Helvetesgänget

image131

Det är väldigt få som kommer förstå det roliga i den här bloggen. Men jag var tvungen - retrofil som jag är.

Denna bloggen är dedikerad till Helvetesgänget (R.I.P). Ett gäng som huserade i västra Blekinge i början av 2000-talet. Inspirerade av situationisterna och manuset till Fight Club. En kritik som samhällssystemet, samtidigt som man hade riktigt roligt tillsammans. Partipolitiskt obundet, men politiskt på ett annat plan. Vad fan skulle man göra i en stad som inte erbjöd någon för ungdomar? Vi hade inte ens kor att välta på natten...

Någon som minns? Jag vet att det är många forna medlemmar som läser bloggen, men ni ger er sällan tillkänna.

Och jag frågar, så här sex år senare - vem var det som målade på Mjällbyskyltarna? Och vem snodde björndräkten på Hemköp?

Postdiaspora?

Jag orkar inte skriva ett nytt inlägg nu. Jag har en hemtenta som kommer döda mig, som jag måste göra. Tills dess får ni läsa en essä jag skrev till min kurs i Kulturjournalistik, under temat "Kulturell identitet". Jag har nämligen myntat ett helt nytt akademiskt uttryck; postdiaspora. Ganska pretto va? :)

Postdiaspora?


Boys don't cry

image130
Stuff on my mutt är faktiskt också ganska kul.

Idag fick jag mitt "Certificate of Admission" av Inha University, samt blev beviljad CSN under hösten. Dessutom skickade jag en offert om flygresa. Med andra ord är det så gott som inget som kan stoppa mig från att åka nu. Nu är det bara visum kvar som ska fixas - men de kan väl inte hindra mig från att åka till mitt eget hemland? Hoppas bara jag slipper göra lumpen där, det är nog inte som kalastjänstgöringen i Sverige.

Det jag egentligen ville säga var:

Jag både tror och hoppas att även fordonskillarna med fristadsjacka, olja på nävarna och slitzkalender i köket, gråter då och då. Precis som min kompis "Son of Dad" sade, så har de också problem. Kanske inte dödsångest eller ilska över patriarkala strukturer i samhället, men andra saker som att de inte får ta flickvännen analt, eller att pulverbiarnésåsen är slut på ICA Supermarket.

Likadant är det säkert med de piffiga tjejerna som springer runt i ballerinaskor (fast jättedyra) och palestinasjal från JC och tittar på fotbollsmatcher, inte för fotbollen utan för de snygga killarna. De som har tjejmiddag och äter tacos och snackar stora kukar och fejkade orgasmer, men som aldrig skulle våga släppa en fis med killar i närheten. De mår säkert också dåligt ibland. För att Nokia vägrar släppa en ny rosa mobil eller för att det inte längre än 23 för killar och 21 för tjejer på Frimus i Kristanstad.

Så ni som känner er ensammast i världen ibland. Med hemsk ångest för allt och ingenting. Märtha, Blingbling, Fröet, West8th, Anna, Lena, Ester, Vegankungen, Big Gay AL, Ingrid, Dr S och allt vad ni heter. Det kanske inte hjälper, men alla har ångest ibland. Alla.

Siesta!

     


Jag var som sagt på Siestafestivalen i Hässleholm i lördags. Givetvis fick jag aldrig suga av Ed Harcourt, men jag var glad ändå för spelningen var magisk. Här ovan är lite bilder jag tog. Adam i Shout Out Louds, Ed Harcourt och Maria Andersson i Sahara Hotnights. Med andra ord. Två orsaker att bli bög och en orsak att fortsätta vara straight. Vad hade ni gjort i min sits?

