Sista saken är lagd



PRESSMEDDELANDE

Bara en månad efter Michael Jacksons bortgång har världen drabbats av ytterligare ett tragiskt dödsfall. Efter en kort tids sjukdom har Puddingredaktionens katt gått bort.
- Nu kommer jag aldrig kunna lägga saker på henne igen, säger en förtvivlad medarbetare.

Ottie "Die Katze" Lundberg blev sju år gammal. Närmast sörjande är Puddingbloggens chefredaktör, som chockades svårt när han fick dödsbeskedet.
- Jag har aldrig varit så här ledsen, säger han och torkar tårarna.

Tjyvbloggar från jobbet

Hinner med några korta notiser.

♥ Är bakfull, gick ut med kollegor igår för den klassiska "en öl". Det blev såklart all-in, samt ett misslyckat försök att simma till Danmark. Vaknade upp i centrala Helsingborg och vet fortfarande inte var mina kalsonger är. Commando på jobbet med andra ord.

♥ Såhär sex veckor efter EU-valet mäktade jag med att kolla valresultatet i min hemstad, Sölvesborg. Sverigedemokraterna blev tredje största parti med 9,82%. Var tionde människa är alltså Sverigedemokrat "himmavid".

♥ Porrinlägget gav upphov till läsarstorm, 75 kommentarer i skrivande stund, samt tusentals besökare. Mest intressant är hur dåliga folk är på att läsa mellan raderna. De flesta kommentatorerna trodde på allvar att jag hade tagit mig ur år av missbruk, att min sista livlina var att sluta med porren. "Det är starkt av dig att gå ut och berätta det här". Fan, är mina läsare såhär tröga kan jag lika gärna lägga ner skiten.

♥ Det är torsdag, snart helg. Jag har längtat sedan i måndags morse.

♥ Jag hatar mig själv och vill dö. Eller?

Tio orsaker att hata mig: #5


SVT Rapport/Arkiv 2004?

# 5: Tänder på porr
När jag flyttade till Malmö för fem år sedan ville jag förändra mitt liv. Jag ville bli "något", för den jag var då kunde inte ens en mor älska. Så omgående blev jag vegetarian och cultural studiesfeminist. Nu hade jag redan färdiga teorier och argument att använda i diskussionerna, det var ganska skönt att slippa tänka själv. Första dagen hade jag min gröna Bright Eyes-tröja på mig för att markera hur indie och pk jag var.

Studierna gick helt lysande och det gjorde de följande fem år också. Ingen ifrågasatte mina politiska och etiska övertygelser, förutom jag själv. Det ingen visste var att jag bar på den mörkaste av hemligheter. Jag blir kåt av porr!

Egentligen är det en ganska vanlig defekt, men hade mina genuskamrater fått reda på det hade de huggit kuken av mig och stoppat rumpan full med tofu och sojaprotein. För att inte ge det minsta sken av min defekt så slutade jag helt med porren. För något år sedan blev jag sugen att börja igen, men märkte då att den mentala spärren var starkare än köttets lustar. I'm caught in a trap, I can't walk out.

Okej, vi tar det från början. Jag var som vilken pre-teen som helst. Letade porr i skogen (ja, det var innan internets fördelse) och hängde så ofta jag kunde hemma hos kompisar med Tv1000. Jag, helvetesgänget och Ylva-Marie. Sedan fick vi Canal Plus i fotbollsklubbens stuga och efter några år hade jag kunnat doktorera i porrfilm. Jag blev en auktoritet på ämnet – vilket givetvis var en följdsjukdom till min diagnos = för ful för att få ligga på riktigt.

Men porren var mycket mer än så för mig. Det blev en konst, en vetenskap. Jag var porrens Björn Hellberg. Kanske var det tur i oturen att jag kände mig tvungen att anta en antiporrideologi.

Idag lever jag ett ganska normalt liv och jag känner inte sug efter porr. Jag är en lycklig, nykter, f.d. porrmissbrukare. Men jag vet också att om jag skulle ta en överdos så hamnar jag i skiten igen. Ett snedsteg kan göra mig till totalonanist.

Och varför ska ni hata mig för detta? Jo, för att jag är ett skenheligt jävla ollon.

