Hjärna med en mungbönas storlek

167059-66

Kanske bäst att inte förkasta och skämta om så många företeelser, man vet ju aldrig vart man hamnar i framtiden. Dansbandsmusik är ju något jag föraktar från botten av mitt hjärta, men jag vill ju inte ut och headbanga till Rage Against The Machine när jag är 55, eller förfesta på Kung på burk (8:80 på systmetet) för att sedan skriva slagord med näsblod på H&M:s bikinireklamer.


Och alla skämt om stomipåsar och mongoloids. Jag slår vad om att jag kommer få stomipåse i framtiden och barn med downs syndrom.


Föraktet mot borgarna är nästan värst. Visst vill jag dela med mig lite av min egen välfärd för att andra ska få det bättre, men tänk om jag hamnar i Astrid Lindgrens sits och får betala 101% skatt i framtiden? Då kanske jag slutar läsa Marx och Engels tills jag blir hård i byxorna.


För att inte tala om det värsta. Kampen mot könshierarkierna i samhället. Är det så att jag förespråkar en feministisk politisk agenda bara för att jag ändå aldrig kommer bli tillsammans med ett riktigt bombnedslag? Vad säger jag till Kate Moss om hon bjuder ut mig på dejt?


"Du är en ytlig, plastig slampa med hjärna stor som en mungböna. Ditt sätt att leva förstärker samhällets patriarkala strukturer, hellre går jag på dejt med Adolf Hitler"


Nej, jag skulle inte tro det...


Den som snackar för mycket sprutar sig själv i ansiktet förr eller senare.


Min favorithögtid / Apple of my eye

167059-65

Snart är det påsk. Min fascination för ägg gör givetvis denna vecka till min favorithögtid. Som ni ser på bilden har jag redan börjat ladda! Folk frågar mig ofta vad det är jag tycker är så bra med ägg. Svaren är följande:

* Ägg har enormt bra näringsvärden.
* Ägg är estetiskt fullbordade - sjukt snygga.
* Ägg smakar som guld i mun.
* Ägg är otroligt bra i matlagning - särskilt äggstanning.
* Ägg är roliga.
* Ägg är söta.
* Ägg är magiska.
* Ägg är doggiga.
* Ägg kan man med fördel lägga på katter.

Här bifogar jag även den vackraste musikvideo jag vet. När katten rymmer gör det ont i hjärtat.

Korea - here I cum! (eller come, kanske det hette?)

167059-64

Hallo nördar!

Idag släpptes bomben. Inte i Hiroshima, utan i mitt hjärta. Jag fick reda på att jag är nominerad till att plugga ett halvår på Inha University i Korea. Nominerad = Garanterad om inget oförutsett händer.

Med andra ord säger jag sayonara till:

Bromölla
Sölvesborg
Malmö
Städerna i söder, där hatet glöder.

Detta ska jag fira med typ 1000 öl ikväll.

Levispunk och fosterrunk 1977-2007.

167059-63

[London 1977]
Punkvågen var här och överallt möttes man av provocerande, äckliga punx som klädde sig lite hur som helst, var högljudda och förstörde saker, allt för att uppröra.

[Stockholm 1987]
Carola och Runar förlovar sig. Det är inte särskilt punk, men kom inte på något att skriva här.

[LA 1997]
Jänkarna har kommit på att punkrock är jävligt bra musik, men de är inte så upproriska som folk, så punkarna i USA är helt vanliga cockboys i surfarshorts som tycker om att dricka öl och steka brudar. Detta retade dock upp de svenska punkarna, som ansåg att punk var något djupt politiskt.

[Sverige 2007]
De svenska politiska punkarna är stöpta i en ny form, starkt formade av det kapitalistika samhället och deras yuppie-föräldrar med feta plånböcker.

"Visst måste vi vara politiska, visst hatar vi kapitalismen, men vi orkar inte klä oss i skabbiga trasor, för våra föräldrar köper dyra kläder till oss. Men vi behöver inte skämmas, för Levis-byxor har ju Turbonegro också"

Nu ligger inte punkarna och torkar golvet med sin egen kropp och dricker kir direkt ur flaskan tills de spyr. Istället sitter de och skickar MMS till varandra och dricker Bacardi Breezer med sugrör. Spelar gör de med de finaste Fender-gitarrer och på vardagarna får de köttbullar och spaghetti av morsan och surfar på Myspace.

Jag kräver inte att punkarna skall vara som de var '77, men lite civil olydnad och lite mer förakt mot USA-imperialismen önskar jag av dem i alla fall. Särskilt då jag är en sån som vill, men inte vågar.

