Kvalitetsfrisyr?

Under högstadiet och gymnasiet i Sverige händer det mycket med identeten. Vissa blir punkare, andra blir nazister, somliga blir indiesnören, men flesta gör sitt bästa för att se ut som alla andra för att inte sticka ut ur mängden. MEN. Även mainstreamsvenskarna bryr sig om stil i skolan. Det är mer än vad koreanerna behöver tänka på när det kommer till high schoolstudier.

Det obligatoriskt att gå i skoluniform. Tjejerna har kjol och killarna har byxor. Skoluniform i sig är inte djävulens påfund, då det säkert kan motverka mobbning ur ett klassperspektiv. Den koreanska staten drar det dock ett steg längre.

Endast vissa frisyrer är tillåtna. Killarna ska ha kortklippt hår på några centimeter och absolut inget vax eller gelé. Tjejerna ska ha axellångt hår antingen plattat eller i en liten hästsvans, med andra ord inget permanentande eller Pippi Långstrump-flätor.

Ibland undrar jag om det inte är Nordkorea jag hamnat i trots allt.


Så går en månad av livet och kommer aldrig åter

image232
Fr.v. Daria from Russia, Richie (alias Kuuumar) from Sri Lanka, Lotta from Borås.

Idag har jag bott i Korea i en månad. Det har gått olagligt fort, jag har inte haft tid att stanna upp och tänka efter och går en månad så här snabbt är det ju snart dags att packa och åka hem. Det känns synd att jag bara kan vara här en termin.

Och mötet med min biologiska släkt närmar sig. Givetvis är jag sjukt nervös. Jag vet inte riktigt hur man skall förbereda sig för en sån grej. Och att "ta det som det kommer" känns ju också lite fel.

Förövrigt dansade jag kalinka på ett disco förra veckan. Slå det om ni kan.

More gender trouble

image231

Låt mig berätta en historia istället för att predika denna gången.

I fredes satt jag i en liten konferens där vi förberedde lördagens uppträdande. Notera att samliga deltagare pluggar på universitet runtomkring i Seoul. Vi pratade om kulturella skillnader mellan Sverige och Korea. Gammal genusvetare som jag är frågade jag hur homosexuella har det i Korea. Den spontana reaktionen var:

I don't think there are many homosexuals in Korea, varpå jag frågade:
Maybe there are, but they just won't dare to tell it?

Koreanerna tittade konstigt på mig, men jag fattade mod och fortsatte fråga ut dem.

What do you think of homosexuals?
We don't like them,
sa de flesta. En kille sa till och med att han hatade dem.

But do you really care of a person falls in love with someone with the same gender? What yould you do if you best friend came out as a gay?
Hard question,
tyckte dem, varpå de kom fram till följande:
I would not talk to that person ever again.

Maybe that's why people don't dare to come out?
frågade jag. Jag möttes av tystnad om ännu konstigare blickar.

Med andra ord. Koreanernas syn på manliga korvjockeys och kvinnliga muffdivers är helt sinnessjuk. Jag fick hålla tillbaka mina känslor för att inte kuka ut och krossa deras huvud mot stenhårda stenar. De där åsikterna är ju från medeltiden.

I Sverige finns det givetvis också många homofober - särskilt i Sölvesborg - men de är i alla fall smidiga nog att säga något i stil med:

Ja, dom faur gärna pilla varandra i skethålet om dom vill, kaa. Sau länge dom inte rör me vill säga. Då faur dom si en redig arbedarlusing sau dom allri vågar röra en köödros igen.

Gender trouble

Jag orkar inte prekida med någon sorts moralpanik, men det är värre än ni tror.

Kvinnor i Korea är sjukt förtryckta - utan att fatta det själva. Besvisen jag har för detta är givetvis bara mina subjektiva bedömningar och saker jag fått berättade för mig. Men hade ni bott här som mig hade ni förstått utan minsta tvekan.

Kropp
Flera (av varandra oberoende) källor har berättat för mig att över 50% av kvinnorna i Korea gör plastikoperationer. Den vanligaste är att förstora och räta ut ögonen. MEN. Ungefär 0% av männen gör det. Frågade en tjej idag om varför och hon svarade att de ville se snygga ut inför killarna och att de gillade den amerikanska looken. Notera att hon själv planerade att göra liknande operationer.

Mode
Alla tjejer i Korea kör med högklackat, samt visar mycket skinn. Kjolarna slutar innan de börjar, ibland blir det så mycket att man vill be dem bära hårnät. Givetvis får man klä sig som man vill och man inte är förtryckt bara för att man klär sig utmanande (kanske snarare tvärtom?), men med tanke på att de klär upp sig och kör högklackat bara för att gå och äta frukost eller gå till tvättstugan - det är väl ganska konstigt? Notera att koreanska killar inte har visat upp en likande syn på hur man klär sig till frukosten (joggingbrallor, t-shirt och badtofflor).

