Säg mig Saida

image359
Vegansk sushi med årets skönaste Malmö/Lundabo och Newman

Jag känner hur den här bloggen är ett sjunkande skepp, precis som denna värld. Vad gör man när man behöver hjälp egentligen? Vissa ringer Malena Ivarsson, andra ringer Poolia, somliga skjutar heroin i pungen, en del lyssnar på Håkan Hellström.

Jag frågar Dig. Vad vill du läsa om här på Puddingbloggen?

Kuriosa: TV4 Vinnare V75 visar i skrivande stund ett reportage om att vissa kuskar skallar hästarna de har i rygg med hjälmen, det tyckte jag var omåttligt roligt.

Jag, Linda och Tilde

image358
Foto: Tv4

Vårens mest intressanta program är Spårlöst, som börjar sändas i Tv4 i April. Linda Isacsson och Tilde de Paula ska hjälpa adoptivpäron och annat löst folk att hitta sina rötter.

Hade jag varit iskall och väntat ett år med att leta upp min biologiska släkt hade jag med lite tur/otur blivit tröstad av Linda och Tildes tv-leenden, som egentligen inte finns i verkligheten. Det som ska bli mest intressant är hur de kommer att exponera "sökarna" som personer och hur de kommer att framställa importansen av att hitta rötterna.

Frågan är om de vågar problematisera adoptionen som politiskt fenomen, eller om det bara kommer vara en smörig snyftserie som förra gången när Agneta Sjödin ledde Saknad i samma kanal.

Jag frågar Linda och Tilde, men Jan Scherman avbryter dem och svarar:
It's economy, stupid!

För sent för edelsweiss

image357

En skiva in genom brevlådan. Ett konvolut att lära sig utantill. Spelningar att se fram emot. Förhoppningar, regnbågar, magi, tragik. Det känns nästan som att jag vore 17 igen, med framtiden framför mig. Men bara här hemma i min egen värld med Håkan i stereon. För där ute, i den kalla verkligheten, är det redan försent.

Allt, det är försent
för sent för vin, försent för kärlek ren som snö
Inatt finns ingen väg tillbaks, ingen alls
Försent för edelweiss

Min framtid är bakom mig

image356
Björns Vänner, när det begav sig.

Jag längtar nästan aldrig efter någonting längre. Bara efter att vara ledig och inte göra någonting. Allt jag undrat över och någonsin drömt om har jag redan gjort. Jag har hittat mina koreanska rötter, jag har hittat mig själv och jag har förstått att vi ska alla en gång dö. Jag skiter i om jag blir författare, journalist, statsminister eller urfattig pressbyråvikariebög, för det är ändå inte det som är meningen med livet.

Mitt liv fram till i höstas var lite som den fula ankungen. Jag gick runt hela min uppväxt och trodde att jag var svensk, fast bara lite fulare än alla andra. Det var därför jag aldrig träffade tjejer och katter. Det var tills jag åkte till Korea och speglade mig i vattnet, då jag insåg att jag inte var svensk. Jag insåg att jag inte var korean heller, utan något helt annat. Jag insåg att jag var i en ras av änglar och det var lika vackert som tragiskt.

Att lära sig att tycka om sig själv, barn, det är viktigt, men det viktigaste är att njuta under tiden man försöker. För när man står på toppen och tittar ner och det är ljust var än man ser - då har man framtiden bakom sig.

Ingen sinnesfrid idag,
och imorgon likadant,
ingen kärlek i betongen,
i min lägenhet

Vintern dör

image355
Foto: Pudding

Igår var jag och upplevde lite nostalgi. Jakob Hellman spelade i Lund. Han spelade visor av Olle Adolphsson och några av sina egna verk. Han uppträdde inte som om han hade skrivit det bästa svenska albumet någonsin, han glömde texterna till sina egna låtar och han verkade konstigt folkskygg.

Men när han spelade Vintern Dör och jag sneglade ut genom fönstret och såg hur våren kämpade mot mörkret, då kände jag att det var på riktigt. Äkta känslor, äkta förhoppningar och stundande regnbågar över aprilhimlen.

Jag och "Nacka" Skoglund

image354

Åh nej, nu har jag gjort det igen. Jag har varit dum mot mig själv!

