If they smoke - they poke

image158
Audrey Hepburn röker.

Dagens naturvetenskaliga lektion
E=mc²
s = v*t
Rökar dom så knullar dom
(a+b)²=a²+2ab+b²

Nu kanske ni reagerar på en av de fysiska lagarna jag droppat. Jag försvarar mig med följande plädering för "rökar dom så knullar dom"-lagen:

Vilka var det som började knulla först på högstadiet? Var det inte de där coolingarna som stod i rökrutan och skolkade från lektionerna? Var det inte dom som var tillräckligt "mogna" för att testa lyckan i sänghalmen innan plugghästarna ens hade slutat sova inne hos mamma och pappa?

De som tyckte de var gamla nog att röka, visst knullade dom också? Nu reserverar jag mig givetvis för saker som att många började röka långt innan dom började knulla. Det handlar inte om det. De hade garanterat inte bangat för att knulla om dom bara fått chansen. Det är alltid rökarna som börjar knulla först.

Är det någon som påstår sig ha motsatsen bevisad i verkliga livet är detta bara undantaget som bekräftar regeln; Rökar dom så knullar dom. Och givetvis stämmer denna fysiska grundlag även i vuxenlivet. Rökar dom så knullar dom.

Word count
Knulla: 9 ggr


Jägerjycke?

image157

Jag och min vän Eddie the Eagle gillar att komma på olika benämningar för tillfällig impotens vid samlag tack vare för stort alkoholintag.

Alkokuk, vinballe, minttu-mast, jägerjycke, kaluhakorv, bacardibuse, t-rödtermometer, sangriasnopp, GT-greve, tequilatask, punchpralin, dooleysdragg, med mera.

Har Du någon favoritbenämning för detta naturfenomen?

Märtha gästbloggar

Jag har fått den stora äran att gästblogga i en blogg jag personligen tycker är en av dom bästa jag läst. Inte bara för att jag tycker att det Patrik skriver är så djävla bra men också för att det känns så rätt in i hjärtat när jag läser.

Ibland känns det som att Patrik är en av dom som känner mig bäst, även om vi aldrig har träffats. Han ger mig hopp om livet när jag tvivlar på att det finns någon mening alls. Och han lider med mig när jag är på botten. Han bekräftar min sorg. Konceptet bekräftelse är ju tydligen väldigt viktigt för oss människor.


Personligen så tror jag ju inte på kärlek och allt vad den innebär. För när den väl infinner sig förstör vi människor den så djävla snabbt att det dröjer innan den kommer tillbaka. Jag har själv aldrig varit rädd om den. Bara rädd för den. Missbrukat den i alla väder. Bedragit och spelat spel, det var jag djävligt bra på. Nu är jag inte bra på något alls. Jag lyckas inte med någonting. Eller med någon. Oftast så skiter jag på min egen tröskel innan dom ens har hunnit komma innanför dörren. Dom ser mina dåliga sidor och springer. Men hellre det än att jag ska ljuga och låta folk tro att jag är någon annan än den jag faktiskt är.


Jag har bara knepiga relationer med män (killar, jag har nog aldrig träffat en man). Och låter dom vara så för jag tror att det är så det ska vara. Ju mindre ömhet dom visar desto bättre känns det för mig. Jag jämför allt med den största svikaren i mitt liv, min Far. I 28 år har jag kämpat för att få hans bekräftelse. Min högsta önskan och mitt största misslyckande i livet. Allt jag ville ha var hans kärlek.

Samma sak med en kille jag träffade ett tag, alla killar jag träffar. Han ville inte ha mig, det visste jag. Men jag kämpade ständigt med att få hans bekräftelse. Han var inte snäll men det kändes ändå väldigt hemma att vara oälskad så jag stannade kvar. Nu är han borta men jag hittar snabbt en ny idiot som kan såra mig. Låter mitt hjärta bli utsatt för onödiga smällar. Ju elakare och kyligare dom är mot mig desto mer intresserad blir jag.

Ibland undrar jag om det inte är så att jag njuter av min misär. Samma sak med Patrik. Vi kanske är sådana som mår bäst när vi är olyckliga eller är olyckligast när vi mår som bäst. Vi kanske älskar att älska misären. Kära i det själsliga lidandet.


Jag tvivlar inte en sekund på att jag och Patrik skulle bli väldigt bra vänner om vi träffades. Vi skulle dricka sprit i ofantliga mängder och låta bitterheten ta överhand. Prata skit om allt som betyder något. Narra folk som inte förstår. Lyssna på kärlekslåtar och analysera texterna. Skriva tragiska inlägg om obesvarad kärlek på våra bloggar.