I hate myself and want to die

image125

This one goes out to:

- Alla ni som glömmer paraplyet när det regnar, men kommer ihåg det när det är torrt.
- Ni som ständigt letar efter kärleken, men bara blir brädade av neandertalare, eller själva blir så fulla att ni skriker att ni är bögar, trots att ni egentligen är straighta.
- Dem som tappar mackan på golvet, och smörsidan alltid hamnar neråt.
- Er som älskar en kvinna som inte finns (oftast Amélie från Montmartre).
- Ni som är 25 och vill bli journalister, men som fortfarande måste sommarjobba som buttboy, trots att alla andra kända journalister är typ 20 och har varit i branschen i sju år.
- Alla som lever 90% av livet på blogg.se och läser om andras lidande och skriver om sitt eget, istället för att klippa sig och skaffa ett jobb.
- Alla som påstår att de inte är ute efter att ligga på krogen, men som ändå alltid tar på sig sina finaste underkläder innan utgången. Bara utifall att.
- Ni som hoppas att Ebba Von Anorexia dör i en tragisk bussolycka.

En vacker dag ska vi gå i samlad trupp, likt Michael Douglas i Falling Down, och ge alla kuktröga jävlar som är för dumma för att ha ångest en enkel biljett till Nangiala.


Kulturjournalister is a bunch of motherfuckers

image123

Om ni inte visste det innan så har jag under året gått en kurs på Malmö Högskola i Kulturjournalistik. Jag som vanligtvis är pratsam och håller låda på lektionerna blev förminskad till en liten skogsmus av kulturpamparna som gillar droppa namnen på 1800-tals kulturkritiker. På rasterna snackade de om litteraturkanon och JÄV-situationer, medan jag pratade om "Folke Förhuds" homofilbetonade upptåg och gamla Onkel Kånkelvisor. Jag sa inte ett ord på hela kursen, förrän den avslutades med ett öppet seminarie för branschfolk.

All ilska jag samlat på mig under året kom ut i en lång idiotförklaring av gubbarna och tanterna som bara pratar om sig själva. Det råkade bli uppmärksammat av Sydsvenskans kultursidor. Läs
denna artikeln, det är jag som är "den upprörde unge mannen" som citeras i slutet. Haha.

Gruppboendet nästa?

image122

Jag lovade Er för ett tag sedan. Jag skrev en tantsnusknovell för Malmö Högskolas stundenttidning under en pseudonym - som en kul grej. För att testa en helt ny genre. Jag tänkte aldrig publicera den här, även om jag lovat. Men så gjorde äggen på tryckeriet fel och skrev ut mitt namn ändå. Jag är outad för evigt och märkt som en snuskhummer. Så jag skiter i vilket och lägger upp den här också.

Novellen är en Harlequin-inspirerad tantsnuskhistoria som utspelar sig i dagens Malmö. Allting är givetvis fiktivt (särskilt eftersom det handlar om en kvinna och att jag har sex ungefär en gång per millennium). Namnet på huvudpersonen är en hyllning till min favoritkommentator på bloggen, men likheterna stannar givetvis där. :)

Det knapplösa knullet
-Ocenscurerad

Skriver jag inte fler inlägg är det för att myndigheterna läst detta och lagt in mig på St:Lars i Lund.

Positiv karma

image121

Igår fick jag äntligen dricka igen, efter tio dagars uppehåll. Ikväll är det fest igen - Klubb K3 på Vinylbaren. Och på onsdag ska jag dricka öl för 20:- styckepå Studentpuben. Fredag blir århundradets slag i mitt gamla kollektiv som ska upplösas. För att inte tala om lördag. Då ska jag suga av Ed Harcourt på Siesta!-festivalen i Hässleholm. Om jag inte är död på söndag, så är det årets krogbrännboll med efterfest i Kristianstad. Det blir all-in denna veckan...

Hur som helst. Igår bjöd jag en kompis på buffé på
Vegegården trots att jag själv hade väldigt dåligt med pengar. Timmen senare ringer en man från Skånes Provinsbank och berättar att jag fått deras stipendium. Och imorse ramlade det ner ännu ett stipendium i brevlådan - från Swanlundska fonden i Sölvesborg. Det måste vara min positiva karma som ger mig tur.