Ingen levande människa gillar att festa och dricka mer än mig. Ändå har jag ännu en gång gett mig in i helgjobbsbranschen. Detta betyder att jag kommer jobba i snitt tre av fyra helger per månad.

Efter fyra års lidande hade jag ett halvårs paus som croupier, nu är jag i smeten igen. Mina vänner (och alla andra jag träffar) idiotförklarar mig och varje helgkväll, liksom denna, haglar det anbud om fester över mig. Klart det svider.

Sanningen är den att det är just därför jag väljer att jobba helg - för att jag inte ska kunna dricka. Ungefär som Lennart "Nacka" Skoglund på 50-talet. Rykten säger att de fick låsa in honom dagen innan match, för annars gick han bara ut och söp.

Så jag gör detta för att rädda min plånbok, min lever och en jävla massa ordningsvakter som är trötta på att slänga ut fulla koreaner vid det här laget.

Jag frågar "Nacka" Skoglund" och han svarar:
Blir inte en vajande majskolv som jag var, Pudding.

Jesus räddar dagen

Säga vad man vill om kristendomen och påsken, men utan den hade vi jobbat/pluggat idag.

Överallt kan man läsa om hur dålig kristendomen är. Hur den skapar förtryck och hur den får människor att agera efter något som skrivits för tusentals år sedan. Men när den ger oss flera helgdagar per år, då är det ingen som klagar. Det är ju roligare med julklappar än inga alls, eller hur?

Religion- och ideologikritik passar bara folk när de inte själva gynnas av det.

Stjärttorsdagen

image353

Ni som känner mig vet att påsken är min absoluta favorithögtid, tätt följd av muslimernas Bajram och Koreas Chuseok.

Min veganska hjärnhalva får ursäkta, den här helgen blir ägG, äGG, ÄGG.

Då menar jag inte två målade ägg till frukost på påskafton, utan en rekorderlig buffé var dag med minst 5-6 olika sorters äggggrätter. Morgon, middag och kväll. Vissa åker till Tyskland och handlar flak med öl till påskhelgen, jag springer till Willys och köper flak med ägg.

Are we not men?

image352

Stuff on my cat har gjort det igen. Vårens kollektion är klart influerad av 80-talets våg av post-punk. Då var det Devo och "keytars" som gällde.

Trendsättaren Pudding har inkasserat ett exemplar direkt från SOMC-fabriken i Amerikatt.

Bromölla 080316

image351
IFÖ Bromöllas toalettmuseum

Det är söndag i Bromölla. Jag anländer, kör raka vägen till moderns sommarstuga. På vägen genom samhället ser jag inte en enda människa, så när som på några året runt-campare som svär över snöns återkomst i söder.

Bredvid Preem-macken ser jag en spya. Jag kan urskilja fragmenten av en Sanna Nielsen-bakelse, antagligen tillsammans med Minttu. Efterskalven känns fortfarande i marken från gårdagen, då Sanna kom tvåa i Globen. I STOCKHOLM!

Böckmans Konditoris ägare sprutade ut halva pungen när han räknade kassan. Telias fakturor till Bromölla-området närmade sig miljonstrecket - bara under lördagkvällen. Tillsammans ber Telia och Böckmans till Gud för att Sanna ska ställa upp även nästa år.

Nu är det vardag i 364 dagar innan Sanna går upp i ringen igen. Men de får ju kyckling varje fredag och det är bara fem månader till Bromölladagarna. Jag håller tummarna för allihopa, samtidigt som jag skäms lite över att jag gör narr av arbetarklassen jag själv påstår mig härstamma från.

Mest av allt önskar jag att jag hade nöjt mig med det lilla. Då hade jag aldrig haft ångest. Jag hade haft fyra veckors semester, Canal+ Sport och vegansk kyckling på fredagar.

Gula febern goes Robertsfors



Inte i mina vildaste fantasier hade jag vågat tro att ett av världens sju underverk, Maria Andersson, skulle gå och få en kronisk diagnos så här innan 30.

Uppenbarligen har hon fått en släng av gula febern. Puddingbloggen tackar och tar emot. Hoppas hon minglar mycket med eliten inom kort och överför den obotliga sjukdomen till Annika Norlin eller Håkan Hellström.

Det roligaste med videon är att hon faktiskt ser ut som en riktig asian.

