenska trackslistan har man fått genomlida en hel del. Låtarna som satte sig i huvudet, trots att man hatade dem, artisterna man hade kunnat sätta en kula mellan ögonen på. Särskilt minns jag klassiker som Aqua - Barbie Girl,  Los Del Rio - Macarena, Las Ketchup - The Ketchup Song, Paradisio - Bailando, Scatman John - Scatman, Dr. Bombay - Calcutta. Dock letar jag fortfarande efter någon som vill bli min scatmanfru/scatmanfrut.

I Korea just nu är det en låt som spelar dygnet runt var man än beger sig. Jag hatar både låten och gruppen mer än livets självt, men ibland så sätter den sig där i min lilla hjärna och vägrar avlägsna sig. Jag snackar om Wondergirls - Tell me (Text och musik: Inte Thomas G:sson eller Ingla "Pling" Forsman i alla fall).

När Pudding blir sig själv igen

image304

Varför klagar du när du har fått allt du någonsin önskat dig?


I Sverige är jag värd luft och ingenting. Jag spenderade 24 år som en skugga. Gick runt och drömde om att bli populär, omtyckt och att träffa en flickvän. Att hitta min biologiska familj var bara en utopi, jag vågade inte ens önska det.


Jag tog över hela Korea på några månader. Är populärast på skolan, har omåttligt många vänner, tjejer kommer fram på gatan och säger att jag är "handsome" och så har jag min koreanska flickvän. Allt detta har jag uppnått genom att bara vara mig själv.


Men jag hatar det! Jag hatar mitt perfekta liv i Korea. Jag hatar alla som vill vara mina vänner, för jag vet att det bara är för att jag är populär. Jag vill inte vara "handsome", jag vill vara liten, ful och avskyvärd precis som hemma i Sverige. Då får man i alla riktiga vänner och partners som gillar ens personlighet. Det är så mycket i Korea som är ytligt och jag retar mig mer på det för varje dag.


Igår hade jag en riktig dålig dag. Kuktröga koreanska tjejer fnissade när jag gick förbi, hjärndöda koreanska killar snackade manga-porr i korridorerna. Så jag gick och söp ner mig på en lokal pub i Incheon, sedan gick jag hem till
Reinkarnationen av Amélie med mitt USB-minne; 208 megabyte Broder Daniel.


Vi petade inte ens på varandra, men vi låg i sängen och tittade på neonstjärnorna i hennes tak till tonerna av Shoreline och pratade om allt. Ren romantik och rakbladsmystik.


Kimchikurs

image303

För att få kalla sig svensk enligt vissa partier bör man gilla köttbullar, kärnfamiljen och hata muslimer.

Korean blir man sällan om man inte gillar nationalrätten Kimchi. Kan man dessutom laga till denna gudabenådade rätt får man ett medborgarskap i cornflakespaketet dagen efter.

Imorgon är det dags för eldprovet. Är Pudding korean nog att smälla ihop nationalrätten, som betyder mer för koreanerna än vad Den blomstertid nu kommer betyder för Jimmie Åkesson? Jag ska på en Kimchi-kurs.

Lyckas jag så går kanske min hemliga dröm i uppfyllelse. Att få ett recept publicerat på
Vegankrubb.se.

Jag som blev kvar

image302
Stranden i Busan - Staden där jag föddes.

Jag är beredd att hålla med
Son of Dad. Annika Norlin är ett geni. Hon har fattat ALLT. Hennes nya låt handlar om: "gamla människor i småbyar som aldrig hittade någon att bli kära i. Det här var innan Spraydate fanns. och ibland måste man skriva även om den tiden" (sakert.blogspot.com).

JAG BLEV SOM KVAR


Åttio år, på slutet kanske
hjärtat börjar revoltera.
Jag är aldrig ledsen mera,
känner inte mycket längre.


Ett kort som fick mig minnas:
sex decennier sedan redan
jag stod nära honom och hans
andedräkt i nacken.


Jag tror jag gjorde något fel
för han åkte bort ,vart är inte gott att veta
men det fanns alltid en del att göra
på gården,


de behövde en och
Inte många kvar på byn
och ingen som jag
tyckte om, jag
antog väl att nån dag, men inte
sedan gick väl tiden och då föll det
sig som att jag blev som kvar


"Men har du inte saknat aldrig
hålla nån i handen aldrig
röra någon"
unge saknar du att inte vara astronaut
nej man saknar inget som man inte haft


Men ibland när jag ska sova
minns jag en andedräkt i nacken bara
minns en helt vag känsla av hur
det sku kunna vara
Men nog har jag fått mitt nog
Kära barn, du flänger och far.
Du vet inte hur det var.


Svar på tal.

Här kommer mina doggiga svar på Era doggiga frågor:

Hannes: Hur mycket kan du tänka dig att offra för en plats i Gammalstorps startelva nästa säsong?

Jag hade offrat mina sista harmynt för en plats.

Blingbling: Har koreaner skäggväxt? Är du kär? Har du hemlängtan? Är du lycklig?

De har lite skägg, men det blir aldrig mer än moppemustasch.
Jag är kär, men kanske mest i kärleken.
Jag har hemlängtan efter släkt och vänner, men inte efter Sverige.
Jag är inte lycklig, men mår sjukt bra.


Nisse i Backen: Har koreaner svårare att bli tunnhåriga än svenskar?
Jag har inte sett så många flintskalliga Koreaner. Kan bero på att de har sjukt tjockt hår i grunden.


Ida E: Vad tyckte du om Kajsa Gröön?