Smink
Less is not more. Här hade Joakim Hillssons gamla hit, Vacker utan spackel, inte slagit igenom i första taget. Koreanska tjejer har i grunden jättefin hy, men ändå drar de på sig ett kilo smink innan de vågar se sig själva i spegeln. För männen har den metrosexuella livsstilen ännu inte kommit till den koreanska halvön.

Raggning
Den normativa koreanska tjejen hade inte tagit det första steget till killen i baren ens om spanet hade hetat David Lega. Här gäller det att betala drickan, maten och Hello Kitty-kläderna om man vill äta the scrambled eggs between the legs till frukost. Koreanska kvinnor gillar killar som tar för sig och inte bangar för att gnida bäckenet mot deras små tuggummipoprumpor på dansgolvet. Det är nog därför jag aldrig kommer att få ligga i Korea trots att jag är omåttligt populär.

Ja. Jag är bitter.

Pop idol?

image230

Igår var ett riktigt sjöslag. För 15 000 WON (120 SEK) kom man in på 15 olika klubbar i samma område. På vägen dit hittade jag ett Oi/Skinhead-hak vid namn Skunks Hell, som spelade stenhård punkrock, men jag antog att mina tuggummipopkoreaner inte ville gå dit. Istället fick man skaka på höfterna till allt från Justin Timberlake till Uffe Ekberg och de gamla nazisterna i Ace Of Base. Mina höfter ljuger inte precis...

Det var dock inte lika roligt att komma hem 05.00 och behöva stiga upp 11.00 för att stå upp i tunnelbanan i två timmar till ett Universitet utanför Seoul. Jag skulle hålla föredrag om kulturella skillnader mellan Sverige och Korea. Jag var sjukt bakfull och oinspirerad, men konstigt nog fick jag ett nästan pinsamt galet mottagande.

Tjejerna skrek som stuckna grisar och de straighta killarna blev osäkra. Först nu förstår jag hur de gamla profilerna i Backstreet Boys kände sig på det glada 90-talet.

Jag känner att jag håller på att ta över hela Korea. Det är ovanligt med tanke på att jag blir behandlad som luft av tjejerna i Sverige. Jag tror jag stannar kvar här förevigt.

Call on me

Äntligen har jag fått en telefon här i Korea. Ni kan nu nå mig på följande nummer:

+821058104002

Alla samtal uppskattas. Särskilt fyllesamtal från Pille Fung.

Incheon Serenad

image229
En stor och en liten farbror sovande på tunnelbanan.

Kanske är det för att jag är avundsjuk?
Kanske är det för att jag vill men aldrig lyckas?
Kanske är det för att jag hellre blir ensam än lycklig med nån annan?

I Korea (och Sverige) är det tvåsamhet som gäller. Man och kvinna och kärnfamilj och allt det där. Så är det nog överallt, men ungdomarna i Korea är sjukt måna om att skaffa partner. De som inte har någon letar febrilt till de hittar. Det verkar vara viktigare att ha "någon" än att ha "den rätta". Jag förstår mig inte på det där. Är de kärlekskranka sökare eller vill de bara tömma?

Koreaner man träffar frågar till och med om man har flickvän före de frågar vad jag heter. Kanske är det ofrivilligt jag inte har någon partner. Jag vet inte riktigt, men jag har aldrig haft det där behovet av att vara tillsammans med någon.

Kanske förstår jag den dagen då jag träffar kärleken som är större än livet själv.
Men jag har inte sett nån som dig än.

Puddingimperialismen del 2

image227
Foto: Karin

image228
Foto. Ann

Min besatthet av Stuff on my cat smittar av sig hemma i Sverige. Det känns skönt att det finns någon som lägger saker på katterna hemmavid även när jag är bortrest. Här ovan är två bilder från mina kära vänner Karin och Ann.

Bortsprugna katter ropar!

Pudding's first class riot

Jag fullkomligt kokar av hat.

Igår gick jag i desperation till köpcentret för att få i mig något annat än kimchi och ris. Maten som serveras på mitt dormitory är ju som sagt inte anpassad för vegetarianer. Jag köpte en massa smågrejor att tugga på (för att om möjligt bli ännu fetare, men framförallt köpte jag ett paket tofu. För er som inte visste det är tofu en av mina absoluta favoritproteinkällor. Det var upplagt för fest idag med andra ord. Jag köpte dessutom en härlig sås och dränka de underbara tofuskivorna i, så att de skulle explodera i eufori mot mina utsvultna smaklökar.

MEN.

När jag kom hem för att äta lunch tittade jag i kylskåpet och tofun var borta med vinden! Någon hade snott mina älskade pressade sojabönor. De hade hellre fått ta mitt liv!

Det är tydligen ganska vanligt att folk snor ur kylskåpet så jag startade ett medborgargarde för att få slut på det här. We will hunt them down, som GW Bush hade sagt. Denna lappen pryder numera kylskåpet:

image226

Ståpäls


Billy Joel - Piano Man, på Youtube efter tips från "Spettan".

