Kor i skyltfönstret.

Jag önskar jag kunde skriva något intressant här, men just nu är mitt liv lika intressant som katter utan saker på.

Stuff - Cats = Not awesome

Jag lovar att skriva djupare grejer, så fort jag får lite nya motgångar.

Vem är den där BesteFar?



Kan detta vara en ledtråd, eller det kanske bara är något som leder ut på villovägar? Frågorna är många svaren är få.

Sanningen ligger i betraktarens ögon:

Club BesteFar
Restaurang Amore
Fre 8 februari
22-03

Club BesteFar

image328

Pudding och Mahskara-redaktionen anordnar releasefest för nya numret.

Club BesteFar
Fredagen den 8 februari
Restaurang Amore, Malmö
Förköp: 40:- (inkl. drink)
I Dörren: 40:- (exkl. drink)
Tider: 22-03

Flera DJ:s och hemliga uppträdanden, mingellounge, sällskapsspel, Nintendo Wii, Guitar Hero, med mera - hemmafest ute!

Studentpriser i baren - fast öppet för ALLA.

Favoriträtt: Buffé?



Puddings koreanska matlagningskonster har spridit sig i bloggvärlden. Sveriges mest kända veganblogg; Vegankrubb har tagit hjälp av mästerkocken Pudding.
 
I senaste inlägget finns receptet på Puddings Bulgogi sam - Koreas svar på tacos. Besök, laga, ät, njut!

Jag och Annika Norlin


Hello Saferide - The Quiz

År 2000 var det okej. Då var jag 17 år och föll huvudstupa, hjärtat först. Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg. Det kunde ju hända den bästa.

Nu, åtta år senare, har det hänt igen. Son of Dad frågade mig en gång hur man kan vara i vår ålder och fortfarande bli kär i artister. Vi är som två trettonåriga tjejer som är kära i Nick i Backstreet Boys. Fantiserar om vad hon gör just nu, tänker att ingen är god nog åt henne.

Egentligen kanske jag inte är bättre än de där tonårstjejerna. De sitter ju också hemma och tänker på hur låttexterna skär rakt in i hjärtat.

Jag frågar Annika Norlin och hon svarar:
Håll min jacka Pudding, när jag börjar slå.

Men det är för sent...

image325
Ensam i baren.

Jag känner total likgiltighet. Större delen av tiden i Korea gick jag runt och störde mig på alla hemskheter i samhället. Patriarkala strukturer, elittänk och kulturimperialism. Då hände det något i alla fall. Nya intryck och känslor varje dag.

Här i Malmö är allt som det alltid har varit. Ingen framåtsträvan. Arbetsskygga pretton som tror att de är nåt, springer runt och har mysigt på Möllan, går på Debaser för att "synas" - det är ju det nya. Folkölsalkoholism, prostitution, våldtäkter, rån. Det är ju för jävla mysigt.

Korea är som Mordor och jag är ringbäraren. Är det mitt öde att bo på det enda stället där jag är populär, men där ingen förstår mig? Där ingen kan lida ifatt med mig till Needle in the hay, där ingen kan snacka om Magnus Anderssons avstämda skott från nio meter och där ingen kan ifrågasätta mig när jag säger att Sunes Jul var bättre än Teskedsgumman.

Jag frågar Heath Ledger och han svarar såklart inte.

Patrik 1,5

Nu ska Patrik tydligen bli adoptivbarnet med hela Sverige. Det är dock inte mig det handlar om.

Årets stora svenska filminspelning heter
Patrik 1,5 och handlar om en kille som adopteras av två homosexuella män (Gustav Skarsgård & Torkel Petersson). Beräknas nå en bioduk nära dig i September.

Ja, nu kommer jag förbli det homosexuella adoptivpäronet i resten av mitt liv. Tack för det, Televerket.


Jag säger inte att det var Frallan, men det var det.

Idag har jag haft så mycket att göra så jag kommer inte på något att skriva.

Detta är inte ens tjuvlyssnat, det är ren och skär fakta:

Min vän, vi kan kalla honom för Frallan, går med två hungriga vänner runt 12-snåret en bakfull dag på stan. Tillsammans letar de febrilt efter en restaurang, då de är mycket hungriga.

Tillslut ser de ett hak på långt håll. De ser dock lite mörkt ut i lokalen, så herrarna i sällskapet börjar tvivla på om det är öppet eller inte. Då slänger Frallan ur sig följande:

De måste ha lunchstängt.


Anti power-meet Koreanen

image324

Jag skulle köra till Siesta!-festivalen i Hässleholm förra året, för att lyssna på Ed Harcourt och andra kvalitetsartister. Hässleholm är inte mina hemkvarter precis, så det var aningen svårt att hitta. Efter några kilometers virrande i bygden såg jag äntligen en skylt där det stod "festival".

Jag tog vänster, upp för en enorm backe och möttes av 1000 raggarbilar och dubbelt så många raggare. Jag hade kört in på fel festival, nämligen Hässleholms power meet för amerikanska bilar, prydda med sydstatsflaggor. Och där stod jag med min lilla vita Opel Corsa Swing 1.3 -97.