Jag älskade Kajsa Gröön (min gamla svenskalärarinna). Hon var den första lärare som verkligen uppskattade mitt skrivande. Vad tyckte du om henne? Jag vet att vi fick samma betyg i alla fall. :)

Lina: Om du fick välja mellan Kristi Brud eller Ebba von Sydow att ha sex med, vem blir det, och varför?

Kristi Brud. Hon verkar inte vara rädd för lite skit under naglarna.

Frankie: Vem hade haft platsat bäst i Mjällby AIF, Kristi brud eller Ebba von Sydow?
Ebba Von Sydow, för att gul-svart är den hetaste färgen 2008.

Emily: Hur känns det att vara populär? (jamen svara inte "bra" änna)

I början var det awesome, nu är det mest bara jobbigt. Man kan inte ens gå på stan utan att nåt ägg kommer upp och säger: Oh, you are so handsome.

Ester Skulle du själv kunna tänka dig att adoptera, om du inte kunde få barn själv?
Ja, men först hade jag tänkt över om det vore både mitt och och barnets bästa.


Anonym: Varför har du glasögon?

För att jag har -2,75 på båda ögonen.

Jen: Är det sant att du överväger att inhandla en kanin-mössa åt den gula-feberndrabbade tjejen i Göteborg? & Har du sett NÅGON koreansk film som du tyckte om?
Ja, risken/chansen finns. Jag kan dock inte bota din feber.
Ja, flera faktiskt. Du borde se "Brotherhood", så lär du dig även en hel del Koreansk historia.


Interactive or interracial?

image301
En sovande korean under en intressant föreläsning om interaktivitet.

Jag fick ett stipendium för att studera interaktiva medier i Korea och så har jag gjort. Korea ligger mil framför Sverige inom detta fält och här talar man inte längre om User Generated Contents, utan om User Created Contents. Detta för att användarna har så gott som tagit över skapandet av medieinnehållet.


Jag har ju slutat att försöka mig på interracial activities p.g.a. min släng av gula febern. Istället tänkte jag försöka göra den här bloggen lite interaktiv. Därför frågar jag Er:

Har ni några frågor till mig om min blogg eller mitt underliga liv? Jag lovar att svara på allt som inte handlar om Ebba Von Sydow, Mjällby AIF och Kristi Brud.


Hetero, metro eller homo?

image299
Puddings nya handväska

Jag bara fick ett infall i helgen. Vet inte om det var på grund av att jag verkar bli av med mer testosteron för var dag som går, eller om det koreanska samhället påverkar mitt sociala kön. Kan det till och med vara så att jag har blivit metrosexuell? Nej, det handlar nog mest om att jag är en liten kruka.

Hur som helst köpte jag en handväska i helgen.

Kalla mig CP, kalla mig bög.

Dessutom bifogar jag en rolig bild på soptunnorna vid Busan Station. Här slänger man burkar, flaskor och husdjur i samma tunna, kanske för miljöns skull? ^^

image300

Jag och reinkarnationen av Amélie

image298

För två månader sedan skrev jag
Amélies sista sång. Ett löfte om att aldrig älska henne igen, att aldrig behöva leta efter den perfeka kvinnan då hon blott är en filmkaraktär.

Jag ljög för mig själv.

Nu när jag har ordnat mitt liv, hittat min biologiska släkt, blivit omåttligt populär i Korea och hittat en kvalitetsflickvän, så börjar hon spöka igen. En koreansk reinkarnation av Amélie har sakta men säkert börjat ta över mitt liv.

Hon har det där mystiska leendet, lämnar kryptiska små meddelanden i smyg, är sin egen bästa vän och gör saker för andra utan att låta dem veta vem det var. Hon ser ut som en ängel och det värsta är...

...att hon är kär i mig.

Jag frågar Audrey Tautou och hon svarar:
Voulez-vous coucher avec moi?

Don't cry for me South Korea

image297
Vi är inte helt olika, min bror och jag.

I helgen var jag och besökte min biologiska familj för sista gången denna resan. Jag märkte på dem hur jobbigt det var att jag skulle åka hem till Sverige. Jag märkte även vilken skuld de verkar känna för att de lämnade bort mig. Varje gång de ser mig påminner jag dem om babyn de lämnade till myndigheterna för 24 år sedan.

Alla adoptivbarn togs inte bort från den koreanska folkbokföringen, så när jag fyllde sju fick de ett brev hem om att jag skulle börja i första klass. När jag fyllde 21 fick de ett brev hem där det stod att jag skulle göra militärtjänsten. Vid det laget var de övertygade att jag hade gått ur tiden, då en "fortune teller" hade sagt att jag skulle komma tillbaka när jag var 18-19 år gammal.

Sagan om den förlorade sonens återkomst slutade dock lyckligt. Delar av mitt trasiga hjärta lappades ihop och vissa stunder kände jag mig till och med lite lycklig. Nu sitter jag här på studentrummet i Incheon och känner mig ganska tom. Var det på riktigt eller drömde jag? All kärlek som dom gav...

Jag ville hade något som kändes, jag chansade och vann över hela världen. Ändå önskar jag ingen den ångest och rastlöshet jag känt fram tills nu. Men historian tar inte slut här. Den har bara börjat.

Förändras, förändras aldrig,
behåll din rastlöshet,
och stanna inte,
såna som oss blir aldrig framme,
ta min hand och kom så går vi vidare,

...och stanna inte.

Stark eller Håkan Mild sås?

image296

Puddingbloggen presenterar stolt årets bloggtips.

Årets höjdpunkt är julen, inte p.g.a. presenterna, gröten, juldagsdiscot eller Ferdinand. Det är på grund av världens bästa (?) julkalender; www.oioioi.se

Teskedsgumman, Sune, Greven och allt det där nya moderna som skulle vara så bra, kan slänga sig i väggen.

RSS 0.91