Som självunämnt musikorakel har jag gjort en lista. Eftersom det är omöjligt att lista de bästa låtar eller album som någonsin gjort, gör jag istället en topplista på låtar "som säger allt". Texter och melodier som inte förklarar en enda företeelse, utan som förmedlar en känsla, ett tillstånd(Gunde Svan hade kallat det ståpäls) som är utopiskt och förförande.

Låtar som på några minuter berättar allt man behöver veta om livet.
Låtar som både förklarar och hjälper hela generationer av rastlösa, söndriga själar.
Låtar som säger allt.

Utan inbördes ordning:

Bob Dylan - Desolation Row
Björns Vänner - Åkrar och himmel
Billy Joel - Piano man
Kent - 747
Bright Eyes - Let's not shit ourselves (To love and to be loved)
Bruce Springsteen - Jungleland
Broder Daniel - When we were winning (Long version)
Queen - Bohemian Rhapsody
Coldplay - Fix you
Håkan Hellström - Vi två, 17 år

Foggy days were fine days

image225

Nu är jag tillbaka efter trippen till Busan. Det är "bara" 40 mil dit, men p.g.a trafikstockning tog bussresan sex timmar ner och tretton (!!!) timmar hem.

Sammanlagt drack jag fem dagar förra veckan så min kropp är helt slut.

Jag har inte så mycket vettigt att skriva om resan förutom att det var sjukt trevligt och att vårt vandrarhem låg granne med en bordell. Varje natt när vi kom hem låg det flyers med reklam för glädjeflickor. Det var väl det enda extraordinära med resan. Ni vill ändå inte läsa om när vi var på stranden, åt på restaurang eller när vi såg hajar på ett vattenland.

Givetvis var jag lite paranoid när jag gick runt i staden där jag en gång fötts. Gick jag förbi mina biologiska släktingar på gatan måntro?

Jag kan även tillägga att nån raggning var det inte tal om. Man var ju lite rädd för konsekvenserna. Tänk om jag hade vaknat upp med en tjej som senare visade sig vara min biologiska syster! Då hade Daniel Toivonen & Sandra Bouvallius bara varit tecknade ankor.

Nästa stopp: Busan

image224

Imorgon åker jag på semester till Busan i södra Korea. Jag stannar till tisdag kväll, så jag kan inte lova något bloggande de närmsta dagarna. Men hittar jag en dator så... ;)

Bussen går redan klockan sju imorgon, så jag och min tyske vän har en plan. Går vi ut och super inatt och kommer hem vid fem kan vi sova hela vägen ner till Busan. Kassaskåpssäkert (eller inte)!

Busan är inte vilken stad som helst. Busan är min hemstad i Korea. Det är där mina biologiska föräldrar bor. Jag ska inte träffa dem denna gången, men jag kommer nog kasta ett extra öga på alla Koreaner som påminner om mig (alla ser faktiskt inte likadana ut!). Jag tror det kommer bli lite påfrestande. Men just idag är jag stark. Starkare än Magnus Samuelsson och Olle Vaktmästare tillsammans.

But me I walk along,
the same streets where I was born.

Om du vill bli fläskfet.

image223

Även om  jag tycker det är ganska creddig att jag lite smålassig - förr i tiden var det ju snyggt att vara fet - är det inget jag tycker om att vara.

Min gamla rumskamrat, vi kan kalla honom "DJ Trance Fag", är självuttalad expert på näringsfysiologi. Han lärde mig allt om kost och dieter. Det funkade dock inte eftersom jag fortfarande ser ut som jag är ett fetto som käkar fett. Det jag vill komma till är att Korea är sjukt omedvetna vad gäller GI- och Atkins-vänlig mat.

- Man äter ris till alla måltider, till och med frukosten.
- Bröd är svårt att få tag på och det man hittar är vitare än snön på Kebnekaise.
- Pastan har en koktid som är kortare än snabbmakaroner...
- ...och ingen äter pasta ändå. De äter instant noodles med högre fetthalt än dillchips.
- Proteinkällorna är allt som oftast panerade med mjöl och ströbröd.
- All läsk är dränkt i socker.
- Till och med juicerna har tillsatt socker.
- Popcornen är saltas inte - de sockras.
- Dunkin Donuts har bättre rykte än vad J-O Waldner har i Kina.

Jag har dessutom trappat ner på träningen från fyra till noll gånger i veckan. Risken finns att jag får betala för dubbla flygsäten på vägen hem.

Smal som en sardin?


© pudding.blogg.se

På Campus finns det ett träd som kallas för Matching Tree. Anledningen är att trädet formar sig så att det blir till en liten bänk. Myten säger att par som passar in i det smala trädet är en perfect match och kommer att gifta sig med varandra.

För mig blir det aningen problematiskt då jag knappt får plats i trädet ensam. Skulle det få plats en tjej bredvid mig där hade hon fått vara smal som en sardin. Kanske den före detta 5000-meterslöperskan Sara Wedlund på sin höjd.

Jag har dessutom uppdaterat min länklista med lite favoritbloggar. I Puddings Hall of Fame får bara de bästa plats.