Vem vet, har ni riktigt stor otur, en vacker dag kanske det kommer ett gemensamt, utelämnande inlägg som är skrivet av två spritförgiftade och olyckliga små människor i denna stora bittra värld full av obekräftad kärlek.


Märtha (
www.biancas.blogg.se)


Du är värd att dö för

167059-156

Ibland tror jag att min dödsångest grundar sig i att jag är för ensam. Jag har oändligt många fina vänner, men jag behöver någon som är större än livet självt. Jag behöver någon som är värd att dö för.

När jag var liten var min mamma det bästa jag visste. Under hennes skilsmässa med pappa tänkte jag mer på henne än mig själv. Jag försökte ge henne all kärlek jag kunde. När hon sa att hon inte ville leva mer, så insisterade jag på att hon var det enda ljuset i mitt liv och att jag kunde dö för henne.

I slutet av tonåren hade jag en flickvän. Vår kärlek var som Kents 747. Hjärtskärande vacker och alldeles, alldeles underbar. Vi gav varandra små gulliga presenter, gav varandra söta smeknamn och brukade titta på solnedgången tillsammans. Hon var mitt hjärtas fröjd och hennes hälsa och välmående var viktigare än min egen. Jag skulle kunna råna en bank för oss två.

Idag känns det bara tomt. Idag har jag ingen att ta hand om. Ingen som jag hade kunnat slänga mig framför tåget för att rädda. Ingen jag hade kunnat frysa ihjäl i det iskalla vattnet i Atlanten för, för att vrakdelen inte bar oss båda. 


Jag vet att du finns där ute. Vi kanske ses, det finns en chans (på nån spårvagn nånstans).


Blod är tjockare än vatten...

image155

Jag har haft en demon i huvudet hela mitt liv.

Jag undrar.

Jag undrar hur de ser ut.

Jag undrar vad de gör idag.

Jag undrar varför de lämnade mig.

Jag undrar hur ofta de tänker på mig.

Jag undrar hur de kände när de gav bort mig.

Jag undrar om de kanske till och med har glömt bort mig.

Jag undrar om de har en aning om vad jag har gått igenom.

Mest av allt undrar jag hur mitt liv hade sett ut om jag aldrig blivit adopterad till Sverige.

När det är stjärnklart brukar jag titta ut genom fönstret och tänka på dem. Ibland hoppas jag att de gör samma sak, fast i Korea och att de tänker på mig.

Hela min höst i Korea ska jag leta efter dem. Jag ska hitta dem. Jag måste hitta dem. Jag måste bli av med demonen. Jag klarar inte leva ett liv utan att få veta. Det är min mening med livet. Att hitta dem.

Tänk att så många saker som för Er är självklara för mig är en gåta. Inatt är jag ledsen. Jag är ledsen på riktigt. Inte för att jag lyssnar på Elliott Smith eller Bright Eyes. Inatt mår jag dåligt. På riktigt. Jag hatar inte mig själv och jag vill inte dö, men jag behöver någon ny att prata med. Lite kärlek från fel sort. Och sympatier från fel håll.

...men kärlek är tjockare än blod.

Nobody puts Pudding in a corner

image154

Fuck, cock, shit! Jag har målat in mig i ett hörn.

I flera månaders tid har jag mobbat och trackasserat en av mina manliga vänner för frekvent användning av hudvårdsprodukter. Epiteten metrosexuell, fikus och urfattig restaurangvikariebög har i negativ mening haglat över killen, då han tagit fram sin ansiktstvätt och återfuktande créme.

Nu har jag dock kommit till den insikten att det kanske inte är så dumt med hudvårdsprodukter trots allt. När allt kommer omkring är jag tjugofyra år gammal och får fortfarande finnar i ansiktet då och då. Problemet är bara att om jag börjar använda hudvårdsprodukterna kommer jag få äta upp all min mobbning. Killen kommer mobba skiten ur mig, som det bögfetto jag är.

Inte nog med det. Den lille snitzelsmugglaren läser denna bloggen dagligen, så jag kommer inte undan med det på något sätt. I'm caught in a trap, I can't walk out.

Snälla Bullen, hjälp mig.

(P.S. Nej, det är inte Big Gay AL jag pratar om. D.S)

Soul meets body

image153

Att män (och kvinnor) är djur har jag redan
skrivit om. Men att jag - den intellektuelle Pudding - skulle vara ett djur? Nääää?