Mjao mjao

167059-62

Nu vill jag egentligen mest ha sommarlov och lägga saker på min katt, istället sitter jag och är hjälplöst nervös inför den kommande veckan. Inom de närmsta dagarna får jag nämligen reda på om jag kommit in till utbytesstudier i Korea eller inte.

Förlåt att jag inte har skrivit på hela helgen, men jag var i Bromölla och bekämpade zombies på ICA Kvantum.

Leva som en munk

Je t'aime:



Basfakta: Jag är 24, men ser ut att vara runt 17.

Bra: Kan åka på barnbiljett, folk kallar mig inte gubbe.
Problem: Vågar ändå inte åka på barnbiljett, för jag är för hederlig/feg, samt att jag vill bli kallad gubbe.

Dåligt: Får visa leg överallt och dygnet runt, kan inte ragga på tjejer i min egen ålder, blir utsatt för härskarteknik av äldre kvinnor och män, blir benämnd som thaiboy av snuskgubbar.
Problem: Då kanske jag kan ragga på unga tjejer, men jag har inte samvete till det. Jag kan även få ligga med snuskgubbar, men det lockar inte så mycket. Jag får möjligheten att kalla folk för gubbjävel, men då får jag stryk för jag är inte så stark.

Någon kanske vill trösta mig med att säga att "när du är 35, ser du ut som 25", men jag är övertygad om att med min tur är jag en sån jävel som åldras i superfart runt 30, så när jag är 35 ser jag ut som 65. Det är så det funkar.

Nu ska jag gå ut på Blocket.se och se om någon vill sälja en räkmacka att glida genom livet på.

Indianpoker för hundar

167059-60

Kom att tänka på den gamla sanningen att hundar inte vet hur stora de själva är. Tänk dig då att du är en hund och någon börjar skälla på dig. Du tittar på din ovän, kollar dennes storlek och planerar en attack, men har inte en aning om hur stor du själv är. Det måste vara sjukt jobbigt, om beslutet tas att attackera den andra hunden och du märker att du är hälften så stor som denne. Dessutom måste det se riktigt pinsamt ut om du blir utskälld och bortskrämd av en toypudel om du själv är en irländsk varghund.

Det är lite som indianpoker, när du inte ser dina egna kort, bara motståndarnas.

image61

Min litterära debut.

167059-59
Foto: Ann Persson

Hej nördar,

idag blir det inget längre inlägg, men väl god läsning. Jag bifogar en länk till min debut som författare, en novell som handlar om att leva i en småstad när man är drygt 20 år gammal. Denna skrev jag förövrigt en månad innan Ronnie Sandahl släppte "Vi som aldrig sa hora", så jag slipper anklagalser för plagiat. :)

Jag hade blivit väldigt glad över lite feedback på novellen, både god och ond sådan.

Take care
/Pudding

Vinden håller tal vid en hamburgerbar

Retrosexuell

167059-57

Egentligen är jag vad man i dagligt tal kallar för asexuell, men jag kom på att benämningen retrosexuell passar så mycket bättre in på mig. Jag är egentligen så långt ifrån konservativ man kan bli, men inget gör mig så kåt som smaker, dofter, ord, och bilder som smakar av en hel tid - dåtiden.

Jag är en sån som kan bli tårögd när jag ser VM-krönikan från 1990, med Kristina Kappelins italienska brytning, då hon berättar hur Hernan Medford sänkte Sverige i gruppspelet. Jag blir helt till mig när jag vandrar in i kalla butiker och känner ismaskinsdoften från kyldiskarna, som påminner mig om charterresorna till Mallorca. Hjärtat slår tusen klag i sekunden när jag går förbi Falkviksskolan och tänker på lågstadietiden med lek i sandlådan, fotboll på Heimans äng och mormors kanelbullar.

Inget gör mig mer lyrisk än att prata mellanstadiedisco, då Take That och The Connels fyllde Nakterhuset med kärlek. Jag minns hur DJ Åberg förvandlade oss barn till partymonster då han spelade Nirvana och Ebba Grön på högsta volym.