Puddingimperialismen

Jag har tagit över hela Inha University. Detta är en ovan situation för mig, då jag i Sverige oftast behandlas som luft av omgivningen.

- Alla vill bli polare med mig.
- Folk köper mig presenter, sprit, läsk och mat.
- Snygga tjejer går fram till mig och säger att jag är snygg.
- Killar anser att det är sjukt att jag inte har flickvän.
- Folk kallar varandra för cockboy hela tiden.
- Var och varannan människa myntar orden: Stuff + Cats = Awesome!

Ikväll fick jag dessutom reda på att folk som inte vet vad jag heter kallar mig för The Awesome Guy. Det tycker jag att ni också borde kalla mig i fortsättningen.

När kommer lyckan?

image219
Från tre veckor fram tills nu...

image220
...har jag varit för dum för ångest...

image221
...det har varit smart...

...men nu känner jag att den kommer igen. Ångesten.

Ångesten över ingenting, ångesten över allt.

Jag har ju längtat jättemycket efter att träffa mina biologiska föräldrar. Men tänk om det inte går bra då. Tänk om vi inte kommer överrens. Det är jättevanligt har jag hört. Mitt hjärta slår snabbare än någonsin nu. Jag vill ha en hjärtattack, så jag dör och slipper allt det här. Jag vill hem igen och dricka Kir med min feta kompis Big Gay AL. Jag vill glo på fotboll på Svarta Led i Sölvesborg och kalla mina polare för cockboy över en påse chips. Jag vill gå ut på KB med förhoppningar att ligga och ändå gå ensam till Torino fem på natten och äta en pizza. Jag vill ha allt som vanligt igen.

CANCEL. CTRL+ALT+DEL.

Nej, det går inte. This is the point of no return.

Be strong, Pudding. Be strong.

Mjao Zedong

image218
Vänsterpropaganda on my cat.

Ringde min mamma idag och till hennes stora förvåning har min katt blivit kommunist. Hon läser bara en massa vänsterpropaganda och lyssnar enbart på Refused.

Nu vill hon dessutom byta namn från Ottie till Mjao Zedong.

Lars Vilks - milda magister, du sitter i klister

image217
Pudding som rondellhund

Eftersom jag är hobbyallvetare måste jag kommentera Lars Vilks avbild av Profeten som rondellhund.

Jag hatar verkligen verket och tycker Lars Vilks borde få kulorna avklippta,
men jag är beredd att dö för hans rätt att publicera den där jäkla hunden.

Det narkoleptiska landet

image216
Koreanska studenter på en tiominutersrast.

Vart man än i Korea vänder, faller folket i John Blunds händer.

Koreaner är ett otroligt hårt arbetande folk. Studenterna förväntas plugga 15 (!!!!!!!!) timmar per dag för att fixa studierna och få fina jobb. Kan kanske bero på att de har press hemifrån, då utbildningen är svindyr. De sätter sig på bibblan direkt på morgonen och stannar där tills dormitoryt stänger vid tolv.

Och när de kommer hem känner dem att de måste ta vara på sin heliga fritid, så då sätter de sig vid datorn och spelar/ kollar på film hela nätterna. Det gör såklart att de är omåttligt trötta på dagarna.

Så de somnar på dagarna. Överallt - hela tiden. På bussar, på tåg, på café, på pubar, stående, liggande, sittande. Det är helt galet. När lärarna ger klassen tio minuters break från lektionen lägger de sig över bänken och somnar på fläcken.

Så nu har jag också börjat somna överallt. Det känns både roligt och konstigt. Jag håller nog på att bli en korean på riktigt.

The struggle continues...

image215

Jag har ju dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig skaffa Facebook, men ALLA jävlar har ju det. Till och med Koreanerna frågar mig om jag har det. Det värsta är att jag vet även att jag kommer att älska det om jag skaffar det. Och jag vet att jag kommer bli totalt beroende.

Problemet är att jag är den största communitynörden i hela världshistorien och jag har innehaft allt. Stajlplejs, Lunarstorm, Playahead, Skunk, Helgon, Myspace, ja till och med QX.  Så när Facebook började bli poppis lovade jag att aldrig skaffa det, men nu verkar det ha gått helt överstyr i popularitet. Jag kanske missar nåt alldeles, alldeles underbart.

Nåväl.

Facebook kan ta mitt liv,
men Facebook kan aldrig ta min själ.

Eller?

Jag var värd att dö för.

image213
Adoptionskollage på Social Welfare Society.

image214
Den har inget hjärta som inte gråter i denna salen.

Mitt besök på Social Welfare Society i fredags var känsloladdat. För första gången kom jag tillbaka till det barnhem jag själv en gång legat på och väntat på min adoption. Då som nu låg det en massa barn i en stor sal - jag iakttog dem och såg små reinkarnationer av mig. Oönskade barn i Korea som är omåttligt önskade i västvärlden.

De ligger där och har inte en aning om vad för liv de har framför sig. Mitt hjärta gråter för dem. Av smärta för att de en gång kommer förstå att de blivit övergivna. Av glädje för att de kommer bli de mest älskade i hela världen av adoptivföräldrarna.