Puddingkoden


Puddingbloggens vikariepool har hyrt ut bemanning till reklambranschen.

För er som fortfarande inte hatar mig och maniskt läser för att knäcka Puddingkoden finns det massor av arkivmaterial.

Vem är du? Egentligen? brukar folk fråga mig.

Ibland visar jag
en av Tetra Pak's reklamfilmer från 2005.

Det är få som blir klokare efter jag gjort det.

Tio orsaker att hata mig: #6


Doktor Kosmos – Lesbian Wannabee

# 6: Damn, I wish I was a lesbian
Alltså, det finns inget coolt engelskt ord för bög. Struntsamma. Jag är superhetero. Ändå har jag någon slags homoaura kring mig och jag är inte sen att bejaka den. Egentligen är det ett hån mot alla homosexuella och för detta borde jag dö.

Sedan brukar jag påstå att jag agerar bögigt bara för att jag inte har de normativt manliga egenskaperna och på så sätt blir marginaliserad. Men det säger jag bara för att få ligga med tjejer. Under det feministiska täcket gömmer sig en helt vanlig jävla mansgris som borde få ett kok stryk. Pudding är djur.

Vi detta laget hatar ni mig säkert allihopa, så jag bjuder på en exklusiv lista så ni kan skratta bakom min rygg. Ett axplock av alla som ärligt frågat mig om jag är bög:
Mamma, mammas man, mormor, syster, hela släkten i Korea och ungefär alla andra koreaner jag träffat, alla mina ex-flickvänner, skolsystern på högstadiet, hälften av mina fotbollstränare, 90% av mina nära vänner och 100% av mina nära vänners flickvänner, två tidigare arbetsgivare, oändligt många kollegor från förr, de flesta av Puddingbloggens läsare, Lassie, Big Gay AL, Newman, Vegankungen och minst hälften av alla klasskamrater jag någonsin haft.

De som inte frågat har antagligen låtit bli för att de redan varit övertygade.

Detta betyder även att vinnaren för bästa tips på saker ni hatar med mig är: "Doc" och "Kulan". Ni ska få era e-mailadresser snarast möjligt!

(Nu har vi hunnit halvvägs på listan, visst hatar du mig nu?)

Tio orsaker att hata mig: #7


Lassie säger att han hatar mig, men ljuger. Foto: Pudding

# 7: Ljuger på bloggen
Puddingbloggen har blivit ett varumärke. När den nådde sin peak var den bland Sveriges fem mest lästa kulturbloggar.

"Fan vad bra du bloggar, Pudding"
"Shit vad hjärtskärande utlämnande du är"
"Din blogg är min favorit"


Inte så konstigt att bloggen är bra. Jag ljuger ju hela tiden. Min blogg är inte jag, det är en helt vanlig bloggpersona skapad för att få skriva av mig lite skönlitterärt tjafs och i förlängningen för att få ligga. Den är lite som Rockyserierna.

– Och jo, jag får ligga. Inte en gång per skottår som jag brukar skriva, utan ganska medelmåttigt i asiatisk man i Sverige-mått mätt.

– Och nej, jag mår inte särskilt dåligt. Jag citerar mest stora musiker som sjunger om det. Vem vill läsa en lycklig blogg?

– Och nej, jag är inte fortfarande kär i min första flickvän. Sorry Ivy. Det passar bara ganska bra till Brännö Serenad-temat.

Jag är bara en skenhelig liten skit som spelar allan på nätet. Men en sak jag inte ljuger om är att jag gillar Stuff + Cats, vegansk kyckling och att rita kukar. Eller?

(NU måste du hata mig. Eller?)

Låter hatet bli interaktivt


Du är rätt ung, jag är äldre än du. Men jag snusar så jag skulle säga att vi är plus-minus-noll.

Seoul byggdes inte på en dag. Inte heller Fredrik Strages
Youtubelista på tidernas 100 största rockögonblick. För att förhindra researcharbetet att ta 100 år och för att få läsarna att känna sig delaktiga lät han listan bli interaktiv. Han bad läsarna att själva skicka in förslag på stora rockögonblick.

Puddingbloggens pr-ansvarige vet att produktion/reproduktion och satsningar på tidigare succéer är ett måste för att lyckas i dagens medielandskap. Därför låter Puddingbloggens emoredaktör just dig bidra med förslag till listan på tio orsaker att hata mig.