Minns ni Rigis choklad, det var blått papper med en ko på? Det var ett av de stora lördagsnöjena jag hade, jämte Tipsextra och Svensktoppen. Jag såg Rigi i affären för ett tag sedan och köpte ett för att uppleva allting igen. Det kostade några kronor mer än på 80-talet och kassörskan log inte lika mycket åt mig som för 20 år sedan, men chokladet tog mig inte bara tillbaka till en smak, utan en hel upplevelse av en tid då kärlek var att leka med en kompis, åka till Kålmården eller hälsa på mormor. Idag är allting så komplicerat.

image58

Låten som inspirerade mig till detta inlägg är:
Maria Taylor - Birmingham 1982

Dinner call in the late afternoon
The sun step down for the moon
Story books, night lights
And I still remember songs
Pianos sing along
And the coloured sounds of spring
Its harmony
Do you still remember?
Fireflies, four-leaf clovers
Fingerpainted skin
Where life was a reaction
And love was just laughing with a friend

Down out in the backyard stream
Make a wish for your dream
Maybe a kiss maybe a ring
And I still remember songs
The banjos sing along
And the crisp sound of fall
I still recall
Do you still remember?

Flashlights under covers
Raindrops on my tongue
When life had no distractions
And love wasn't hurting anyone

Fireflies, four-leaf clovers
Fingerpainted skin
We don't know where we're going
We'll get nowhere if we've forgotten where we've been

We'll get nowhere if we've forgotten where we've been

Bromölla revisited

image56

[ICA Kvantum Bromölla 16/3 -07]

Synd att Bettan inte jobbar idag, hon är alltid så trevlig att prata med. Men det är klart hon vill vara hemma med killen på en fredagskväll. De firar ju sju månader. Ja, snart är det väl dags för dem också. Tänk vad mycket bättre jag och älsklingen fått det sen vi fick Wilma.
   - Vad fan blir det ikväll dau? Kylling?
   - Det är klart älskling, det är ju fredag. Créme Bonjour har släppt en ny smak, oliver och fetaost. Den måste vi testa till kycklingen.
   - Jag nöjer mig med pärgröt och brunsås.
   - Vi får väl se. Oj, där är ju provsmakning på barnmat. Wilma! Nu ska du få smaka på fricadeller, du ska inte bli nån kanin som de där vegetarianerna.
   - Blir hon det så kastar jag ut henne.

Nämen... Där är ju Patrik. Jag har inte sett honom på flera år. Han ser helt.... Annorlunda ut.
   - Älskling, ser du inte vem det är?
   - Kines-Patan, dra mig baklänges!
   - Ska vi inte gå fram och hälsa då?
   - Nej för fan, han bor tydligen i Malmö nu. Han är sån där som kastar sten, som på tv. Det är inget vett i honom längre.
   - Fy alltså. Hur kan de vara så dumma? Vem vill ha ett ruttet ungdomshus och vad är det att kasta sten för?

Konstigt alltså. Hur kunde jag vara kär i honom på högstadiet? Tänk om vi blivit tillsammans, då hade jag kanske också varit sån där militant vegan med hår under armarna. Nä, det är hemskt vad det tar åt vissa folk.
   - Vad har han egentligen, älskling? Han som var så smart på högstadiet och skulle bli journalist?
   - Jämför med oss.Vi hade inte bra betyg, men vi har allt vi kan önska oss. Bilen, Wilma, huset och ringarna på våra fingrar. Men du har kärringkört bilen nu när du haft den en vecka, hehe.
   - Ja, vi har det allt bra. Du är det bästa som finns, älskling.

[Dagens Eko, kvart i åtta 16/3 -07]
"En ung man, till vardags bosatt i Malmö, har gått bärsärkagång på ett köpcenter i centrala Bromölla. Efter att ha skjutit samtliga kunder i butiken sköt han sig själv i huvudet. Enligt TT är motivet en personlig vendetta mot hemkommunen".

My favourite game.

167059-53

Det är sånna
här youtube-klipp som får mig att orka gå upp ur sängen på morgonen, andas, äta, sova och leva.

Jag känner att det inte finns så mycket att leva för, nu eftersom Amélie Poulain inte finns på riktigt.

image54

Jag blir hellre ensam - än lycklig med nån annan.

Vigilante sidekick!

167059-52

I had a dream I was a vigilante sidekick... sjunger Tim Armstrong i Rancids låt Sidekick.

Och visst hade det varit awesome att vara sidekick till någon superhjälte. Dock är det inte så det fungerar i verkligheten. Jag minns på högstadiet när alla coola typer hade varsin sidekick. En kompis de alltid hängde med, men maktbalansen var ändå så snedvriden att man förstod vem som bestämde. Till exempel "tjejens feta kompis". Många "snygga" tjejer har en tjock kompis som de är dödspolare med. Antagligen för att de ska känna sig snyggare, men även för att de ska ha någon med dåligt självförtroende att bestämma över.