Jag vill inte bli kåt. Jag vill inte tappa mig själv. Förnuftet måste segra såklart. Men ibland tar djuret i mig över min kropp och för mig åt fel håll. Åt håll som aldrig intellektet skulle ta mig.

Min kompis, som jag kallar för Gummi, har samma problem. Han har ett stort hjärta och vet exakt vad han vill. Han har alltid rekorderliga flickvänner och skulle aldrig få för sig att vara otrogen. Men ibland tar hans kropp över och då är det bara att lyda. Ska det vara så svårt att styra över de kroppsliga begären? Ja! Och efteråt skäms han alltid som en hund. Det var ju inte så det var meningen att det skulle bli.

Jag brukar på skämt säga till honom att "du är hetero, men din kuk är bög" som en metafor för att hans soul och body vill olika grejor.

Den stora frågan är kanske vem av de två personerna man egentligen är och om det överhuvudtaget går att skilja på dem. Och om det går att skylla på att kroppen tog över. Det är lätt för den som aldrig har gjort ett misstag att säga, men jag vet inte om det är så enkelt. Dock tror jag att jag har knäckt min egen kod, Pudding-koden.

Jag är bög, men min kuk är hetero.

Överlevnadsguide för flyktbenägna

image152
Dagens låt: Pulp - Common People

Om fem veckor flyttar jag till Korea. Tills dess bor jag i Bromölla och jobbar i Sölvesborg. Det kan ta död på den bästa. Jag har aldrig sett ner på staden likt de andra som flytt efter gymnasiet och lovat att aldrig komma tillbaka. Jag är bara medveten om att jag inte passar in här. Stannar jag här drar den här stan ner mig till botten av ån.

Men jag kan inte strunta i att leva som vanligt för det. Bara för att uteställena här spelar Gyllene Tider och Ledin. Eller för att jag tycker jag är så jävla speciell och annorlunda och inte kan acceptera att alla inte vill flytta till Malmö eller Lund och drunkna bland alla tentor och poäng.

Så istället spelar jag med. Jag är mästare på spelad glädje. Method acting.

Sing along with the common people,
sing along and it might just get you through,
laugh along with the common people,
laugh along even though they're laughing at you,
and the stupid things that you do.

I want to live like common people,
I want to do whatever common people do,
I want to sleep with common people,
I want to sleep with common people,
like you.


Outsmarted by Bingo.

image151
Bingo Rimér grisar vidare.

Stod i den enorma kön till Ågatan 12 i Karlshamn. Själv hade jag stått där ett bra tag och äntligen hamnat längst fram. Då säger vakten att det är fullt. Jag menar att eftersom jag brukar jobba där som croupier borde jag ändå komma in, enligt avtalet med Ågatan. Vakten påstår då att det inte spelar någon roll om man jobbar där. Fullt är fullt. Tio meter bakom mig kommer flickfotografen Bingo Rimér och vakten släpper in honom och hans femtioelva kompisar före mig.

Några timmar senare var kön borta och jag sprang in tillsammans med en väninna. Vid ingången till det speciella VIP-bordet satt Bingo omringad av tiotalet kvinnliga lycksökerskor. Detta trots att han är bland de minst fagra varelserna i universum. Inte nog med detta, så stannar han mitt kvinnliga sällskap, lämnar lycksökerskorna och börjar stöta på henne. Då får jag nog och drar mig med henne ut. Som tur är insisterar hon på att han är en b-gubbe. Lycksökerskorna slingrar sig runt honom igen. Bingo fortsätter att mingla som om inget hade hänt.

Kanske är jag avundsjuk, vad vet jag? För mig är det dock en gåta varför sveriges mest framgångsrika flickfotograf drar till sig fler brudar än jag. Jag är ju trots allt högerback i Gammalstorps Goif i Blekinge div 6 västra och framtida deprimerad arbetslös akademiker.

Modebloggar och jättekukar

image150
Kom precis hem från ICA Kvantum i Bromölla. Bara en sån grej kan ju få en att hoppa från silon i stan. Hur som helst hände en kul grej vid grönsaksdisken. En liten kille ~5år tar en gurka i handen, låtsas att det är ett maskingevär och pepprar ner mig! För att vara snäll lägger jag mig ner och spelar död. Föräldrarna ler åt både honom och mig. Innerst inne tänker de nog "tur att han sköt ner den jävla gulingen".