Debut

image350

Den 18:e kommer nya numret av Mahskara ut, med Pudding som nybakad chefredaktör. För er som inte orkar vänta till tisdag eller som inte går på Malmö Högskola går det att läsa nya numret i PDF-format 
här.

Idag fick jag dessutom mitt livs finaste kommentar här på bloggen av "Ylva":

Måste bara tillägga att du Pudding, du är alldeles förtjusande ursöt o otroligt manlig på ett håkan-hellström-sätt med asiatisk betoning och det finns ett ton tjejer där ute som vill snärja dig. Det kan du ta till banken!

...jag tackar och bugar och ber dig att kolla på första uppslaget i tidningen, så ska du få se en korean i sjömanskostym.

När man funderar för mycket

Så här en natt när man varvat internet ett antal gånger tänker jag bara på konstiga saker.

Som till exempel om jag hade varit en person av det motsatta könet (ursäkta min enorma heteronormativitet), om jag då hade velat bli tillsammans med mig själv.

Svaret är egentligen nej, och det är ju inget bra tecken alls.

Hade du velat bli tillsammans med dig själv om du vore någon annan?

En hund jag kände dog för en vecka sen

Så här kan det gå till när man trycker in för många bloggare på samma fest.

http://blingbling.webblogg.se/1205367381_nr_man_inte_kan_sova.html#comment

Mysigt på Möllan


Mysigt på Möllan

Ägna en halvtimme för att se Malmö och Möllan som det egentligen är - bortom det kontinentala och mysiga. Bortom det hippa och coola. Bortom bilden av Sveriges kreativa kulturcentrum.

För verkligheten är en annan i staden i söder, där hatet glöder. Clubkidsen har inte fattat ett skit. Malmö är folkölsalkoholism, misär och fattigdom. Arbetsskygga "konstnärer" som planerar nästa bidragsperiod, det är Möllans urbefolkning.

Pudding ser gårdakvarnar, men han ser skiten med.

Pudding betygsätter bidragen 2008

image349

Här kommer inlägget ni aldrig trodde ni skulle få läsa på Puddingbloggen. Men i sann postmodernistisk anda kommer listan ni alla har väntat på.

Charlotte Perrelli - Hero

Den enda personen i schlagervärlden jag föraktar mer än Carola. Att hon har gått ner fråm 40 till 30 kilo gör henne varken vackrare eller bättre. Smal som en sardin, och låten får mig att tänka på Leila K - efter fallet. Du finns i mina mardrömar, tusen och en natt.


Sibel - That's Where I'll Go 

Kristianstads svettigaste plugghäst kom på att hon kunde sjunga och vips, så slapp hon bli stoppad av portvakten på T-baren. Själv minns jag såklart bara de fem centimeter tjocka ögonbrynen som dolde de nu så kända rådjursögonen. Låten är ungefär lika rolig som Jan Björklunds skolreform.


Rongedal - Just a Minute 

Snacka om att vara före sin tid. Detta tvillingparet var bögar innan Christer Björkman suttat kabel för första gången. Konstigt nog gillar jag konceptet med avklippta pungkulor och falsettröst som Scissor Sisters. De kommer inte vinna, men hur länge sedan vann en bra låt?


Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va? 

Standardformulär 1.a. Bengtzings låt innehåller alla element för en bra schlagerlåt, det vill säga ett riktigt värdelöst musikstycke. Försöker se naturellt vacker ut, men har fortfarande det där falska TV-leendet som inte finns i verkligheten. En gång ordjakten - alltid ordjakten.


Christer Sjögren - I Love Europe

Krama ut dig känslorna som en wettex-duk! Hjärta, smärta, Christer! Han var faktiskt en trallvänlig gammal stofil på den tiden han hade elvis- och peniskomplex. Nu när han har åldrats, dissat Vikingarna och insett att storleken inte spelar någon roll, gör han en skitlåt som påminner om Lettlands bidrag från 2006 - fast helt utan ironi.


Amy Diamond - Thank You

Det ryktas om att det finns en Facebook-grupp som heter "Först in i Amy Diamond". Men snälla vänner, inse fakta. Amy Diamond är varken en sexuell varelse (trots att namnet klingar "porrstjärna") eller talangfull sångerska. Hon är en robot, som tränats sedan barnsben för att bli känd. Ungefär som de ryska gymnasterna. Undrar om hennes pappa har installerat drivrutinerna, så hon lär sig att höja bucklan?


