På tal om kukformad mat



Snusksnask från Aftonbladet 26/10 –09

Tack och go'natt


Vanligt förekommande page suggestion. Skärmdump: Facebook.

Fler än 50 av mina Facebookvänner har blivit fans till "Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack". Jag kan förstå dem – och inte.

Men frågan är inte om man ska gå med eller ej. Frågan är hur denna grupp påverkar Sverigedemokraternas chans att nå riksdagen. I min mening kommer den inte få en enda potentiell SD-väljare att kuka ur. De känner sig redan marginaliserade i samhället och är övertygade om att partiet motarbetas för att de säger sanningen.

Min samhällsjournalistiksidol Niklas Orrenius har skrivit en genial analys av SD:s strategier. Läs och tänk efter.
Jimmie Åkesson är precis där han vill vara

De flesta köper inte partiets negativa bild av muslimer. Kanske är det med Åkessons artikel som när SD försökte värva Astrid Lindgren postumt i helgen: nio av tio blir provocerade och förbannade.

Fast SD är inte ute efter dem. Partiet är på jakt efter den tionde.


I can't leave and I can't stay


Min koreanske bror och hans blivande fru. Foto: Pudding

Jag står fortfarande i valet i kvalet. Åka eller inte. Katt eller koreansk tvättbjörnshund. Pank eller nästan pank.

Orkar jag med alla känslostormar nu igen?

Jag hatar mig själv och vill dö (vilket dock varit mitt normaltillstånd sedan barnsben).

Näst best man

Igår natt vaknade jag av att telefonen ringde. Jag såg på landsnumret att det var från Korea.

Det var en engelskspråkig korean som gör lumpen med min biologiska kusin. Han ville berätta för mig att min bror ska gifta sig i mitten av nästa månad och att familjen blir lycklig om jag kommer.

Så vad säger ni, barn? Dags för Puddingredaktionen att åka hem igen?

Det kunde ha varit jag


Skärmdump från Aftonbladet.se.

På tal om min rädsla för att vakna upp och inse att jag är en koreansk tvättbjörnshund på riktigt.

Läs artikeln om Anneli, 40, som trodde hon var en häst.

Gästskiter hos Matilda


Puddingbloggens senior columnist gästbloggar idag hos
Matilda.

Om ni undrar vad jag gör när jag inte bloggar


Om inte. Busan, Korea 2008. Foto: Puddingbloggens bildredaktör

1.

Gråten kommer från två håll. Från den nyfödde pojken och från mamman.

Mammans tårar är varken av glädje eller smärta från förlossningen. Hon sluter ögonen för att slippa se navelsträngen klippas. Slippa se pojken föras ut ur rummet. Slippa se honom försvinna för gott.

Hon måste öppna ögonen och se sin nyfödde son. Tårarna forsar ur hennes ögongropar när hon försöker fokusera blicken.

Sedan ber hon barnmorskan att få hålla honom. Låter läpparna möta hans panna.

Säger farväl och önskar honom ett underbart liv.


Born to lose


Det här spektaklet fick man skåda under lördagsnatten. Video: Pudding

Helgen kommer inte gå till historien, men ni får ta del av den ändå.

Fredag
Körde till Lund för att gå på korridorsfest, enligt mig av ren solidaritet. Hade tydligen missuppfattat grejen med temat Oktoberfest. Jag kom med tolv fulöl, alla andra kom utklädda till tyska tirolerkarikatyrer. En blivande maskiningenjör frågade om min bakgrund och han blev mäkta imponerad av att jag kunde tala svenska utan brytning. Jag blev mäkta imponerad av att han inte tog livet av sig på högstadiet när han blev vald sist på gympan varenda gång.

Efter några timmar av studentikost lidande bestämde jag mig för att gå all-in. Vandrade mot en nationsklubb, gick in och insåg att shots kostade 30 kr/styck. Resten kan ni räkna ut själva. Blev universums fullaste person och outade mina schlagermoves och ditotextkunskaper på dansgolvet tillsammans med betydligt yngre människor.

Slutligen fick jag köpstopp av bartendern. Någon gång där blev det svart. Osäkra källor säger att jag sedan bytte saliv med en stackars utbytesstudent. Vaknade upp i ett, för mig tidigare okänt, rum. Bad om ursäkt, sprang ut och lukade på kuken. Nej, fortfarande guldmunk. Kuken försökte sedan spotta mig i ansiktet, men det är en annan historia.

Lördag
Jobbade och missade större delar av VM-kvalet, vilket jag dock inte ångrar idag. Var hemma från jobbet vid 01.00 och cyklade till KB för att ta flera öl. Väl där fick jag reda på att en av dem blev utslängd och de dragit vidare. Jag drog till Jalla Jalla och köpte en falafel med halloumi. Åkte hem, åt upp. Fick sedan köra och hämta de två äggen som skulle sova hos mig. En av dem var så full att han glömde både skor, jacka och telefon på festen.

Vänner från Sölvesborg. Det gick som det brukar. Videon ovan visar när den ene slafsar i sig en flensmacka och den andre nynnar på en Onkel Kånkelmelodi. Sedan gick jag och la mig. Vaknade en timme senare av att en av dem spydde som en liten bäver. En timme efter det vaknade jag av en smäll. Frallan (se video) hade gått in i köket och ramlat. Där sov han sedan.

Söndag
Lämnade de slagna hjältarna för att spela årets sista fotbollsmatch. Vi förlorade med de nätta siffrorna 11-4 och jag låg bakom minst sju av deras mål. En överstruken geting hade varit ett hån mot Expressens betygsystem.