Och jag som alltid ansett att pengar inte gör en människa lycklig. Nu ska jag gå och köpa en falafel - helt utan ångest.

Hudcréme tack

167059-120

Kom nyss på att jag inte har druckit på över 10 dagar. I ärlighetens namn är detta det längsta uppehållet från flaskan jag haft på mer än fem år. Varför? Jag har jobbat och pluggat dygnet runt. Detta måste jag ändra på denna vecka, då jag är helt ledig från allt som heter jobb.

Jag förstår inte varför jag har ett jobb där arbetstiderna är fredag och lördag natt, när jag gillar att dricka så mycket. Nej, nu känner jag mig hemskt torr. Nån som har lite hudcréme över? För nån sprit blir det tyvärr inte inatt heller. Får vänta till imorgon (läs idag), det är ju trots allt måndag... :)

(Nu vill jag inte ha någon kommentar som säger "men det är väl skönt att vara nykter ibland", för det är det inte)

Som en gammal god vän till mig säger:
Det finns omtentor, men det finns inga omfester.

Mittens rike

167059-119

Efter en konversation under en nattlig bilfärd mellan Sölvesborg och Bromölla insåg jag att jag är exakt som Malmö FF:s defensive mittfältare Daniel Andersson. Fast i mittens rike, möjligtvis bra där, men spelar bara i sidled (och det leder ju sällan nånvart). Höger till vänster. Vänster till höger. Helrör till Kirflaskor. Strindberg till Bingo Rimér.

Jag ÄLSKAR fotboll och allting runtomkring, men lika mycket ÄLSKAR jag mitt alternativa kulturprettoliv. Både en dubbelöverstegsfint-och-skott-i-steget-i-krysset av Christiano Ronaldo, stå och skrika slagord mitt i klacken och drömma mig bort till Joanna Newsoms harpaspel och somna med min svarta poetbok på nattygsbordet.

Visst går det att välja sida, men jag klarar mig inte utan något av elementen. Inte heller kan jag känna mig helt hemma någonstans. Ibland vill jag bara hälla Judith Butler-citat över fotbollskillarna när de recenserar pattarna i den senaste Slitz-tidningen, men samtidigt önskar jag att jag vågade ställa mig på katedern och göra helikoptern på kulturjournalistkursen, när de diskuterar 1800-talets litteraturkritiker.

Fan, kan det inte räcka med EN identitetskris för mig? Jag är svensk på insidan, korean på utsidan. Fotbollskille och kultursnobb på samma gång. Älskar både Onkel Kånkel och Refused. Hatar och älskar både Malmö och Sölvesborg. Någon som vill dela mig på mitten (helst med yxa)?

Annars får jag fortsätta fantisera om trekanter med Natalia Kazmierska och Fredrik Ljungberg på ett fjällräven-liggerunderlag på mittpunkten på Old Trafford.

Minnen av Aprilhimlen

167059-118
My Cat + Korean Pride = Awesome

Så här skrev jag i min dagbok för sju år sedan. Då var jag sjutton år gammal NV-student, olyckligt förälskad och förlorad till ensamheten som jag lever i än idag.

Jag undrade alltid, som olyckligt förälskad fjortis med bra betyg och god retorik, varför det bara var de ?coola killarna? som fick tjejer. Den livsstilen som mest och bäst gick hem var den med: Fristadsjacka, snus, trimmad moped, olja under naglarna, keps, jacka inomhus, dåliga betyg, hög frånvaro, fylla och slagsmål på helgerna. För att inte tala om hur de satt och skrek högt i korridorerna, så att alla kunde höra hur hårda de var. Det värsta var inte detta, utan det faktum att man längtade efter att bli sådan.

Inte SÅDAN i den bemärkelsen, utan det är faktiskt så att töntiga små fula, nördiga, smarta killar utan iceman-kläder även de kan bli kära. Eller var det det som var problemet? De hårda killarna visade ju aldrig några känslor. De fick förmodligen sina brudar på fyllan. Sedan när de vaknade på morgonen ringde en tjej och frågade om de var tillsammans och då är det ju oartigt att säga nej...

