2010


Puddingbloggens chefredaktör har blivit skinhead. Luktar 90-tal lång väg.

Dags att gå in i ett nytt decennium. Egentligen är det ingen idé att sammanfatta de föregående tio åren, eftersom så mycket har hänt. De enda skills jag hade innan nollnolltalet var att kunna plus-minusstatistiken på alla spelare i NHL och alla Onkel Kånkels texter utantill. Men Wayne Gretzky har slutat spela och Onkel Kånkel dog i en tragisk hjärtattack.

När jag sammanfattar tiotalet om tio år kanske ingen minns varken The Great One eller könsrockens stamfader. Då är jag 36 år gammal. När jag startade Puddingbloggen i
januari 2007 skrev jag följande:

Har jag inte skrivit på ett år så har något av följande hänt:

1. Slog sönder Särimner och skar upp handlederna med glasskärvorna.
2. Blev uppäten av tio doberman med rabies.
3. Skaffade mig ett liv utanför internet.
4. Blev erbjuden ett vettigt jobb, så jag var tvungen att mörka ner denna sidan.
5. Emigrerat till Korea och startat ett rockabillyband i Seouls slumområden.


Särimner råkade jag slå sönder i disken. Förra veckan blev jag jagad av en doberman i trappuppgången. Utanför internet har jag ett liv, men inget riktigt. Jag har fått ett vettigt jobb och det har fått mig att censurera Puddingbloggen mer än jag velat. Framför allt emigrerade jag till Korea, något jag aldrig trodde jag skulle göra.

Så jag skriver åter igen en lista på saker som kan få mig att sluta blogga. Kanske är den fullbordad till 2020.
1. Blivit lycklig (högst osannolikt).
2. Blivit uppäten av den där dobermanen i min trappuppgång trots allt.
3. Åkt in i finkan för smuggling och förtäring av kat.
4. Gett ut en roman, blivit galen och slutat som Hunter S. Thompson.
5. Satt vegansk kylling i halsen.

Snart är det dags för Puddingawards. Håll era tvättbjörnshundsöron och tvärrbjörnshundsögon öppna.

Skinnhufvud

Jaha, barn. Nu är man skinhead igen.







Förlåt.

God only knows


Love actually.

Mitt liv är som i
Man vänjer sig. Imorse ringde klockan 05.45, men var först hemma från jobbet vid 19.30.

Sedan åt jag en julltallrik i min ensamhet. Nu är klockan drygt 23.00 och 05.15 ringer klockan imorgon. Sedan jobbar jag varje dag fram till nyårsdagen. Får fira jul med en kompis. Nyår ensam, tolvslaget på mitt skrivbord bland papper och pennor.

Mellan realtid och jultallriken tittade jag på Love Actually. Jag köper den varje år på DVD, men känner mig alltid så ensam efter att ha sett den att jag slår in den och ger bort den i julklapp. Jag har inte bestämt vem som ska få den i år. Nästan alla mina släktingar har ett exemplar nu.

Hittills i år har jag fått fyra julkort. Två är från människor jag aldrig pratar med eller träffar längre. Min pappa och min bästa vän från gymnasiet. De andra är från två människor som jag aldrig har träffat eller ens pratat med. Jag blev varm i hjärtat av alla fyra.

Själv har jag inte skickat ett enda. Jag är en svag människa som inte kan visa känslor ens via posten. Egentligen älskar jag ganska många. Särskilt älskar jag en speciell människa. Livet är dock inte som på film. Saker löser sig inte som i Love Actually. Men jag ville ändå att ni skulle veta.

För det är ju ändå jul (och då säger man sanningen).

Tvättbjörnshunden 2.0


Puddingbloggen Nya Medier AB satsar på live-streamde sändningar.

Redan nu kan Puddingbloggen Nya Medier AB avslöja att Puddingredaktionen kommer sända live på julafton via
Bambuser.
– Detta är unikt i tvättbjörnshundsbloggvärlden, säger Raccoon Tvättbjörnsson, bloggens interaktivitetsredaktör.

Så om ni inte redan planerar att besöka Puddingbloggen på julafton är detta ett tungt argument för att göra det. Se Puddingredaktionen äta kukformad mat, kolla på tjuren Ferdinand och längta efter raskare räv på isen – live i din dator, på julaftonsaftonen.

Puddingred.

Jag och Susan Boyle


Susan Boyle blommade inte ut förrän hon fyllt 48. Men det vet ni redan, barn.

Jämför man mig med genomsnittsåldern i Sverige för en man, 42 år, är jag inte särskilt gammal och har inte missat så mycket. Men tänker man på att jag aldrig någonsin känt en vacker känsla eller fått ett varmt leende har hela livet flugit förbi.

Jag har sagt "jag älskar dig" till ganska många. Men sanningen är att jag inte vet vad kärlek är. På dejtingsajterna står det Singel och över 25 – bli kär igen. Igen?