Frågan är alltså enkel:
– Vad hatar du med mig? (Motivera gärna)

Det bästa förslaget belönas med en exklusiv e-mailadress på min server: ditt.namn@patriklundberg.se

Tio orsaker att hata mig: #8


Anka + Koreansk tvättbjörnshund = Doggigt. Foto: Pudding

Här kommer nästa inlägg i sommarserien om mina tillkortakommanden.

# 8: Utekruka
I min drömvärld lever jag hela mitt liv inomhus. Inte för att jag älskar att vara inomhus, utan för att jag hatar att vara utomhus. Jag är mig vetligt den enda människan i världen med denna defekt, så när som på ett gäng albiner i Tanzania.


Det kan grunda sig i en del olika saker:
1. Jag blir sjukligt solbränd. Efter fem minuter utan burka är jag Tiger Woods (asiat+svart med västerländska värderingar).
2. Jag är sämst i världen på fotboll trots att jag spelat i 20 år, men konstigt nog är jag bara urusel på five-a-side.
3. Jag har en enorm akilleshäl i att jag inte kan sitta på marken. Jag vet inte varför. Det gör jätteont. Kan bero på all fotboll.
4. Jag är livrädd för både höjder, vatten, ormar och vattenormar.
5. Jag är som en magnet där mitt huvud är en pluspool och fågelskit är minuspool.

Tro fan att jag är en urban kruka som hellre ligger hemma och skriver prosa än att vandra inkaleden och lära mig ett och annat om livet.

Du har vart ute i världen i flera år,
när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.


Svenskar är i allmänhet ett folk som tar varenda chans att sitta utomhus på sommaren. Själv får jag krupp varje gång jag tvingas välja uteserveringen. Vem hatar inte en sån jävel?

Tio orsaker att hata mig: #9


Pudding med Legolasfrisyr + ex-katt. Anno 2003. Foto: Random myrslok.

Idag fortsätter Puddingbloggens emoredaktör att lista sina tillkortakommanden.

Plats # 9: Hor på eget kontor
Jag är ingen jävel på kärlek, det vet ni. Okej, så vad är nyheten?

Så här är det, barn. För att någon ska bli kär i mig eller tvärtom, tycks det krävas att vi är kollegor eller klasskamrater. Det kan bero på tre saker.
1. Jag utnyttjar min ställning som överordnad, då jag har varit chef på stället eller tagit en leddarroll gruppen.
2. Jag ser ut som skit, så man måste lära känna mig först, det gör man vare sig man vill eller ej på kontoret.
3. Jag är vidunderligt osocial och tar inte kontakt med människor jag inte måste umgås med.

Jag räknade mina förhållanden på en av David Legas händer och kom fram till att samtliga går under kategorin "hor på eget kontor". Varför är jag så trög och går i fällan varje gång? Varför kan jag inte vara som vilken normal människa som helst och träffa någon annan av jordens sex miljarder invånare istället för de 20-30 jag jobbar eller gå i skolan med?

Alla vet att "hor på eget kontor" går åt skogen i 9999 fall av tiotusen. Så gör även mina förhållanden. Därför planerar jag att bli frilansjournalist.

(Hatar du mig inte nu, måste du hata mig efter nästa inlägg).

Tio orsaker att hata mig: #10


Stefan Sundström - Fisk i en skål

Även Puddingredaktionen lider av finanskrisen. I år hade vi planerat för sommarpratare i hela juli, men istället får ni hålla tillgodo med Puddingbloggens emoredaktör, som presenterar sina tillkortakommanden i en tio inlägg lång bloggserie.

Plats # 10, Fisk i en skål
Min självbild har aldrig varit särskilt god. Särskilt med tanke på att jag aldrig är tillsammans med någon. Men det är ju så att jag är för dum för att vara en stor fisk i en liten sjö. Istället förmödar jag bara mig om att bli kär i ouppnåeliga kvinnor; ofta kändisar eller fiktiva personer.

Om det är någon som är dum nog att tycka om mig ryggar jag alltid tillbaks och tänker; vad är det för fel på dig, som tycker om en sån som mig?