Sanna Nielsen - Empty Room

Äntligen har Sanna fått en låt som gör att hon kan konkurrera om segern. Bromölla jublar, ägaren av Böckmans konditori smörjer in sig i Sanna-bakelser och låter hunden slicka upp det. Tänk att världens yngsta tant har börjat bejaka sin sexiga sida också. Sanna är med i Guinness rekordbok som den yngsta människan som någonsin fått botox utskrivet av landstinget - 12 år gammal.


Nordman - I lågornas sken 

Finalens enda feministiska bidrag kommer från två medeltidsromantiker som äter barn till frukost. Detta är dock inget som får Tiina Rosenberg att lämna snigelspår efter sig. De potetiella rösterna är finniga tonåringar som gillar rollspel, medeltidsveckan i Visby och opolitisk vikingarock. Jag tror Roger Pontare skickar ett SMS också.


Frida feat. Headline - Upp och Hoppa 

Om tårarna från deltävlingen var av glädje, så kommer tårarna efter finalen vara av sorg. Anledningen till att folk röstade på Frida och Headline (hur fan kan man kalla sig för Headline?) var att de ville skona Europa från Patrik Isaksson och Eskobar. Jag klandrar dem inte, men nu lurade de Frida och Headline att de är bra. Ungefär som när man ger godis till intellektuellt funktionshindrade barn när de ritat en teckning.


BWO - Lay Your Love on Me
 

Finalens storfavorit. Kanske för att de har både smaragdbögar och balter med i trekanten? Kanske för att de elektroniska instrumenten inte bara har dödat indiepopen, utan även heteroschlagern. Inte konstigt att Carola åkte ut, men det är jag såklart tacksam för. BWO vinner i Globen, sedan i Serbien. Men pungkulorna, de kommer Martin Rolinski aldrig att få tillbaka. Höga toner är inte gratis.


Nej, jag orkar inte längre

http://sydsvenskan.se/sverige/article307186.ece

De kan ta a-kassan, jobb kan de flesta fixa med lite blod, svett och tårar. De kan slå med rottingen i skolan, för plugga och uppföra sig kan man lära sig med lite aga.

Men för fan alltså. Människor kan inte ro för att de blir sjuka.

Köp ett par knäskydd!

image348

Nu har jag inte ljugit på ett tag, så jag tänker att det är dags att dra en gammal rövare. Fick höra en historia (andrahansinformation!) av mina feta kompis, Big Gay Al.

En gammal lokal tatuerarprofil från västra Blekinge driver numera en studio i Malmös utkanter. Hemma i Sölvesborg vet folk att man inte ska jävlas med denne råbarkade kille, som garanterat äter barn till frukost. I Malmö finns är dock den sista idioten inte född.

En helt vanlig dag inne i studion, sitter tatueraren och gaddar en kille. In springer en oxtokig tjuv och tänker råna butiken. Tatureraren blir mer förbannad än rädd och släpper nålen i samma veva som han hoppar på tjuven och brottar ner honom.

I all ilska ger han tjuven några sanningens ord:
Vill du ha pengar får du köpa ett par knäskydd och suga kuk som alla andra!

Korean eller fotbollskille eller journalist eller kommunist eller croupier eller...

image347
Foto: HW

Tänk vad hemskt att alla får sina förstaidentiteter stämplade på sig. Sedan är man inget annat för folk.

Jag har en vän som var framgångsrik som fotbollspelare som ung. Han är fortfarande fotbollspelare i allas ögon. När han träffar gamla klasskompisar från förr frågar de bara hur det går med fotbollen. Inte vad jobbar med, om han handlar på ICA eller LIDL eller vad han tycker om rottingmajorens skolpolitik. Han är bara fotbollspelare.

Blir man förälder är det bara det man är. Folk frågar bara "hur det är med den lille" och aldrig om hur det är med dem. Barnet tar över föräldrarnas identitet.

När jag träffar nya människor (spelar ingen roll om de är arbetare eller akademiker) får jag alltid frågan vilket land jag härstammar från. Det är nästan alltid frågan som kommer efter jag presenterat mig. Jag är alltid "den andre" för dem. Koreanen.