På ytan kan man inte se någon skillnad på sidekicken och dess överordnade, eftersom de gör samma saker, har samma intressen och är på samma ställen. Skillnaden märks först när man går närmare och gräver i det. Det är inte detsamma som ett radarpar, för ett radarpar är oftast helt ekvivalenta.

Är du någons sidekick? :)

Tummen mitt i handen

167059-51

Jag nämnde för ett tag sedan att jag inte var någon hantverkare precis. En rutinsurf tog mig in till denna
artikel. Nu är det alltså bevisat att kvinnor vill ha händiga karlakarlar. Det är allt jag inte är. Själv drömmer jag mest om att gifta mig rikt, så jag kan vara ledig varje dag och lägga saker på katter, som jag gillar bäst.

Vi måste ha kul också.

167059-50

Det är dem som skall rädda världen. Revolutionärerna. De politiskt korrekta hjältarna som vet allt om jämställdhet, djurrätt, klasskamp. Ni vet, de som vet bättre än oss.  Erik Zsiga kallade dem för "popvänstern" och det kan jag hålla med om (dock inte på Zsigas äckligt nyliberala vis).

Jag håller med om allting. Vi ska krossa patriarkatet, sänka borgarna, rädda barnen, djuren, äggen och de homosexuella. Jag kanske är en kruka, men jag vill inte göra det på samma sätt som dem. Jag vill inte kasta sten, skriva slagord med näsblod och uppröra folk. Kalla mig för byråkrat om ni vill, men vem tar popvänstern på allvar om de inte följer samhällets normer. Social olydnad fungerar inte längre, då vi lever i något som håller på att utvecklas till en polisstat (synd men sant).

Och till det värsta. Knarket och spriten! Det är tydligen inte okej att äta en laxburgare på donkan, dregla i en Slitztidning eller kolla på TV6, men det är helt okej att röka hasch och dricka hembränt. De kanske har glömt att droger och alkohol är inblandat i väldigt många fall av kvinnomisshandel och våldtäkter ? Fylleköttätande också för den delen.

Popvänstern har jättemycket åsikter och vet exakt hur problemen skall lösas, men det skall jag berätta för dem att det är inte i STHLM, Malmö och Göteborg problemen finns. Det är i småstädern. Ändå är det på Avenyn de demonstrerar och på Glassfabriken de fikar. Istället för att konfrontera problemen i småstäderna de kommer från sitter de och röker brass på kvällarna och är politiskt korrekta tillsammans. Om popvänstern skall få min respekt (vilket de egentligen har) vill jag inte att de ska fly sina problem, utan möta dem.

Du får gärna kalla mig motsägelsefull nu, men jag påstår i alla fall inte att jag har alla svaren. Det enda jag bryr mig om är att bli full, för det är jag ganska duktig på. Och detta är verkligen inte en populistisk text till alla högervridna människor, för er föraktar jag om möjligt ännu mer.

Min andra politiska blogg.

167059-49

* Feminism är grundat på avundsjuka.
* Feminister har bara fått för lite kuk.
* Jag är för jämställdhet, men vill inte kalla mig feminist.
* Varför klagar kvinnorna? De har ju fått sin rösträtt.
* Feminister är kommunister och veganer som inte rakar sig.
* Feminister tycker män är djur.

Detta är bara små urval på argument jag har fått mot mig i feministdiskussioner. För det första finns det mycket okunskap kring uttrycket feminist. Den riktiga definitionen är följande:

Någon som anser att kvinnor generellt sett är underordnade män och att detta bör ändras.

Att sedan se feministerna som en homogen grupp är lika smart som att tro att alla fotbollsfans håller på samma lag. Jag är väldigt trött på föraktet som finns mot feminism av olika slag. Jag tror det grundar sig i att folk jämställer feminister med vänsteraktivister. Varför är kampen för ett jämställt samhälle en vänsterföreteelse? Det är ungefär som att säga att kampen mot rasism är en vänsterfråga. Vad är då högerpolitik i sådana fall?

Med andra ord bör man skilja feminister mellan radikalfeminister, marxistsocialistiska feminister och liberalfeminister. Detta beroende på vilken grundläggande politisk övertygelse man har. Det som är mer intressant i dagens debatt borde i och för sig vara hur kön och genus är skapat.