Dum som jag var vevade jag ner rutan och frågade en raggare: Det här är inte Siesta!-festivalen, va? Alla de andra raggarna hörde det och skrattade så det hördes ända till Västerås.

Grattis Big Gay AL

image323

Big Gay AL hade födelsedagsfest igår. Där var skinheads, indiepopare, raggare, svenskar, invandrare, heterofiler, homofiler, skottar, cykelmekaniker, akademiker, arbetsskygga, jurister, veganer och korvfetishister. Allt samlat på 40 kvadrat.

Ett gäng ålänningar hade bakat en jättefin Korea-inspirerad tårta till Big Gay.

Som en boll kommer jag tillbaks till dej

Äntligen har min favoritblogg kommit tillbaka.

Min soulmate och partner in crime:

Märtha:
biancas.blogg.se

Lägeskoll

image322
Just nu rea på schnitzlar att smuggla.

Så här går det för Pudding just nu:

- Tillträder snart som chefredaktör på Malmö Högskolas tidning.

- Börjar skriva min kandidatuppsats nästa vecka.

- Det koreanska husdjuret flyttar ut om några timmar.

- Börjar snart jobba deltid på ett statligt ägt företag om jag klarar säkerhetskontrollen imorgon (hoppas för guds skull att de inte hittar denna bloggen).

- Ska fira Big Gay Al's 26:e födelsedag på lördag. Det kan bli hans sista...

Jebem ti Tito?

image321

Okej, om Tito Beltran är skyldig till våldtäkt hade jag inte sagt emot om någon hade skurit av könspartikeln med en rostig kökskniv. "Dom jävlarna ska skjutas", som Annika Norlin hade sagt.

MEN. Tänk om det visar sig att han är helt oskyldig. Då är hans liv förstört. Den enda föreställning han kommer bli castad till är fetish-versionen av Rhapsody in Cock.

Media borde lugna sig lite när det handlar om att döma folk i förväg.

Rottingmajoren

image320
Bild: usablogg.org

Det här inlägget handlar inte om höger eller vänster. Det handlar inte om Folkpartist, Moderat eller Sosse.

Det handlar om barnen. De är inte höger eller vänster. De är bara barn.

Skriftliga omdömen redan från första klass (vid sju års ålder) är inte okej.

Jan Björklund säger:
- Sverige måste lämna flumskolan bakom sig genom ökat fokus på kunskapsresultat där man mäter vad eleverna lär sig.

Vad Björklund menar med "flumskolan" kanske är att sjuåringarna får lära sig på ett roligt sätt? Kanske att de får springa i skogen vissa dagar istället för att sitta vid skolbänkarna. Kanske att de leker fruktsallad under en mattelektion? Hur ska du betygsätta det, herr Björklund? Måste vi förbjuda friluftsdagar och fruktsallad?

Björklund vill att vi måste fokusera på kunskapsresultatet, men han förstår nog inte att kunskap kan vara mer än att ha alla rätt på glosproven. Annars är det lika bra att byta ut barnens hjärnor mot hårddiskar?

Jag och husdjuret diskuterar

Pudding och husdjuret kollar sina betyg från Inha University. Det framgår att Pudding har högsta möjliga betyg i fem av sex kurser och husdjuret har mycket sämre.

Husdjuret: Men du borde veta att lärarna i Korea bryr sig mer om utbytesstudenterna från Europa. Så är det inte här i Sverige.

Pudding: Okej, men vi vågar ju ta plats i klassrummet också och ställa frågor. Hur många frågor har du ställt under terminen till lärarna och hur många frågor har du svarat på?

Husdjuret: Noll, noll.

Pudding: Kan det vara därför lärarna inte uppmärksammat dig?

Husdjuret: Ja.

Pudding: Hur många frågor har du ställt till lärarna sammanlagt under hela din skoltid?

Husdjuret: Noll.

Pudding: Varför inte? Frågar man inget får man inget veta.

Husdjuret: Jag vet inte.


bääää

Usch, vad tråkig bloggen har blivit sedan jag kom hem från Korea.

Inte ens husdjuret är roligt längre, utan mest en börda. Visst, hon städar och diskar fortfarande, men hennes IQ är lägre än hennes skonummer. Hon har inte åsikter om någonting, precis som alla andra Koreaner. Så våra diskussioner är som Daniel Anderssons mittfältsspel. Bara i sidled.

Imorgon däremot, då ska jag på en anställningsintervju. En mycket intressant sådan.

Nya ansikten, men samma hat


Annika håller mig vid liv

Jag tog min första riktiga utekväll i Malmö på fem månader igår. Det blev KB, som så många gånger förr. Allting var som vanligt. Indiemedleys, förlust på blackjack, dyr fatöl och brats blandat med folk som tror de är så jävla alternativa. Dessutom börjar 90-talisterna fylla 18. Visst känns det konstigt att vara ute och dansa på samma ställe som människor som kanske gjordes i marschtakt under Sveriges uttåg ur VM 1990. 1-2, 1-2, 1-2.

Men så tänkte nog 76:orna om mig också för sju år sedan.