Varför tänker alla så endimensionellt?

...och vad är din förstaidentitet?

UPDATE
Jag glömde tillägga att med de jag umgås med mest har jag andra förstaidentiteter. I mitt gamla fotbollsgäng är jag "kommunisten" eller "veganen". I mitt vegangäng är jag "fotbollskillen" eller "borgaren".

Jag har inga intressen

image346
Pudding, 16 år och fotbollspelare.

Egentligen hatar jag att syna mig själv. Då hittar jag bara en massa brister. Idag satt jag och filisoferade angående mina intressen.

När jag var tonåring hade jag en massa intressen. Jag spelade fotboll och pingis så gott som varje dag, spelade en massa poker, åkte på festivaler och umgicks med vänner. Böcker läste jag också.

Vad gör jag idag om jag inte jobbar eller pluggar? Supa går ju knappast att kategorisera som ett intresse. Jag har blivit för slö för att sporta, för bekväm för att åka på festival och jobbar för mycket för att umgås med vänner.

Ett liv utan intressen är ju inget liv. I och med att jag jobbar med mina tre enda kvarvarande intressen (läsa, skriva och casino) gör att jag även tycker det är tråkigt. Nej, detta är mina första självmordstankar på flera månader.

För en lång lång tid

image345
25, men ser ut som ett barn.

Igår fyllde jag 25 enligt kalendern och idag släpper Håkan Hellström sin nya singel För en lång lång tid.

Det var på hösten år 2000. Jag var 17, spelade fotboll varje dag och hade rosa skjortor från J.Lindeberg. Efter att jag slängt i skivan i spelaren var allting som förbytt. Alla låtar handlade om mig. Sedan har skivorna följt mitt liv. Jag och Håkan har utvecklats tillsammans - hela mitt liv eller hela min kväll.

Carolina Setterwall skrev på Dagensskiva.com för två år sedan:

Jag tror att det var Håkan Steen som sade det först, och jag har inte lyckats släppa det sen dess. Att Håkan Hellströms skivor känns som kronologiska delar av en lördagsnatt. "Känn ingen sorg för mig Göteborg" är en förfest. Hoppfull, naiv, valpigt berusad och med den dominerande känslan av att allt är möjligt. Kärleken finns därute, ja alldeles runt hörnet, i gott sällskap med alla de där drömmarna man aldrig formulerar till vardags. Du måste va blind och vi måste börja leva, Eva. Jodå. Och tiden går, kväll blir natt. Det är så jag säger det är manisk eufori, svettiga kroppar på trånga dansgolv. Imma på fönster och skygglappar för timmar som passerar utan att förväntningarna slår igenom. Dans, dans, dans till Kom igen Lena och Gullbergs Kaj. Allt medan tiden går och till slut. Taklampor som tänds. Kön till garderoben. En vilsen klunga som i råa morgontimmar vinglar mot ett gatukök. Ett kolikbarns bekännelser; en skiva om att landa. Om att se natten övergå i gryning. Om att försiktigt låta verkligheten krocka med drömmarna.

   Vad är då Nåt gammalt. Nåt nytt. Nåt lånat. Nåt blått.? Funkar dygnsmetaforen ännu en gång? Har rent av söndagen kommit och med den eftertanken, den smutsiga disken i köket och en unken doft av cigaretter bredvid sängen? Suddiga minnen av gårdagen och flashbacks från åren som gått? Kan det vara så enkelt? Jo men faktiskt.

Vad Försent för Edelweiss kommer att vara har jag inte en aning om, men jag vet att den kommer att beskriva mitt liv än en gång. Och inte bara mitt, utan även ditt. Och ditt. Och ditt.

Förresten, är det någon som vill hångla med mig räcker det att hänga med mig till Köpenhamn den 17/4. Håkan spelar på Pumehuset. Då åker sjömanskostymen på än en gång. Du var solskenet och jag var ensam.

Jag kommer inte höra av mig igen
och jag kommer inte ta skulden
Så säg det och få det gjort
det finns bara ett enda sätt att brinna upp


Tell me this night is over

Ikväll ska jag bli fullast i Sverige.

Wanna bet?


RSS 0.91