När jag var 16 och fortfarande okysst var det någon som uppmuntrade sa till mig att jag var en late bloomer. Idag, tio år senare, har blommorna vissnat innan de ens hunnit slå ut.

Jag frågar Susan Boyle och hon svarar:
Ingenting

Kärlek, faktiskt


"Ibland har man rätt att vara blödig", säger Puddingbloggens ansvarige utgivare.

Jaha, då är det tio dagar kvar till julafton. Puddingbloggens webbredaktör kommer då att outsourca sin kompetens till ett mediebolag i nordvästra Skåne. Som tur är slipper jag sitta helt ensam, eftersom public service nya fixstjärnor i Wallingruppen har lovat att distribuera en vegansk jultallrik framåt småtimmarna.

Hur som helst är det fortfarande bara min mamma som älskar mig. Så här i juletider blir till och med den hårdnackade chefredaktören för Puddingbloggen sentimental. Tänk om jag aldrig hittar någon, tänk om jag kommer dö ensam. Oddsen är just nu lägre än någonsin (Unibet 1,15. Svenska Spel 1,05. Ladbrokes 1,10).

I denna föränderliga, post-modernistiska, värld där alla förespråkar relationsanarkism och ensamromantik – vilket hade varit jävligt sweet för några år sedan – vill jag egentligen bara gifta mig, skippa karriären, flytta till Norrlands djupaste skogar och leva lycklig i resten av mina dagar.

I juletider, barn, längtar jag efter kärlek. Faktiskt.

Ensam


Puddingbloggens matredaktör tillagade en Torsk på Tallin–jultallrik. Foto: Puddingbloggens bildchef

Jag ville belöna mig själv ikväll. Hade betalt en räkning större än rikets statsskuld, jobbat hela veckan, skrivit, tränat, läst och så vidare.

Så jag slängde på min jullista på Spotify och lagade mig själv en vegetarisk jultallrik.

Den var så god. Samtidigt kände jag mig så ensam att hjärtat nästan gick sönder.

Dagens krimnotis


En tvättbjörnshund väntar på att bli insydd av stockholmsbängen. Foto: Wikipedia

Under onsdagskvällen anhölls Puddingbloggens chefredaktör i sin frånvaro, på sannolika skäl misstänkt för icke-frekvent bloggande. Initiala uppgifter säger att han befinner sig hemma, men är för fet för att komma ut ut lägenheten.

Redan förra veckan larmades polisen om den ökände bloggarens misstänkta bloggskolk.
– Vi satte in en spaningsgrupp som följde redaktionen på nära håll, säger Raccoon Tvättbjörnshundsson på polisens länskommunikationscentral i Malmö.

Kattens död trolig orsak
Tendenser på bloggskolk har funnits ändå sedan början av året, då flera andra medievetare varnade för Puddingbloggens redaktionella förfall. I början av hösten stärktes misstankarna då redaktionskatten, Die Katze, tragiskt gick bort i en njursjukdom.

Puddingawards i fara
Lokala medier har förgäves försökt nå Puddingbloggens chefredaktör och ansvarige utgivare, Patrik Lundberg, för en kommentar. Anonyma källor från Patrik Lundbergs innersta krets uppger att han gått under jorden till följd av en titt i spegeln. Den årliga blogg-galan Puddingawards kan vara i fara, skriver New York Times på nätet.

TT

Tyngre än bragdguldet


Puddingawards 2009 går snart av stapeln.

Nollnolltalet är snart slut, men så äfven år 2009.

Allting skall summeras, listor skall skrivas, vinnare skall koras, saker skall läggas på katter och så vidare. Tidigare under hösten har tunga priser som Blogawards, Diamantbollen, Nobelpriset, Bragdguldet, Stora Journalistpriset, Guldbaggen och Guldspaden delats ut.

Nu är det dags för universums absolut tyngsta pris att delas ut, nämligen Puddingawards 2009 – som delas ut av Puddingredaktionen i samarbete med FN och UNESCO.

Lagom till jul kommer den storslagna galan äga rum. I år får läsarna en roll i det hela.
Vilka bloggar vill du nominera till Puddingawards 2009?

Puddingawards 2007
Puddingawards 2008

Oi oi oi, vad glad jag är!


Saxat från julkalendern på
www.oioioi.se.

Jaha, barn. Nu är det december igen. Och vad vore en jul utan julkalendern på oioioi.se?

Puddingbloggens julredaktör har följ oioioi sedan födelsen år 2004 och blir fortfarande varm i kroppen av första luckan med "stark eller Håkan Mild sås".

Detta inlägg får ses som en liten hyllning till den mytomspunna kalenderns grundare; Hasse Kött och Harry Pothead. Jag ÄLSKAR er.

RSS 0.91