Nu sitter jag och skriver på min roman som ändå aldrig kommer bli utgiven. Dricker en Red Stripe och slickar mina sår. Bävar inför framtiden. Längtar efter att bli olyckligt kär igen. Det var så längesedan att jag nästan saknar det.

Skicka mig till psyket, snälla


Mitt nya VISA-kort, med Swedbanks tjänst "kort på kort". Foto: Puddingmobilen

Den här skiten har gått för långt. Allting jag gör är tvättbjörnshund. Ibland kommer jag på mig själv att imitera en tvättbjörnshund, ofta presenterar jag mig för folk som ett pälsdjur. Jag har till och med en tvättbjörnshundsmössa. Den här bloggen är en tvättbjörnshundsblogg och min profilbild på Facebook är en bild på en tvättbjörnshund med mitt ansikte ditklistrat.

Idag kom mitt nya VISA-kort hem på posten. Jag betalade 100 kr för att få ha tre tvättbjörnshundar på kortet.

Jag vet inte ens om jag är människa eller raccoon dog längre. Det enda jag vet är att folk som jobbar i kassa kommer titta lustigt på mig till november 2013.

Inget att fira. Exakt, exakt.


Puddingbloggens chefredaktör i tidernas begynnelse, typ 2004. Foto: Son of dad

Just idag är det årsdagen för mycket.

– Fredrik Reinfeldt blev statsminister 2006.
– Monthy Python gjorde debut i brittisk tv 1969.
– The Beatles släppte sin första singel 1962.
– Kate Winslet (1975) och Kjell "Hammaren" Johansson (1946) föddes.

Men framför allt är det exakt två år sedan jag träffade min biologiska familj i Korea.

Och även exakt fem år sedan jag flyttade till Malmö från Sölvesborg.

Det är dessutom exakt fem år sedan jag blev vegetarian. Dagen innan köpte jag en kebabpizza och dyngade i mig som om det vore den sista droppen vatten i öknen.

Om ytterligare fem år är det exakt fem år sedan jag satt ensam och olycklig i mitt kök i Malmö, iklädd underställ och Kent-mössa, och inte uträttade ett skit. Drack en kopp med pojkasnopp på sin höjd. Men det är ju minst lika viktigt.

Sagan om Puddingens återkomst


Pudding 16 år. Foto: AM / Arkiv 1999

Ikväll skulle varit kvällen för min stora återkomst.

Det var tio år sedan jag gick ut högstadiet på Bokelundskolan i Sölvesborg. Ikväll var det återträff för att som gått på skolan. Själv satt jag och uppdaterade Helsingborgs Dagblads webbplats.

Kunde inte tacka nej till jobbet. För utan jobb hade jag ändå inte haft något att komma tillbaka till. Min värdelösa titel som journalist är det enda jag har en tillstymmelse att stoltsera med inför mina gamla klasskamrater. Nästan alla är lyckliga med sambo och barn. Resten reser jorden runt.

Jag förstår att jag inte har något att skämmas över. Egentligen har det gått ganska bra för mig. Men vad jag är i deras ögon spelar inte mig någon roll. Problemet är att tio år efter högstadiet visar min spegelbild fortfarande en främling.

Jag är kär i en ängel


Lotta Lundgren – bloggare och ängel. Foto: Hemmafrubloggen

För ett par år sedan var hon en av sveriges bästa copywriters. Idag är hon hemmafru och landets bästa matbloggare.

Det finns inte många bloggar jag tycker om, inte ens min egen. Lotta Lundgrens
"Om jag var din hemmafru" är ett undantag. Aldrig har jag läst någon som hanterar bloggmediet så bra. Textlängden är alltid exakt lagom, bilderna är knivskarpa och färgglada och Lotta Lundgrens språk är lika attraktivt som vegansk kyckling på Ung Vänsters sommarläger.

Vad jag vill ha sagt med detta, barn, är att om ni vill bli bättre bloggare, kockar, eller människor över huvud taget skall ni läsa hemmafru-bloggen.

Själv satsar jag på att i nästa liv reinkarneras som Lotta Lundgrens äkta scatmanfru/scatmanfrut.

Grekisk kycklinggryta med vin och tomat
Enligt en färsk undersökning om vad som egentligen gör människor lyckliga, hamnade att resa till exotiska platser på tredje plats. På andra plats kom folkhemsklassikern vara med familjen. Och listettan kneps som väntat av lyckas övertala en gammal vegetarian att äta lite kött.

Sandwichtårta med bär
Nästa år fyller Måns fyra. Då ska han få ha sitt livs första barnkalas. Jag tror att jag ska upprepa årets succé med sandwichtårtan. Den imponerade till och med på barnen. Undrar vilka han kommer att vilja bjuda? Kompisarna från dagis så klart, och kanske några gröndalsungar till; Noah, Elis, Fedra, Loka, Otis, Tindra, Tuja, Ossian, Anakin, Leah, Buster, Luma, Luva, Myrra, Bilbo, Embla, Mumla, Britten, Ditten, Drutten, Ashley, Wilson, Jackson, Junior, Myrra, Yrla, Utah, Mogens, Moltas, Manne, Malte, Ezra, Beppe, Buppe, Legolas, Laban, Ylle, Atlas, Alaska, Eskil, Caesar och Olssons yngsta, är det Chakachan hon heter? Vad trevligt det ska bli. Fiskdamm ska vi ha. Gottepåse. Och så blir det väl lite lekar?

RSS 0.91