Det jag tänkte på var just att det var en pojke. Hur stor är chansen att en liten flicka i rosa klänning och hästsvans hade tagit gurkan, lekt militär och pepprat ner mig? DEN SOCIALA KONSTRUKTIONEN! Jag tycker det är hemskt att man ger sina pojkar leksakspistoler, samtidigt som flickorna får dockhus och matlagningskit. De får ju inte en ärlig chans att skapa en egen identitet.

På tal om det så pratade jag med min vän Kulan på MSN förut. Han undrade varför tjejer modebloggar så mycket. Eller bryr sig så mycket om kläder överhuvudtaget, då det inte är så viktigt för killarna i deras val av partner. Mitt svar var att tjejer modebloggar och klär upp sig mest för att imponera på varandra. För att skaffa sig en hög status bland andra tjejer och inte för att vara snygga för killarna.

Det är ungefär som tonårskillar som har snoppmätartävling. Killarna ser kuklängden som en mycket viktigare faktor än vad tjejerna egentligen gör (bortsett från ett mörkt antal karlslukerskor jag känner).

Till sist: En tjej på mitt jobb skulle ta en barnglass till en familj. Då frågade hon helt sonika "är det till en kille eller en tjej?". Mamman svarade "till en tjej". Då tog hon glassen i en rosa bägare. Förstår ni vart jag vill komma?

Men Patrik, är du bög på riktigt?

image149
Pudding på bröllop.

Jag ville faktiskt vara snygg idag, trots att jag hatar att vara finklädd. Istället påminde jag snarare om en koreansk busschufför som gillar Morrissey och har ätit på tok för mycket Kimchi. Idag vigdes min mamma och hennes man i Gualöv. Det var en trevlig tillställning, men som vanligt kände jag mig inte riktigt hemma. Det gör jag aldrig någonstans.

Det var en borgerlig vigsel, ett pittoreskt bröllop endast för de närmaste. Eftersom alla i både min mammas och hennes mans släkt är döda slutade antalet på sex tappra själar. De närmast sörjande. Fick två plastsystrar på köpet också. Den ena är en inte helt okänd
bloggerska från Ibiza.

Så sätter vi oss och äter förrätten. Jag och bloggerskan är båda vegetarianer och fick som vanligt ett bemötande som om vi vore utomjordingar. Så funkar det i hålorna i nordöstra Skåne. Lagom till varmrätten råkade jag lägga ordet bög på tungan. Då frågade mamma om jag var bög.

Alltså på riktigt, är du bög?

Sen fyllde min syster på och anklagade mig för att vara göb. Efter det trädde mammas man in i samtalet och antydde på att han trott det hela tiden. Sen påminndes jag om att min mormor då hon var vid liv också frågade om jag var göb. Hela min lilla släkt erkände att de pratat om min sexuella läggning bakom ryggen på mig i flera år.

Konsensus: Min mammas och hennes mans bröllopsmiddag slutade i en kvarts lång diskussion om min sexuella läggning. Trots att jag nekade till anklagelserna om att vara en snitzelsmugglare (varför nekade jag egentligen?) trodde de inte på mig.

Jag ville gärna berätta för dem att jag inte vill ta första bästa, utan väntar på att Amélie från Montmartre ska bli en verklig person. Eller alternativt att jag alltid är för ful, för full och för deppig för att någon ska vilja ha mig.

Nä, nu har jag kommit hem. Funderar på att skjuta lite heroin i pungen för att genomlida de sista sex veckorna i Bromölla.

Me, myself and Pudding

image148
Min katt har börjat snusa igen. Typiskt.

Alla är vi flera sorters människor i olika situationer. Vissa lite mer, andra lite mer sällan. Här är några av mina jag.

Pat the brat
Hänger med kidsen i stan som har välbärgade familjer och snackar gärna om båtar, företagande och Båstad Open. När Pat the brat umgås i de kretsarna är han känd som en äcklig kommunist som borde börja äta kött igen. Klarar sig tack vare att han har sköna hållhakar på de flesta i gänget. Det kan handla om allt från incesthistorier till otrohetsdramer. Gillar Barcelona och SGIF, men hatar Mjällby AIF över allt annat. Gänget han umgås med ligger mest med yngre tjejer. Pat the brat tänker tanken ibland, men hejdar sig alltid i tid. Än så länge.