Det finns två inriktningar inom feminismen vad gäller den frågan;
Likhetsfeminister och särartsfeminister

Likhetsfeministen anser att kön och sexualitet är socialt skapat. Detta betyder att inga intressen är medfödda, utan det är samhället som gör att killar gillar blått och "leka krig" och tjejer gillar rosa och barbiedockor. Man menar även att sexualiteten är socialt skapad.  "Man blir ju som man umgås", säger Elin i Fucking Åmål.

Särartsfeministen anser i sin tur att man föds till man eller kvinna och har biologiska anlag för hur man blir som person och att det inte kan ändras av omgivningen. De menar att man når jämställdhet genom att man låter män och kvinnor göra det de är bäst lämpade för. Alltså, män är mer agressiva och tar för sig, så de passar bättre till chefsposter och kvinnor är lugnare och snällare, så de passar i vårdyrkena och lämpar sig bättre att passa barn än vad män gör.

Jag orkar inte berätta vad jag tycker om detta, det som är intressant är vad ni tycker om dessa två teser. Så sätt igång och kommentera (Ni kan skippa det där om att det heter "feminism" och inte "ekvivalism" eller "jämställdhet", för det är inte det är det viktiga).

Stuff on my mutt

167059-47

Jag vet att det var många av er som uppskattade
Stuff on my cat, nu kommer det ytterligare en sida för er som gillar lägga saker på djur, men som bara har hund hemma. Sidan heter Stuff on my mutt och kommer garanterat riva ner applåder världen över.

Personligen håller jag mig dock till att lägga saker på katter...

Jag sa inte hora heller.

167059-46


Ronnie Sandahls debutroman "Vi som aldrig sa hora" har jag inte hunnit köpa ännu, men det är bara en tidsfråga. Äntligen någon som har fattat något. Det som är aningen tråkigt är att det var exakt den romanen jag skulle skriva, så nu är det försent. Jag hade planer på att skildra hur det är att vara 20+ och bo kvar i småstaden, men jävla ägg-Ronnie hann före. Det är faktiskt väldigt creddigt att skriva en generationsroman om den åldern man själv befinner sig i. Skönt att någon kommer ihåg den bitterljuva uppväxten, istället för att snacka Spy Bar-rykten över en laxmacka på företagslunchen.

Det är all skit i livet som stärker en och som får en att vara kreativ. Inte fan är Morrissey lycklig när han skriver musik, inte satt Jonas Gardell och garvade när han skrev En Komikers uppväxt. All skit jag har fått utstå genom åren kanske leder till något gott tillslut? Det finns väl inga kritikerrosade böcker som romantiskt skildrar hur någon  glidit genom livet utan att egentligen ha behövt göra ett handtag? Jag tror det är brustna hjärtan, mobbning, ångest, utanförskap, rasism, smärta, dödsfall och spelad glädje man ska uppleva för att kunna skriva ett mästerverk. I så fall kommer jag bli en utmärkt författare.

(Sen går det ju att fuska också, men det gick ju inte så bra för Martin Stenmarck, när det kom fram att han aldrig ens hade varit i Las Vegas)

Åter till ämnet, jag kallade inte heller tjejerna för hora, jag var en sådan som höll undan håret på tjejerna som spydde, men aldrig fick ligga med dem. Jag krossade inte hjärtan på rutin, utan jag tröstade de tjejer som fått sina hjärtan krossade av mina egna kompisar. Jag tänker inte sitta här och klaga på att jag aldrig fick ligga, men hur fan ska man nå ett jämställt samhälle när det är kvinnorna själva som gynnar de manliga svinen? Hade unga tjejer inte drömt om att gifta sig rikt istället för lyckligt kanske samhällets strukturer hade sett annorlunda ut.

(Säger han så för att han själv inte har några pengar att tala om och bara är en patetisk internetporrsurfare som aldrig får ligga för att han är för ful eller är han en hyvens helyllekille på riktigt den där Pudding?)

Blanco, Kazmierska, Bjurman, Skugge

167059-45

Åh Natalia Kazmierska, vad vacker du är. Jag blir helt knäckt av att man kan vara så ung, vacker och framgångsrik i mediabraschen på samma gång (men hon har gula tänder enligt säkra källor).

Varför är hon så framgångsrik då? För att hon är kvinna? Nej! För att hon är ung? Nej! För att hon är utländsk? Nej! För att hon är bra på att skriva? Inte en chans!

Jag har knäckt systemet. För att bli känd journalist/krönikör behöver man ett stencoolt namn. Det finns inte en enda krönikör i de större tidningarna som inte heter nåt häftigt och ovanligt.