Att de mobbade alla som inte ville ställa till med bråk, skolka o.s.v. var ju inte deras fel. Är man nörd ska man få äta upp det i dubbel bemärkelse. Innerst inne tänker dock nörden som så här som tröst: ?De jävla IQ-befriade neandertalarna kommer ändå bli socialfall i famtiden när kvinnorna dras som magneter till mig och mitt välbetalda jobb?. Jo, visst kan det stämma, men frågan är om man hellre är lycklig nu än om 25 år. Vad har man att se tillbaka på när man tänker på sin högstadietid? Visst kan man skryta på klassträffen år 2030, men det har även kostat en hel del blod, svett och tårar.

Jag är och har alltid varit avundsjuk på de ?hårda killarna?. Mest för min ständiga längtan efter ÄKTA kärlek. Jag har väl förträngt det jag inte kunnat få och istället längtat till gymnasiet, då allting skulle ändras enligt ?de lärda?.

Men fick vi då någon revansch? Nu är inte de hårda killarna så hårda längre. Det är vi som skrattar åt dem, när de kommer lunkandes i korridorerna och till och med de snygga tjejerna (som numera t.o.m. pratar med oss töntar utan att skämmas) gör narr åt dem. Så nu skulle väl äntligen någon nappa på oss med fin framtid? Icke sa nicke. Nu är det de äldre killarna runt 25, som redan har ett bra jobb, fin bil (f.d nördar alltså) o.s.v. som gäller. Oj... En felberäkning.... Nu är det bara sju år till att vänta på ett ungefär....

Sju år senare sitter jag fortfarande ensam och önskar inget hellre än att få reda på om kärlek finns.


Nu kommer jag ut!

167059-117
My cat + my eggs = Awesome

Det är lika bra jag berättar för Er, kära bloggläsare. Jag har länge hållt min sexualitet hemlig, inte bara här på bloggen utan även i verkliga livet. Jag har mått hemskt dåligt att ha behövt gå runt och ha det inom mig. Och alla tankar runtomkring har gjort det till en ond cirkel.

Vad skulle mina föräldrar säga? Vad skulle alla polarna säga? Och fotbollslaget? Mina gamla partners? Skulle de acceptera mig som den jag var, om jag kom ut? Nu har jag äntligen berättat för mina närmaste och klumpen i halsen försvann då jag insåg att alla accepterade mig som jag var, trots min sexuella läggning.

Nu är det alltså dags för Er att få reda på hur saker och ting egentligen ligger till. Jag som gammal queerfeminist i den Tiina Rosenbergska skolan är övertygad om att sexualiteten är en social konstruktion, men jag undrar ibland. Redan i sju-åttaårsåldern började jag märka åt vilket håll jag drog. I den åldern var det dock ganska känsligt och jag var alltid för blyg för att närma mig någon jag var intresserad av.

Att jag är uppvuxen i en småstad har nog också spelat in. Jantelagens huvudstad Sölvesborg har inte gjort det lätt för mig att växa upp med den stora klumpen i halsen och de otaliga fjärilarna i magen. Sedan jag flyttade till Malmö har det varit på tok mycket lättare att leva ut, gå på de klubbar jag gillar och umgås med likasinnat, fördomsfritt folk.

Även om jag inte anser att människors sexualitet spelar någon roll, vill jag berätta för Er. Nu öppnar jag mitt hjärta på riktigt, för första gången någonsin på internet. Sprid ut bensinen över solnedgången, riv ner staden. Häll ut havet ända bort till horisonten, tysta ner musiken. Nu kommer jag ut ur garderoben...

JAG ÄR STRAIGHT.

Man är väl inte bög, bara för man suger av sin bästa kompis?