Pat Thetic
Musikorakel som älskar allt från indie till punk. Påstår sig föredra kulturdelen i Sydsvenskan framför sporten och nöjet. Skulle aldrig få för sig att käka kött, rösta blått eller glo på porr, men är ändå känd som katten bland hermelinerna i gänget. De påstår att han är en politisk inkorrekt jävel (aka fotbollsidiot) som enbart klär sig i bandtröjor och cheap mondays för att få ligga. Pat Thetic anser sig få på tok för lite brudar trots att han är rödvinsvänster, har 40 poäng genus och gillar Dead Kennedys och Nouvelle Vague. Sanningen är att han alltid blir too drunk to fuck.

Patche (liten anka på Bosniska)
En blingbling-korean, som legat latent sedan slutet av 90-talet. Hänger mest i Balkankretsar och gillar att dissa folk på bosniska. "Jebem ti mater" betyder "jag ska knulla din mamma". Umgänget handlar mest om texas hold'em, Dino Merlin, Tupac och Cevapcici. Är otroligt omtyckt av balkanfolket, men påstås alltid vara för svennig för dem. Många påstår att Patche enbart umgås i de kretsarna för att han gillar balkanbrudar. Patche blånekar.

Pudding
En väldigt sällsynt art. Påminner mycket om
Labbet. Har endast visat sig ett fåtal gånger, men har ändå lyckats lämna avtryck som ekar in i evigheten. Pudding har aldrig mindre än 4.0 i promille och uppträder ofta naken. Sjunger gärna låtar av Onkel Kånkel och är odräglig mot allt och alla. Denne virile man saknar allt som heter empati och samvete. Kan få sin värd att missa sina absoluta favoritkonserter (bl.a. Bright Eyes) enbart för att dricka grogg naken i gyttjan.

Vem av mina jag gillar Du bäst?

Dagens misfit


image147
Stuff + Marcus cat = Awesome. Foto: Ann.

Istället för att presentera dagens outfit, tänkte jag i en serie presentera "dagens misfit". Jag börjar med mig själv.

Namn: Patrik Lundberg
Ålder: 24 (blir inte en dag över 30)
Yrke: Glasschef, frilansjournalist, croupier, student
Utanförskap: Adopterad, korean, liten, ful, efterbliven, lyssnar på indiemusik, kommunist, vegetarian
Brottsregistret: En fortkörning, men har kommit undan med en del godisstöder också
Framtidsplaner: Hålla nyårslöftet (att inte döda någon i år)
Laster: Snus, white russian, vegansk buffé, att skrika "jag är bög" bland folk, invandrartjejer som gillar indiemusik
Favoritfråga: Är ditt fru ett scatmanfru/scatmanfrut?

Igår blev jag otroligt full. En tisdag. Jag drack inte för att ha kul. Jag drack för att bli full. Vi var fyra förlorare som satt vid ett bord på Banken Pub&restaurang i Kristianstad. Vi pratade inte ens med varandra. Vi bara drack. Drack för att bli fulla. Drack för att slippa tänka på hur jävligt livet är.

Först blev en av oss utslängd. Sen blev jag också utslängd. Alla blev utslängda. Vi var för fulla för att både stå, gå och prata.

Jag har aldrig kul när jag festar nu för tiden. Jag dricker bara för att bli full. Snälla ta mig tusen dagar härifrån.

Jag hatar att jag älskar dig...

...och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Jävla Ronnie Sandahl. Popsnöret som flydde från byarna från stan och skrev vår generations första stora romanskildring. Vi skriver och tänker likadant. Vi har samma musiksmak, jag tror vi är bröder. Han är dock några snäpp snyggare än mig, men skit samma! Det var ju jag som skulle hinna först. Nu är ju allting redan gjort. Allt jag gör kommer bara ses som dåliga kopior. Dessutom är han ett år yngre än mig. KUK! I mina svaga ögonblick får jag faktiskt för mig att jag är kapabel att skriva en roman. No lies, just love.

Hur som helst, nu ska jag sluta vara bitter och länka till
Ronnies senaste krönika på Aftonbladet. Jag hatar att jag älskar honom. Det känns som han har ätit upp mina tankar och spottat ut dem på tangenbordet. Men läs och njut ändå. Bättre blir det inte.

Jag hatar mig själv och vill dö

image146

Just nu pågår Killebomdagarna i Sölvesborg - stadsfestival och det enda som händer i stan (förutom
Sweden Cock Festival). Som ni säkert förstår hatar jag Sölvesborg och Killebom mer än livets självt, men så länge jag är student och tvingas sommarjobba i hemstaden har jag inget annat val.