I wish for you a beautiful life, viskade jag till dem. Sedan torkade jag tårarna, åkte hem till dormitoryt och låtsades som ingenting. På kvällen blev jag hjälplöst full, men jag berättade inte att det var för mitt arma hjärtas skull.

En metrosexuell hycklare

image212
Ögonen är själens spegel - därför döljer jag dem med ägg som har ben.

Som jag tidigare nämnt är jag en mobbare. En hopplös sådan som älskar att trycka ner på vänner som försöker göra sig snygga och trendiga. De som fått mest skit det senaste halvåret är tre vänner vi kan kalla för "Don Juan DeMarco", "Feta fläsk-Frallan" och "Kuuumar". Detta får väl bli min officiella ursäkt.

Don Juan DeMarco bryr sig om sin hy. Han bryr sig så mycket att han använder hudvårdsprodukter varje morgon och kväll. Inte bara tvål och vatten, utan en riktigt fin ansiktstvätt och återfuktande créme. Han har tusen gånger fått epitetet snitzelsmugglare av mig för denna metrosexuella vana. Sen jag kom till Korea har jag använt ansiktstvätt och återfuktande créme varje morgon och kväll.

Feta fläsk-Frallan vägde i runda tal 0,1 ton. Han kukade aldrig för att åka med mig till Statiol och köpa varsin familjepåse chips, eller att äta tre pizzor per helg. Men så en dag gick vi skilda vägar. Han började träna varje dag i veckan, slutade lassa och gjorde 100 situps och armhävningar varje kväll innan bedtime. Från att ha haft blodgrupp: grädde gick han till en matchvikt på 70 pannor. Jag hånade honom varje dag och kallade honom för smalis hela sommaren. Sen jag kom till Korea har jag tränat på gym fyra gånger i veckan.

Kuuumar är en metrosexuell indier i sina bästa år. Hans huvudintresse är matlagning med curry vindaloo, jobba på Kwik-E Mart och att följa modet. I somras investarade han i ett par glasögon (utan styrka). Inte vanliga brillor, utan sånna där supertrendiga finkulturbrillor med tjocka svarta bågar. Det gick gifvetvis inte obemärkt förbi för mobbaren Pudding som liknade lille Kunnie med andra metros som Magnus Carlsson, Jean-Pierre Barda och Peter Siepen. Sen jag kom till Korea har jag köpt exakt likadana brillor (utan styrka) och använt dem varje dag.

Detta betyder dock inte att jag tycker ert beteende är okej, för jag hatar fortfarande mig själv mer än livet självt. Era små snitzelsmugglare.

Mat eller naturkatastrof?

image211
Min Taiwanesiske vän, Lan, klarade inte den koreanska spriten.

Som jag redan har berättat är maten ganska enformig på mitt dormitory. Därför blev vi glatt överraskade när en av våra koreanska vänner myntade följande:

"There will be thai-food on monday"

Vi svenskar blev lyriska och hurrade (thaimat är ju det nya "tacos" i Sverige, inte sant?). Då kollade koreanerna på oss som om vi var dumma i huet. Vi tänkte inte mer på det, för det brukar de ändå göra.

Men nu har det dessvärre kommit fram att det inte var thai-food han snackade om, utan en typhoon. De snackar så dålig engelska att man inte hör skillnaden och eftersom vi var i matsalen tänkte vi att det handlade om thai-food. Ja, så nu väntar vi på att en enorm tyfon ska komma in över Korea och förstöra allt som kommer i dess väg. Om jag inte skriver här mer är chansen stor att tyfonen har tagit mitt liv. Så en sista önskan till min begravning (i likhet med vad min vän Big Gay AL en gång sa:

Jag kräver inte mycket på min begravning, men jag vill ha vita nejlikor på kistan och de ska spela "There is a light that never goes out"

Tupac lever - får jag köpa din lever?

167059-210
Försöker förgäves att lära ett par koreanska tjejer "westside"-tecknet.

Egentligen är det inte så bra att jag allt som oftast har fredagarna lediga från skolan. Det leder alltid till att jag dricker torsdag, fredag, lördag. Så var det förrförra veckan, förra veckan och kommer att bli så även denna helg. Räknar man på det så blir det sjutton veckor gånger tre, vilket är lika med femtioen (51!) fyllor på fyra månader.

Någon som vill sälja sin lever på svarta marknaden till mig?

Tonight I'm gonna kill myself

Imorgon börjar allvaret. Jag vet inte om jag är redo för det.

Jag ska besöka Social Welfare Society - organisationen som har hand om alla adoptioner till Sverige från Korea. Jag kommer att få information om min egen adoption jag aldrig fått förut, jag kommer få se barn som är på väg att adopteras bort, jag kommer få se reinkarnationer av mig själv i portionsförpackningar. Tag två betala för en.

Känslorna blir för mycket för mig just nu. Jag hatar mig själv och vill dö.