Göbhög

167059-116

Minns ni böghögen? I Sölvesborg kallade vi det för "bonken".

Varför gjorde man det egentligen?

Kängurunördar

image115

Detta är den roligaste bild jag sett i hela mitt liv.

Läste en
artikel på Sydsvenskan.se, som går ut och och varnar för studenternas höga alkoholkonsumtion. De ansåg att dem som var gladast vid flaskan var korridorrumsstudenterna i Lund och Uppsala. Tur att de aldrig kollade de vanliga lägenhetsstudenterna i Malmö, för jag har alltid tyckt att Lundastudenterna dricker mindre och sämre än ett gäng kängurunördar.

Lassie med fuskmage

image114

Åh nej, nu har jag gjort det igen.
Jag har vart dum mot mig själv.
Jag är så bra på sånt.
Eller hur?

Sedan jag flyttade från kollektivet till egen lägenhet har jag blivit helt försoffad. Jag sväller upp, bland chips, dip, popcorn och cheesepizzor med extra ost, likt en gaypenis i San Fransisco (Men att bo med två personer vid namn "Kalasolle" och "DJ Trance Fag" hade ändå lett till döden tillslut).

Problemet är att jag inte blir genuint fet, utan jag har börjat bli ett lass (Lassie) med så kallad fuskmage. Jag har en vän som hatar fuskmagar över allt annat. Här är definitionerna:

Fuskmage
En tjockis med stor, plumsig hängig mage. Fet tack vare stort intag av födoämnen såsom läsk, chips, godis, kaffe latte, öl, choklad. Fuskmage är löjligt lätt att skaffa och fusktjockisar borde inte ens räknas som tjockisar. Bara avskyvärda människor. Exempel: Anders Svensson - fotbollspelare, Babben Larsson - komiker, Patrick Ekwall - sportjournalist.

Riktig mage
Geniunt fet. Detta tack vare enorma dagliga intag av allt från plankstek till älgakött med pärgröt och brunsås. Denna mage har hög densitet, stor volym och är bokstavligen talat stenhård. Har tagit flera år att skaffa sig och ger pondus, samt visar på hög social status, då det inte är gratis att skaffa sig en riktig mage. Exempel: Göran Persson - ex statsminister, Danny DeVito - skådespelare, Meat Loaf - Artist.

Nej, nu ska jag träna bort min fuskmage med lite vegetarisk Flygande Jakob från gårdagen och skölja ner det med ett glas béarnaisesås.

Flygande Fuglesang

image113

Här är en nytagen bild på mitt senaste matmästerverk - Vegetarisk Flygande Jakob. Ingredienserna är för den oinvigde smått otroliga. Jag baserar rätten på vegansk kyckling och vegetariskt bacon. Det vegetariska utbudet i Malmö är ungefär lika omfattande och tillfredställande som det ariska utbudet i Tyskland på 30-talet. I love it!

Recept för 4 vanliga dödliga (Eller en hungrig fet fläsk-pudding)
300 g Vegansk kyckling
200 g Vegetariskt bacon
2 genmanipulerade Bananer
2,5 dl Matlagningsgrädde
0,5 dl Mellanmjölk
2 msk Chilisås
50 g Jordnötter


Först brynde jag kycklingen och baconet separat i lite olivolja och smällde i lite extra salt för att garanterat aldrig fylla 30 år. Givetvis på teflonpanna - skiten fastnar inte. Grädden blandade jag med mjölken och chilisåsen i ett skanky Heinekenglas som jag döpt till
Särimner (för er som minns mitt allra första inlägg på bloggen).

Sedan smekte jag i kycklingen och baconet i en ungssäker form, direkt från IKEA. På det lade jag bananskivor och hällde efter detta på gräddblandningen. Fick stå i ugnen i 25 minuter på 225 grader (samma tid och temperatur som äggstanning såklart). Tog ut härligheterna och strödde över jordnötterna. Detta serverade jag tillsammans med fullkornscouscous, för att jag tror att jag blir smal av att äta fullkornsprodukter trots att jag kombinerar det med fett, vilket är det dummaste man kan göra.