Natalia Kazmierska, Linda Skugge, Per Bjurman, Quetzala Blanco, Jan Guillou, Anja Gatu, Tom Hjelte (men honom gick det inte så bra för), Margret Atladottir, Yrsa Stenius, Rakel Chukri, Åke Stolt. I can go on forever.

I konkurrens med de här stencoola flashiga namnen låter "Patrik Lundberg" ganska slätstruket, det kanske är dags för mig att byta namn om jag det ska bli nåt av mig i mediabranschen. Vad sägs om mitt gamla koreanska namn; Jong Dae Park? Shit man! Det är ju genialt, jag ringer om namnbyte på direkten!

Mindre intellektuellt

167059-44

Jag vet att bilden av mig spricker, jag är bara lycklig när jag dricker. En sanning som i mångas ögon spricker, jag är bara lycklig när jag dricker.

Kommersiell bloggare

167059-43

Hej, nu har jag sålt min själv till djäfvulen en gång för alla. Har blivit officiell reklambloggare för Malmö Högskolas kampanj att få dit nya studenter. Vill ni läsa mina mindre vågade texter om vad jag gör om dagarna (till skillnad från denna bloggen, där jag snarare beskriver fenomen och sjukheter) kan ni gå in på
http://www.mahbloggen.se/patrik

Nu ska jag ha inflyttningsfest och bli fullast i Sverige även denna helg. Om jag inte dör inatt ska jag avslöja en hemlighet för er imorgon. Så håll utkik.

Min första politiska blogg

167059-42

Jag är övertygad om att man tappar läsare när man publicerar politiska inlägg. Varför tror ni inte Håkan Hellström eller E-Type berättar vad de röstar på? Själv är jag helt vanlig gammal småstadsvänster som har fallit i yuppiesyndromets ormgrop. Just nu gör jag inget vettigt för att göra världen bättre, så det vore kanske på sin plats att för en gångs skull skriva något som upprör folk.

Idag, den 8 mars, är det internationella kvinnodagen och som gammal genusvetare och feminist (en av få män) önskar jag alla kvinnor en bra dag. Förtrycket mot kvinnor syns inte alltid och känns inte. Jag menar alltså att grunden till kvinnoförtryck inte handlar om att män slår och våldtar kvinnor, eller att kvinnor får lägre lön. Det handlar om strukturer. Från det att vi föds blir vi intvingade i våra roller utefter vilket biologiskt kön vi har och normen för män är att ha tävlingsinstinkt och ta för sig, för kvinnor är det att vara lugna, snälla och tysta. Om vi inte ändrar strukturerna kommer vi aldrig få ett jämställt samhälle.

Så en (konstig?) uppmaning till alla män idag, om ni vill skämma bort era kvinnor på RIKTIGT, utan ett underliggande patriarkalt förtryck:
* Låt henne betala notan.
* Låt henne låna ut sin jacka till dig om det är kallt.
* Raka dig själv i röven istället för att tvinga henne göra det.
* Bli gay.
* Laga tacos, så hon får gaser och låtsas sedan att du tycker det luktar äckligt när hon fiser (jag befarar att du gillar doften).
* Lyssna inte på Ulf Lundell
(*) Lyssna inte för mycket på allt jag säger.

Vad gör mig till cockboy?

167059-41

Hela helgen och hela veckan har gått åt att fixa i min nya lägenhet. Just nu känns det otroligt jobbigt, eftersom jag saknar alla skills man behöver för att förvandla hemmet till ett inferno av dansk industridesign. Jag är långt ifrån manlig, men jag saknar ändå den där Fab5-känslan för design och inredning. Samtidigt är jag lika långt ifrån att vara en sån där händig hanterkar-karla-karl som till och med gör genusbrudar våta i brallorna (men det skulle de aldrig erkänna). Med andra ord är jag dömd till att misslyckas.

Samma sak är det med drickandet. Jag älskar att dricka. Helst hade jag gjort det varje dag, men det är ingen idé för jag har inte råd och när jag väl dricker blir jag alltid så full att jag däckar. Typiskt att inte kunna hantera något man gillar så mycket. Likadant är det med musiken. Jag älskar musik och önskar inget hellre än att jag hade kunnat spela ett instrument, men jag är lika tondöv som Stevie Wonder är blind. Poker och alla kortspel avgudar jag! Dock förlorar jag alltid, trots att alla man känner drar hem massa cash på internet.

För att inte tala om fotboll. Fotboll är nog det jag älskar mest av allt, men givetvis föddes jag som ett bollmongo. I femton års tid har jag lagt ner flera dagar i veckan på träning, men har aldrig kommit längre än division sex.