I sometimes wish I never was born at all.

För jag var ju ett oönskat barn. Ingen annan kan påstå något annat, för så var det och så är det. Hur omtyckt jag är är idag kan ingen komma från att jag en gång var att misstag. Det gör ont.

Retrofilen strikes back!

Alla som minns denna invigningen lovar jag att kyssa när jag kommer hem. För att inte tala om låten som är helt underbar. Koreana - Hand in hand.



Personligen ligger LP-skivan hemma i lägenheten i Malmö och samlar damm. Ibland tar jag fram den, kramar om den och gråter en skvätt över att saker kommer och går. Så går ännu en dag av våra liv och kommer aldrig åter. Jag måste bli en bättre människa.

Last.fm


Något ni borde skaffa är
Last.fm. Det är en liten community som håller koll på exakt vilken musik man lyssnar på. Jag tycker det är omåttligt kul att ha statistik på vilka band/låter man spelar mest av (mycket roligare än Facebook). Detta inlägget är även en liten hälsning till min goda vän Ingrid, som jobbar på Last.fm i London.

Hur som helst kan ni alltid kolla huruvida Er musiksmak liknar min egen.

Vad tror ni detta inlägg handlar om?

image207
Seouls svar på Turning Torso?

Idag skriver alla bloggare i hela världen om vad som hände i amerikatt för sex år sedan. Ni har säkert redan läst tiotals inlägg om detta, så istället tänkte jag berätta att mitt sug efter snus blev för stort. Jag beställde nyss en stock Tre Ankare från buysnus.com. Intressant va?

I Groznyj sprängs en pappa av en granat.
I Gaza blir en mamma stenad av hat.
I Belfast dör en vän i bombattentat.
I Rio knivas någon av en kamrat.
I Peking fängslas pojken för ett plakat.
...men jag är arbetslös i Borås.

Monkey brain in Seoul

image205

Detta är bilder från min första utekväll i Seoul. Vi var på en hip hop-klubb. Riktigt good shit var det. Först var jag lite inne på att chocka bloggvärlden med heterosexual intercourse. Men vad är en dubbelmacka med två pink tacos en lördagskväll? Det kan ju vara tråkigt, jobbigt, svettigt, dötrist, idiotiskt...

image206

Istället för the scrambled eggs between the legs valde jag som vanligt flaskan. Här syns jag med min nye tyske vän Philip, samt min gamle vän som, till skillnad från kvinnor, aldrig sviker mig. Heineken heter han.


(För er som är för dumma för att läsa mellan raderna: Jag är fortfarande lika patetisk)


Landet lagom chockerar

167059-204
Inha Universitys biblioteksbyggnad

Ja, detta kan vara ett politiskt inlägg.

I veckan tog jag en fika med ett gäng koreanska studenter. De hade hört att Sverige hade världens högsta skatter och frågade mig om det inte var jobbigt. Då berättade jag lite historier för dem.

De satte kaffe i halsen när jag berättade för dem att högskoleutbildningen i Sverige var gratis. De kunde inte på något sätt förstå hur staten kunde få för sig att betala de svenska ungdomarnas utbildning. På Inha University betalar man motsvarande 32 000 kr per termin. Alltså, om man vill ha en magisterexamen (8 terminer) bör man punga upp 256 laxar i en laxask. Och då har vi inte räknat med någon annat än terminsavgiften. Allt annat tillkommer.

Inte nog med det. De kom nästan i byxorna när jag berättade att vi även fick gratis mat i skolan från lågstadiet till gymnasiet. Det var som en saga för dem när jag berättade om allt som varit självklart för mig som svensk medborgare, vilket koreaner inte ens vågar drömma om. Har man inte rika föräldrar i Korea är det "game over" om man vill gå på universitet.

Men jag bad dem att inte vara alltför avundsjuka på mig. Jag berättade att en man vid namn Jan Björklund säkert kommer att återupprätta ståndsamhället igen.

Brylcremé, stålkam och gällivarehäng

Måste berätta en helt underbar anekdot.

Just nu sitter mina kinesiska rumskamrater bredvid mig och äter en av de mest klassiska svenska rätterna någonsin:

KORV I PAPPER!

För Er som inte förstår kärleken och hjärtat i hela grejen kan jag bara beklaga. Detta är dagen då den kinesiska matkulturen har clashat med Kiviks Marknad, bandypremiärer och fem minuter innan stängning på Tradar'ns lastbilshak i Fjälkinge.

Vetenskapligt bevisat?

image203
Alla traditionella måltider i Korea är buffé = Guds gåva.

Ville bara berätta för er att det nu är vetenskapligt bevisat. Man blir lika bakfull i Korea som i Sverige av att attackdricka.

Började kvällen på ett ställe vid namn Shooters & Cocks med en shot som kallades Monkey Brain. Namnet på denna lilla dräpare kom att genomsyra hela kvällen.

Trippelhelg

image201
Liten tillställning i skolans skog.