Men det knullade i munnen. Jadu. Fy fan vad det knullade.

Mitt hjärta brinner

image112

På senare tid har jag träffat många av mina gamla vänner från hemstaden. De har givetivs också läst denna blogg och frågan på allas läppar har varit:

Är du bög? Alltså på riktigt?

Eftersom jag har mer Morrisseykomplex än Peter Birro och Magnus Carlsson tillsammans tänker jag hålla tyst om det där. Det är coolt att ha en omstridd sexualitet. Vad tror ni som inte känner mig i verkligheten? :)

Hur som helst har jag nyligen gjort en kartläggning på mitt livs stora kärlekar. Det har varit en riktigt stor kärlek vart tredje år, nu ända sedan 1996 (sedan 1999, 2002, 2005) - alla med dödlig utgång såklart. Det borde betyda att mitt hjärta börjar brinna om ungefär ett år igen. Då måste någon rycka ut.

Pretty Awesome

image111

Idag fick jag hem en splitter ny Nikon D40.

Till helgen kan ni räkna med snaskiga bilder. Gissa på vad? Jag ger er en ledtråd:

Stuff + Cats = Awesome

(Big Gay) AL Special

image109167059-108

Återigen skriver jag om de två gamla anti-hjältarna "Big Gay AL" och "Newman".

Året var 2005, "Newman" och det klassiska gänget i Sölvesborgsfilialen satt och drack vid Nobeltorget. Denna gången gjorde han misstaget att ta med sin fem år yngre syster, ja vi kan kalla henne för "Ardis". Kvällen slutar med att "Newman" blir brädad av sin egen syster, som hånglar upp "Newmans" gamla ragg på Klubb Crush dansgolv. Om jag inte minns fel var det Morrissey som spelades i bakgrunden.

Samma kväll spelades Le Sport på högsta volym på stora dansgolvet. "Tell no one about tonight" fyllde golvet och "Big Gay AL" dansade robotdansen, iklädd snickarbyxor och rockabillyfrisyr. Fram kommer en liten popsnärta på cirkus 145cm och 30kg, med pandasmink och svart-vita modskläder. Ur ingenstans ger hon "Big Gay AL" en rak höger på över läppen. Och en till. Läppen spricker och "Big Gay AL" visar att han har the wisdom of a man. En armbåge rätt över näsan gav "Big Gay AL" en seger på TKO. Le Sport fadade ut i takt med att pandan blev utburen, Pulp's "Common People" startades och "Big Gay AL" fortsatte på sin robotdans. Med feber i ögonen.

Veckans drinktips
(Big Gay) AL Special
En populär drink på Listerlandet i slutet av 1900-talet.
35 cl Vodka (Helst HB)
Häll upp i ett stort glas.
Halsa allt på en gång.

Yuppie-nalle

167059-106


Året var 2002, då var kampen viktigast av allt. Jag stod på trappan inför publikhavet och höll tal. Det var studenten, jag ledde min klass ut mot friheten och skanderade i microfonen:

Känn ingen sorg för mig, Sölvesborg.

Då lovade jag mig dyrt och heligt att försvinna och aldrig mer komma tillbaka. Jag lovade även att aldrig böja mig för kapitalismen i samhället och leva ett kravmärkt liv, med solidaritet, jämlikhet och systerskap som hörnstenar.

Fem år senare sommarjobbar jag fortfarande som glassförsäljare i Sölvesborg och till råga på allt så blev jag utnämnd av
Drivhuset i Malmö till månadens företagare. Inte kan väl månadens företagare ha rött blod kvar i ådrorna? Jag får bara kärlek från fel sort och sympatier från fel håll. Snälla, ta mig tusen dagar härifrån...

Sayonara Sölvesborg

P.S: Kryddar'n Cruz, låt aldrig drömmarna dö. Våra tankar är det sista dom tar. D.S.