Vad skall jag då göra? Jag bara en massa intressen som jag vet och kan allt om, men är för dålig för att utöva. Det är kanske bäst jag utbildar mig till kultur- eller sportjournalist... Eller croupier?

Vänta lite nu. Jag pluggar ju kulturjournalistik, frilansar som sportjournalist och jobbar extra som croupier/dealer. Jag är en parodi på mig själv (Men hantverkarklichén struntar jag i, jag tänker få omkull Belle-and-Sebastian-bibliotekarier på ett hederligt intellektuellt vis).

Sluta äta kött / Jag är antisemit

167059-40

Om jag själv påstår mig vara ett missförstått geni, borde Hitler vara motsatsen - en förstådd idiot. Däremot var han vegetarian, vilket är sjukt bisarrt, med tanke på hans alternativa människosyn. Det var tydligen Richard Wagners essäer som uppmuntrade honom till en djurfri kost.

Vill ni i likhet med mig och Adolf Hitler äta lite mer vegetariskt är
Vegankrubb en utmärkt blogg med många fina recept, konsumentguide och restaurangtips. Grundaren av sidan är god vän till en av oss. Om det är till mig eller Hitler tänker jag inte avslöja.

Nu ska jag börja skriva b-uppsats, den ska handla om Anja Gatu och Åke Stolts sportkrönikor i Sydsvenskan ur ett genusperspektiv. Personligen hade jag hellre skrivit uppsatsen som Herman Lundborgs rasbiologistrapatser på 1920-talet (se föregående inlägg).

Sayonara Sölvesborg!


Birds fly backwards

167059-39


Detta är en helt vanlig hand. Är detta en helt vanlig hand? Enligt de mänskliga normerna bör man ha fem fingrar och inte sex stycken. Jag minns bitterljuvt uppväxten i Sölvesborg och fejderna med människorna från Listerlandet. Var det inte på fotbollsplanen, när vi mötte Mjällby AIF, var det i skolan, eller på Altona (Sölvesborgs enda uteställe). Argumenten var alltid väldigt primitiva, vi blev kallade för jävla stadsbor och vi kallade dem i sin tur för bönder och inavel. Just inavlet var en het fråga, särskilt då det alltid gick rykten om att syskon hade gift sig förr i tiden på Listerlandet för att ha råd att behålla gårdarna.

Nu blev jag tipsad om en vetenskaplig
uppsats av en gammal vapendragare.  Det är en student på Karlstads Universitet (inte Jörgen Jönsson) som har skrivit en uppsats om Rasbiologi i Sverige. Rapporten redovisar för hur en rasbiologisk forskare infiltrerade Listerlandet under tidigt 1900-tal. Resultatet blev en 700 sidor lång och 6,5 kg tung bok om den ärftliga sjukdomen "Listersjukan", som uppkommit pga inavel. Den väckte också stor uppmärksamhet såväl i Sverige som utomlands. Den fick Svenska läkaresällskapets pris och erkändes allmänt som en framflyttning av den moderna medicinens gränser.

Citerat ur uppsatsen:
Lundborg syftade inte bara till inomvetenskapliga resultat. Med sin Listerundersökning ville han också ge argument för rashygieniska strävanden. Den undersökta släkten uppvisade en skrämmande mängd kriminellt belastade, alkoholister och prostituerade. Undersökningen bevisade inavelns faror. Enligt Lundborg var det en svår villfarelse att tro, att människan kan fly de biologiska lagar hon lyder under. Han började förespråka en förnuftig befolkningspolitik baserad på osjälviska nationella ideal. I dessa vetenskapens senaste landvinningar fann han stöd för en i grunden konservativ samhällssyn med det gamla bonde-Sverige som förebild. Gång på gång återkom Listerundersökningen i den propaganda Lundborg engagerade sig i för att främja rashygienens sak och som från 1910 genom Svenska sällskapet för rashygien hade sin egen organisation. En sådan forskning, menade Lundborg, visade om något rasbiologins samhälleliga nytta och denna vetenskaps frälsande uppgift i en tid av accelererad dekadens. 1918 startade han ?folkupplysningen? där han reste Sverige runt och höll föreläsning om rasbiologi och visade upp rasfotografier.