Doktor Pudding undersöker sitt husdjur

image319

Mitt husdjur forsätter att sköta sig. Vaknade tidigt imorse och märkte att hon städat och diskat allt i köket, trots att jag sade att jag skulle ta det själv.

Nåväl, det mesta verkar ju vara bra med mitt lilla husdjur, men som alla andra djur och koreaner verkar hon ha en omåttligt liten hjärna. Visst, fem månader i Sverige gjorde henne lite mer upplyst och utvecklade hennes engelska till mellanstadienivå i Sverige, men ändå:

- Mitt koreanska husdjur kan inte simma eller cykla.

- Mitt koreanska husdjur bantar trots att hon väger ca 40 kg.

- Mitt koreanska husdjur vill plastikoperera hela ansiktet trots hon är jättesöt.

- Mitt koreanska husdjur vet knappt hur man öppnar dörrar själv och klarar inte av att skära upp en pizza utan hjälp.

- Mitt koreanska husdjur tycker att aga i skolan är det bästa sättet att få eleverna att sköta sig.

Sedan hade vi en diskussion om universitetsstudier i Korea jämfört med Sverige. Jag ansåg att det bara var en massa korvstoppning i Korea, där det endbart handlar om att memorera grejor till tentorna och kritiskt tänkande inte existerar. Hon höll med och gav sin åsikt om uppgifterna i Sverige:

It was very hard for me when I had to create own opinions and think with my brain.

Jag och bloggen

Idag (läs igår) fyller min blogg ett år. Det har hänt mer under detta året än det hänt i hela mitt liv och bloggen har varit en stor del av detta. Jämför bara mitt liv idag för ett år sedan med idag.

Bloggens första inlägg någonsin går att läsa
här.

Jag frågar bloggen och bloggen svarar: "Jag har blivit ett monster"

Pet pet pet

image318

Jag ÄLSKAR mitt nya koreanska husdjur. Trots att jag ber henne att ta det lugnt så städar hon och diskar hela tiden. Och hon lagar mat till mig så fort tillfälle ges.

Många av er har frågat var man hittar sådana husdjur och det är egentligen ganska enkelt. På varje högskola finns det en massa små asiatiska utbytesstudenter som söker temporärt boende. Koreaner och japaner är renligast och lättast att ha och göra med. De tar ingen plats och behöver aldrig rastas.

Botar abstinensen

image317

Jag trodde aldrig det skulle bli så, men jag har fått Korea-abstinens! Kanske för att gula febern aldrig botades, kanske för att kimchi är godare än pizzasallad.

Därför kom jag på den geniala idén att skaffa ett husdjur; En liten koreansk utbytesstudent som flyttar in om si sådär en halvtimme. Jag återkommer med mer info...

Inte konstigt man är lycklig

En snabbkalkylering säger mig att jag varit full ungefär 25 dagar den senaste månaden. Inte konstigt att man mår bra. Kanske dags att lägga in sig på Rehab?

Samma spel, samma stad

image316


Igår gjorde jag mitt officiella återtåg till min hemstad, Sölvesborg. Jag hade inte förväntat mig något, men visst hade det varit kul om det blivit som Bette Midler i The Rose. För er som inte har sett scenen när hon sjunger inför fullsatta läktare i hemstaden, för att sedan falla ihop och dö, kan jag bara beklaga.

Nej, allting var som vanligt. De flesta frågade lite snabbt i förbifarten hur jag haft det. Det var faktiskt skönt att inte behöva dra historien tusen gånger, säga hur lycklig jag var, vilken tur jag haft, och vilken ångest jag fortfarande sitter inne på.

Sedan drack alla sina cola-groggar (50% cola, 50% fulvodka) precis som om ingenting hade hänt. Och ja, jag gillade det.

Kvällen avslutades på Sölvesborgs enda uteställe. Det var samma DJ, samma bartenders, samma gäster och säkert någon lycklig 90:a, som nyss fyllt 18 eller lånat brorsans leg.

När taxametern slagit på

Tillbaka i Sverige.

I Bromölla - Sveriges tråkigaste kommun.

Snart i Malmö - Staden i söder där hatet glöder.

Nu är jag dödlig igen. Taxametern har slagit på, men regnet har inte försvunnit utanför.

Snälla, slå mig en signal. Skicka ett SMS. Ge mig en kram.

Älska mig som mest när jag förtjänar det minst. Det är idag.

For all happy endings

Imorgon lamnar jag Korea. Jag vet inte riktigt vad jag ska saga om det, for kanslorna ar sa blandade.

Jag har en conclusion i alla fall och om den ar bra eller dalig, det vet jag inte.

Innan jag akte till Korea var jag sa olycklig att inte ville leva,
nu ar jag sa lycklig att jag ar livradd for att do.

Egentligen hade jag alla svaren redan innan jag akte. Jag akte hit for att hitta mig sjalv, for att ta reda pa vem jag var. Antligen fa ordning pa min identitet. Det jag har lart mig ar att man aldrig riktigt vet vem man ar. Att man alltid kommer att undra fram till den dagen da man dor. Jag har inte lart mig att tycka om den jag ar, men jag har lart mig att leva med det.

Och det racker for mig,
nu for tiden.

RSS 0.91