Vegansk kyckling

Idag har jag varit på den ekologiska butiken Astrid och Aporna i Malmö och inkasserat vegansk kyckling och vegansk ölkorv. Är inte det sjukt så säg!

Här är förslag på vad ni kan äta till helgen om djuret i er tar över:





Dummare än tåget på Hanö.

image101

Ärligt talat. Ungefär hur mycket tror ni att denna kängrun fattar? huh? :)

Been there?

image100

- Amerikanerna är nationalistiska svin, som är för dödsstraff.
- GW Bush har noll i IQ.
- Muslimerna i arabvärlden självmordsbombar sig hit och dit.
- Talibanerna vill att Islam ska erövra världen.
- Israelerna förtrycker Palestina.
- Kim Jong Il har en massa kärnvapen och kukar inte för att spränga USA.
- I Holland älskar de att knarka.

Är det någon som vet. Alltså på riktigt?

Varje dag hör jag grova generaliseringar, vilka ofta kan vedertagas som sanningar. Men vilka är folk att uttala sig? Hur har de fått kunskapen? Aftonbladet.se? Metro? Al Jazeera? Flashbacks forum?

Hur många här har tagit en fika med GW Bush? Någon som känner en taliban, eller ens kan definiera vad det är för något? Nån som varit en charter i Nordkorea och gått 18 hål med Kim Jong Il? Skulle inte tro det.

Jag säger inte att det är fel, men när man tänker efter är det ganska patetiskt att uttala sig om saker man läst om, men aldrig har sett i verkligheten (då inkluderar jag även mina egna generaliseringar).

Tänk vilken makt media har.


Män är djur

image99

Män är djur påstod Feministiskt Initiativ under valkampanjen. De hade mer rätt än någon hade kunnat ana. Kvinnor är givetvis också djur. Alla är djur - och det skrämmer mig. Ibland undrar jag om människor inte är mer djur än djuren själva.

Alla är vi lika inför lagen. Alla är vi även lika inför naturen.

Stora intellektuella hjältar, kulturpersonligheter, stadsråd osv. Alla tappar hjärnan när det närmar sig en kyss med det vertikala leendet, eller en gratisparkering i lilla bält. Alla är beredda att släppa på sina principer för att få käka den rosa tacon till kvällmat eller "the scrambled eggs between the legs" till frukost.

Jag är inget fan av Magnus Ugglas verk på 2000-talet, men
Efterfest är bland de ärligaste texter som finns. Indierecensenten, som låter kroppen ta över sinnet, och drar hem till en förortstjej och sjunger schlager, för att få ligga.

Tänk hur många äktenskap och förhållanden som gått i kras bara för att någon inte har kunnat hålla sig för frestelserna, som de djur vi är.

Ingen blir smartare än sin svagaste stund - när naturen kallar. Därför är vi djur.

Och Gudrun, det är ingen social konstruktion. Fråga ditt vertikala leende. Det vet.

En stor och en liten farbror

image98

Igår valde jag att fira Valborg i hemstaden Sölvesborg. Tre av mina vänner hade startat kollektiv och hade inflyttningsfest. Jag som sällan är på stora fester i SBG lade märke till en del konstanter.

- Samma rövarhistorier.
- Alla såg likadana ut.
- Samma samtalsämnen.
- Inga nya vänner i gänget.
- Ingen hade planer på att flytta.
- Alla drack grogg med minst 50/50 sprit.

Den enda skillnaden på festerna i Sölvesborg, som mina vänner anordnar är att för varje gång jag kommer blir de bjudna tjejerna ett år yngre. Fortsätter jag festa i SBG kommer jag sitta och dricka cola-grogg med nyfödda bebisar.

Egentligen borde jag inte bry mig, för jag hatar mig själv, om möjligt mer än Sölvesborg i sig. Det spelar dock ändå ingen roll:

För älskling, vi ska alla en gång dö...

RSS 0.91