Med andra ord har jag fått bevis på att våra fördomar var sanna. Rasbiologi är inget man pratar högt om i dagens samhällsdebatt, men nu kan jag i alla fall skratta gått åt alla de bönder från Lister som är rasister (givetvis långt ifrån alla). De kommer fram till mig på uteställen där jag jobbar och försöker ge sig på mig på grund av mitt koreanska utseende, men i själva verket är det ju de som tillhör en lägre stående ras. Från och med idag kommer jag alltid att ha ett ett av Herman Lundborgs rasbiologiska fältstudier i bakfickan.


Heja Sanna!

167059-38

Bilden ovan är skivomslaget till Sanna Nielsens debutplatta "Silvertoner", hon var vid det laget 12 år gammal, men ser ut att vara i klimakterieåldern.

Precis som jag förutspådde vann Sanna Nielsen "andra chansen" och är klar för finalen i Melodifestivalen. Jag bor i Malmö, men jag hörde segervrålet ända från Bromölla. Jag har en bild i mitt huvud där ägaren av Böckmans konditori står och gnuggar nävarna med dollartecken i ögonen. Nu kommer det säljas Sanna-bakelser som aldrig förr. Det pratas även om att hon skall få en gata uppkallad efter sig. Med min tur kommer de säkert välja just den gatan jag bor på om sommaren. Tänk er själva:

Patrik Lundberg
Sanna Nielsens väg 12
295 00 Bromölla

Bara tanken får mig att vilja slänga på Joy Division på högsta volym och skära upp mina handleder. Ibland när jag tänker på mitt eget lidande och all indiepop och emo jag lyssnar på frågar jag mig precis samma sak som huvudpersonen i High Fidelity gör:

"Did I listen to pop music because I was depressed or was I depressed because I listened to pop music?"

Med andra ord; Jag är en svag jävel och egentligen är det ju inte det minsta synd om mig. Ibland känns det som att det var Håkan Hellström som fick mig att hata min egen hemstad och Bright Eyes som fick mig att hata det vanliga svennepäronlivet. Vem vet? Inte Lisa Ekdahl i alla fall.

Dagens kemilektion:
Fryser man in ett ägg blir det hårt som sten och går inte att krossa eller skala. Testat av två medlemmar från det forna äggstanningsgänget på Nobelvägen 121.

Gumma vid fem


image36

Bromölla (orten jag bor i om sommaren) blev utvalt til Sveriges tråkigaste plats av P3.
Lyssna.

Det enda man kan göra är att spela bowling, gå på bio eller äta pizza. Stadskärnan är mindre än en nötkärna och ett av ortens dragplåster är ett toalettmuseum. Så om ni undrar varför jag är efterbliven så skyller jag på Bromölla, som kallas för Fjabbadalen i dagligt tal. Jag får alltid panikångest när jag är inne på Prima och handlar, när alla tjocka par i tjugoårsåldern springer runt i likadana träningsoveraller med en barnvagn framför sig. Det värsta är att det är dem som skrattar åt mig och inte tvärtom. Enligt dem slösar jag bort massa år av mitt liv, då jag studerar istället för att jobba och tjäna pengar.

Hur stor är chansen att Bromölla får en storstjärna till artist, känd över hela Sverige? När universum för en gångs skull var på Bromöllas sida, blev det givetvis en gumma. Sanna Nielsen. Hon som var klädd i tantklänning redan då hon slog igenom som tolvåring. Kommer man från Lindesberg spelar man hardcore, kommer man från Uppsala sjunger man reaggae, norrlänningarna spelar rock'n roll och storstjärnan från Bromölla sjunger dansband och klär sig som en liten gumma.

Sanna, jag hoppas innerligt att du vinner andra chansen idag i melodifestivalen, så Böckmans säljer fler Sanna-bakelser och alla förväntansfulla white-trashfamiljer i Fjabbadalen fortsätter att vara sådär lyckliga (och för dumma för att ha ångest) som bara de kan vara. Och då menar jag Bromölla med omnejd, alltså Edenryd, Gualöv, Näsum och Grödby också. Tur att vi inte är lika patetiska i Sölvesborg. Vi har ju mediekåta "Chippen" med synthflätan och den fula Beckham-tatton att skryta om...

På en födelsedag...

167059-33

På en födelsedag ska man bli såhär full som jag är ovan. Men lika fet vill jag aldrig bli igen. Denna bilden är från min storhetstid kring studenten, då jag var uppe och vände på 80 pannor. Men kul hade jag ...

24

Idag fyller jag år, 24 rättare sagt. Det känns inte så speciellt att fylla år längre. Men man kanske ska glädja sig, för varje födelsedag kan ju vara den sista.

Stay black.

RSS 0.91