Det finns bara ett sätt att dämpa ångesten under Killebom - drink away the pain.

Checklista:
- Bjuda bort halva månadslönen i form av  groggar till folk jag knappt känner. Check.

- Däcka i ett värmeljus på Altona så det börjar brinna i håret. Check.

- Oprovocerat sparka en kompis på smalbenen och kalla honom bögjävel. Check.

- Skalla en annan kompis i tinningen. Check.

- Vakna med byxorna vid knäna och skjortan uppknäppt i ett flickrum med en nallebjörn bredvid mig utan att komma ihåg ett skit och frukta att jag haft samlag med ett barn, men istället känt en polares morgonstånd mot rumpan och konstigt nog känt mig lättad. Check.

- Vara bakfullast i Sverige. Check.
- Ta livet av mig på samma sätt som Elliott Smith gjorde. Not yet accomplished.

Om jag överlever några dagar till skall ni få en lite mer utförlig recension. Nu ska jag vässa kökskniven.


Kvällens cockblocker

image145
Big Gay AL - Kvällens cockblocker

Cockblocker = Someone who prevents someone from getting sex

Malmö 2007.06.30
Standardformulär 1.a. Som vanligt gick jag ut för att supa, men givetvis med baktanken att få ligga. Tog på mina dyraste Björn Borg-kalsonger, ett par poppiga stuprörsjeans, vita converse allstars och en Bright Eyes-tröja. Så utstuderat det kan bli - jag skulle ju på fest med en massa indiepopare (det är mest en grej jag gör av ren rutin, för jag får ändå aldrig ligga nu för tiden).

Blev såklart kvar i köket då det var en massa folk jag inte kände i vardagsrummet. Jag brukar behöva ta några öl innan jag kan umgås bland nytt folk. Så svag är jag.

I smyg observerar jag alla som kommer in. Helt plötsligt hör jag änglar spela och sjunga. En flicka (!) snärjer upp mig i det blå. Och ja, hon ser ut som en ängel. Alla kroppsdelar sitter där dem skall och hon har gyllene guldbruna ögon man kan drunkna i. Då önskade jag att jag vore lång och smal med poplugg. Sånna tjejer letar efter Julian Casablancas-män och Howlin Pelle-kopior. Men det var vackert att se henne sväva förbi. Hon rev ner mitt försvar den där flickan. Hon är en sådan som krossar sånna som mig med foten. Som om man inte finns till. Som om man vore tunn som luft.

Men som om det vore skottdagen eller armageddon vändes världen upp och ner för en stund. Det kändes som en dröm när hon mötte mig med blicken och gick fram och presenterade sig. Sedan sa hon något i stil med: "Oh, vilken fin Bright Eyes tröja du har. Jag älskar också Bright Eyes". Inte nog med det. Minuterna senare satt vi tätt intill varandra i soffan och pratade om allting. Vi var likadana. Hon gillade till och med mina dåliga sidor. Det var hon som var drivande. Jag satt bara och svarade "ja" och "javisst", men ändå stannade hon sådär tätt intill, gav mig komplimanger och sa att hon började älska min personlighet. Mitt hjärta brann.

Då kom vändningen. Från soffan mitt emot kom några snabba "du är bög"-repliker följt av en kaskad av skämt om mörkhyade människors fashination för Kentucky Fried Chicken, bananer och skoputsning. Jag höjde blicken och möttes av killen jag på bloggen brukar kalla för "Big Gay AL". För dagen väldigt överförfriskad. Jag lyckades parera de stjärtkåta, homofilbetonade pervoattackerna några gånger, men en osynlig mur började byggas mellan mig och henne. Jag befarade det värsta. Att Big Gay AL skulle bli kvällens cockblocker.

Sprang snabbt för att hämta en ny öl. När jag kom tillbaka var hon borta. Det enda som fanns kvar var min dröm om vad kärlek kunde va, samt en Big Gay AL med ett stort flin mitt emot. Enligt utsago hade hon stuckit till nåt uteställe och mina andra vänner frågade mig varför hon stack, de hade sett tydliga tecken på att hon var intresserad av mig. Men jag blev inte arg på Big Gay AL. Jag nöjde mig med vetskapen om att allt hade blivit som vanligt igen.

Kvällen avslutades med att jag och Big Gay AL raglade hem skitfulla till honom. Vi köpte varsin pizza på vägen och sjöng Eddie Meduza-låtar.

RSS 0.91