Med en sådan livsfilosofi kommer jag förbli ensam, snarare än lycklig med nån annan.

(Hatar du mig inte nu, kommer du garanterat hata mig efter nästa inlägg).

Men om någon skulle älska mej
Och tycka jag var bra
Vore han en idiot som inte var något att ha

Vegetarisk buffé 2.0


Hotell Spelabäckens vegetariska buffé i Skanör. Foto: Pudding

Vilket ägg jag är. Har varit ledig en vecka och har hittills inte lagat mat en enda gång. Det betyder inte att jag slutat äta, utan snarare att jag unnat mig utemat på tok för mycket.

Så lagom till högsommaren och beach -09 väger jag mer än på hela året.

Jag som alltid sa doggig

Min nemesis, samt själsfrände, Ronnie Sandahl har också varit i sin hemstad och gnuggat kulor med sitt gamla kompisgäng. Gängstrukturen revisited.

Läs krönikan
här.

Jag tycker det är intressant det han skriver. Om hur man, oavsett vad man vuxit upp och blivit, faller in i sin gamla roll i kompisgänget.

Men denna vecka blir jag allt jag förväntas vara. Jag liksom glider in i rollen. Enkelt och trivsamt. Jag har varit inuti den förut.

Och bäst av allt (tillika mest tragiskt):
Jag vet inte vem som är mest äkta. Han som jag var då. Eller han som jag blev.

Det är ungefär som i Jonas Gardells "En komikers uppväxt", när Juha, som blivit en känd komiker, träffar sin barndoms plågoande och bli lika liten inför honom som han var för 20 år sedan.

Förra veckan var det som tiden hade stannat. Vi hånade varandra för samma komplex, vi pratade bara om glory days – givetvis på grund av rädsla för framtiden, och vi älskade det. Trots att vi alla kanske hatar de vi en gång var.

På Altona

Killebomfestivalen i Sölvesborg är slut. Jag är tillbaka i Malmö, bakfull som aldrig förr.

För er som aldrig varit i Sölvesborg kan jag berätta att det bästa, och enda (!), året runt-utestället i Sölvesborg heter Altona. Dit går ALLA – särskilt under Killebom.

Puddingredaktionens hemstadsredaktör besökte Altona torsdag, fredag, samt lördag. Alla gånger full som ett ägg, alla gånger hoppandes när coverbandet spelade GES – Stanna världen en stund. För att inte tala om Ronny & Raggemedleyt. Så kulturell blir jag med öl i mig.

Dessutom drack jag öl med: Gamla vänner, gamla ovänner, gamla vänners småsyskon som blivit 18 eller i närheten, gamla vänners föräldrar, låg-, mellan- och högstadielärare, sverigedemokrater, kommunister, pokerproffs, fotbollsproffs, stekare, mytomaner, kleptomaner, hypokondriker, snygga tjejer på högstadiet som hade stora pattar tidigt men som nu är tjocka och mammor, killar i tribaltatueringar som fick ligga med många tjejer på högstadiet och gör det än idag, hippies, kvinnomisshandlare, pizzabagare, modebloggare, apotekare, internetporrmissbrukare, invandrare, hästahandlare, croupierer, bartenders med hartänder samt sångaren i
Splitside.

Kuriosa 1: Jag fick även mitt årliga knytnävsslag i ansiktet, under lördagens förfest. Det är skönt att ha det gjort, men okbenet värker.

Kuriosa 2: Fredagens förfest blev jag presenterad för en kompis styvbror. Gansk tidigt kom det fram att jag var vegetarian och bodde i Malmö. Följdfrågan blev inte helt oväntat: Låt mig gissa, du är feminist också?

Jag och Sölvesborg



Det var evigheter sedan jag baktalade min hemstad här på bloggen. Kanske har vi försonats, Sölvesborg och jag.

Idag åker jag hem för att gå på Killebomfestivalen, en stadsfestival som alla andra. Öltält, Axels tivoli, smådjursutställning, langos, slagsmål, Lasse Stefanz, Mikael Rickfors, drakbåtsrace och sillmackor.

Och jag ser fram emot det. Men det säger kanske mer om mig själv än om Killebomfestivalen.

Jag frågar min hemstad som svarar:
Ingenting

RSS 0.91