Igår satt vi ute och drack i en liten skog på skolområdet. Värmeljus, chips, öl och vin. Awesome! Dagen innan det var vi och drack på en pub i stan. Ikväll ska jag in till Seoul och dricka skiten ur mig.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver dessa onödiga rader. Kanske för att ge er en lägeskoll, kanske för att jag mår helt okej just nu. I så fall är det dåligt för denna bloggen. Men oroa er inte. Förhoppnings mår jag skit inom kort igen. :)

image202
There is a light that never goes out.

Den koreanska äggdisken!

   

Vem behöver porr när det finns sånt här?

Alla bilder är från äggdisken på mitt Supermarket i Incheon.

Crack on my cat?

Okej att lägga saker på katter, men Pete Doherty har dragit det steget längre... Han ger sina katter crack. Enligt Pete är det awesome att se katterna höga. De kollapsar med tassarna upp i luften, för humörsvängningar och tror de kan flyga.

Kolla här.

Äntligen! Plötsligt en uppföljare!

image194
Källa: dopingkontroll.com

Äntligen något att längta efter. Äntligen något att leva för. Hjärtat ler mot min lyckliga stjärna. Riv ner staden, häll ut havet!

Enligt "Plötsligt - en förening" har uppföljaren till Plötsligt i Vinslöv börjat spelas in. Läs mer
här.

Just nu kan inte bara beskriva denna känsla med ett ord; eufori!

Och på tal om Plötsligt i Vinslöv.

- Vem är din favoritkaraktär i filmen?
- Favoritcitat?

Dormitoryhusreglerna

image193
Jag och två randomkoreaner på tunnelbanan.

Nu har jag bott i Korea exakt en vecka. Jag känner inte mitt hjärta längre. Jag känner inte sorgen, men det gör ont ändå. Det är en ångest över ingenting. Ungefär som om min själ inte tillåter mig själv vara lycklig. Jag förstår inte varför det måste ligga och skava någonting hela tiden, jag förtjänar att ha ryggen fri, jag förtjänar att vara lycklig. Och allt det här vänder sig in i mig...

Dessutom är det svårt att leva med fängelsereglerna i dormitoryt:

- Man ska vara hemma innan 12 varje kväll.
- INGEN ALKOHOL.
- En betongvägg skiljer män från kvinnor, som inte ens får gå igenom varandra korridorer.

Om man bryter mot någon av dessa regler (det finns många fler utöver dessa också) får man en credit. När man nått tre credits blir man utkastad från stället. Ajajaj, jag som hade tänkt ta en trippelhelg...

Game over

image192

Kom nyss hem från kursen i Basic Korean. Det enda lärarinnan lyckades säga på engelska var:

I will not speak english in this class.

Sedan var det bara koreanska. Både i tal och skrift. Det var rena grekiskan (rolig jämförelse, inte sant?) för mig. Sedan lyckades hon få ur sig att vi skulle jobba med att lära oss det koreanska alfabetet i tre veckor. Då blev det ramaski bland kineserna i klassen (som givetvis redan kunde en del koreanska). De protesterade och sa att det var alldeles för lång tid. Så nu har vi bara två veckor på oss att lära oss alfabetet.

Med andra ord är jag kokt i bajs. Jag ville ju lära mig koreanska på ett lätt och smidigt sätt, men nu verkar det vara totalt omöjligt. Nåja, imorgon har jag och några polare arrangerat en liten dryckestillställning. Då ska jag göra mig av med alla problem! :)

Jag tar tillbaka det där med att jag hade blivit för dum för ångest. Jag är mycket dummare än så.

Livräddaren

image191

Vegetarisk mat på mitt dormitory är lika vanligt som Muhammed-ronellhundar i Bagdad. Jag fick ta saken i egna händer. Vi har en förkrümpt kokvrå i allrummet med en liten platta, så jag köpte en gryta, en tallrik och en sked.

Sedan gick jag mot disken med matvaror i hopp om att hitta lite ägggggggg att stanna. Tillslut fick jag svaret på gåtan varför jag alltid har älskat ägg. Den koreanska äggdisken var större och bredare än Kosher-disken i Jerusalem. De hade allt från lyxiga inlagda vaktelägg till old-school-bruna värphönsägg. Jag var i himlen och stannar numera ett enormt stort antal ägg per dag - för att få protein, för att få vitaminer, för att få äta det bästa jag vet.

Ett tag var jag så desperat efter protein (och vitamin B12) att jag funderade på att suga av koreanska gubbar (hellre det än att sluta vara vegetarian). Nu slipper jag den förnedringen tack vare mina älskade ägg.

Dagens Låt:
Rilo Kiley - 15

Ollon mot ollon

image189
Folk på en bargata i Incheon.

image190
En restaurang med mycket lustig logotyp.

Idag har jag haft mina första lektioner. Korean Society blir antagligen inställd pga för få studenter. Media English verkar vara intressant, men jag var typ den enda som kunde prata hyfsad engelska i klassen. Skönt att inte vara dummast i rummet för en gångs skull.

Den tredje kursen var European Politics. Jag var den enda utlänningen i klassen och därför ändrades undervisningsspråket till engelska. De andra studenterna blev ursinniga och jag antog att de tyckte det var mitt fel - det var ju mitt fel trots allt. Koreaner är alltså usla på engelska. Jag fick ha en tolk med mig för att kunna starta upp mitt bankkonto idag. Fucked up.

Men vad som är roligare är att jag hittat en själsfrände. En tysk kille som ÄLSKAR att supa och som skiter i vilket. I like that go ahead attitude. Alla koreaner är så måna om att plugga dygnet runt så de glömmer bort att leva. Jag lever för helgen - då kan man ju dricka bort alla problem man skaffat sig under veckan.

Dessutom har jag börjat kalla min ena roomie för cockboy. Han verkar tycka det är okej. :)

Don Juan de Pudding

image188
Skolans egna lilla anka, jag kallar den för "Patche".

Det är uppenbarligen fler än bara jag som har gula febern i Korea. I Sverige är gula febern ungefär lika vanlig som ebola, men här verkar det som att den är mycket mer utbredd = bra för Pudding (och egentligen ganska logiskt).

Idag i tvättrummet var det tre små söta koreanska tjejer (i emo-brillor) som kom fram till mig och skrattade och fnissade en massa. De var urusla på engelska, men de hjälpte mig att få igång tvättmaskinen (som bara hade instruktioner och temperaturer på koreanska), sedan berättade de för mig att det var awesome att jag kom från Sverige. De sa att de älskade Sverige och att de tyckte jag hade ett "jättefint ansikte".

Vad jag har förstått är det inte vanligt att koreanska tjejer vågar gå fram till främlingar och berätta hur snygga dem är, så med andra ord kanske man är ganska het på marknaden här trots allt. Dessutom har jag ännu inte lärt mig att skrika jag är bööööög på koreanska, så detta kan nog bli fyra fina månader.

Japp, ni läste rätt. De här dagarna har varit så intensiva och roliga att jag för tillfället är för dum för att ha ångest. Det är smart.

Veganrunner

image187

Ikväll ska jag göra något jag sällan gör. TRÄNA! De har ett gym på bottenvåningen och jag har all tid i världen, så jag har ingen ursäkt längre. För Er som inte känner mig sen innan kan jag berätta att jag tränade upp till tio pass i veckan fram tills jag fyllde 21. Då var det fotboll och pingis varje dag, ofta både och. Jag kan inte säga att jag var vältränad som en eurohunk, men benen bar mig framåt i alla fall.

Sedan jag flyttade till Malmö har jag druckit 3-4 ggr i veckan och inte rört en fena. Sedan cykeln blev snodd för två år sedan har jag tagit bussen överallt. Min kropp har sakna men säkert gått i småbitar och jag är trött hela tiden. Dessutom har jag fått den klassiska alkiskroppen. Smal som en sardin, med fet och äcklig köttfärsmage. Inte konstigt att ingen vill ha mig.

Nåväl, antagligen blir detta träningspasset även det enda. Så svag är jag. Men det är i alla fall ett försök till ett bättre liv. Det jag är rädd för är att jag trillar ihop och dör eftersom det inte är vidare smart att träna med näringsbrist. Har inte ätit ett enda gram protein sedan jag kom hit.

Är det någon som undrar hur jag bor, så kan jag rekommendera
denna artikeln som beskriver mitt dormitory.

Pudding's Late Registration

image186
De har ett flygplan och lustiga träd utanför skolan.

Jag har knappt hunnit tänka på det. Det känns lite lustigt att börja skolan imorgon. Hade nästan glömt bort att det är därför jag är här i Korea. Om allting går som det ska kommer jag läsa följande ämnen:

- Korean society
- Media english
- European politics (undrar hur koreanerna ser på europa)
- Entertainment industry
- Communications media
- Intercultural communication
- Basic Korean

Precis som ni säkert tänker är detta en salig blandning, men det fick bli så eftersom utbudet av kurser på engelska var mycket begränsat.

Igår var vi ute och drack öl "på riktigt" för första gången. Det var som stuff + cats (=awesome).

Pudding in Seoul

image184
Så här fint är det på campus (som om jag bryr mig).

Idag åkte jag och två tjejer från Borås in till Seoul för att utforska den enorma hufvudstaden (12 miljoner invånare). Det var helt annorlunda än Incheon. Vi hann visserligen bara besöka turistgator, men man märkte hur influerat allting var av västvärlden. Där kunde man hitta allt från Nike-affärer till Kentucky Fried Chicken. Vi var svenniga nog att äta på Thank God It's Friday. De friterade mozzarellapinnarna knullade i munnen.

Men faktum kvarstår:

- Koreaner är till och med sämre på engelska än den årliga svenska representanten för SVT som delar ut poäng i Eurovision Song Contest.

image185
Hann äfven med en Café Americano och en Donut.

Och by the way. Jag känner mig sjuk. Tror jag glömde ta vaccinet mot gula febern!!!

RSS 0.91