Slusken vs. Stilnazisten


Puddingredaktionens köksmästare anklagas vara stilnazist. Grafik: Puddingmedia AB

Har jag förstått mänskligheten rätt anses ordning och reda vara det osexigaste som finns. Roland i Torsk på Tallin hade koll på allting, järnkoll i minsta detajl. Men inga brudar blev det. Slusken som super och "går på andrahandssorteringen direkt" får brudarna.

Ordnade människor är tråkiga. Det är mycket mer attraktivt med folk som skiter i vilket. Vem tycker inte den oansvarige lille pundaren Pete Doherty är mer intressant än en yrkesbatterist?

På mitt gamla köksjobb kallades jag för Stilnazisten. Jag hade koll på allting, visste var allting låg, hade saker och ting diskade och sillmackorna var identiska in på molekylnivå, hur snabbt de än tillagades. Trots att köket alltid fungerade när jag var där ansågs jag bara vara en tråkig jävel.

Hemmavid lämnar jag inget åt slumpen. Börjar tvålen sina köper jag en ny och lägger i reserven minst en vecka innan den tar slut. Likadant är det med tvättmedel, kaffe, ketchup och så vidare.

Släpp loss! brukar folk uppmana mig. Okej, men vad ska jag göra då? Kasta handdukarna i en hög istället för att vika ihop dem? Strunta i att torka upp om jag spiller mat på golvet? Glömma ta med mina fotbollsstrumpor med vilje?

När något ska ordnas slutar det alltid med att jag får styra upp tider, scheman och ringa alla – annars händer ingenting. Vill jag att något ska hända måste jag göra det själv. Och de andra skiter i det för att de vet att jag kommer fixa det. Skiter jag i det händer ingenting. Moment 22.

Och, precis som för
mjuka hårdingar, älskar kvinnor när sluskar för en gångs skull gör något strukturerat. Om de överraskar en gång och styr upp något är det duktigt, heroiskt och till och med gulligt. Men skulle Stilnazisten komma försent eller glömma sitt uppdrag för första gången någonsin måste han genast döden dö, eller i alla fall få leva som det svarta fåret till tidens slut.

Oansvariga, nonchalanta människor kommer alltid tjäna på det. Det gör mig direkt arg, ledsen och bitter.

Den kritiska längden


Det är fullt med doggiga djur i Kalmar. Foto: Puddingbloggens Smålandskorrespondent

Det finns inte så mycket att säga. Just nu är mitt hår i
den kritiska längden. Jag förstår om folk tycker jag ser ut som ett ägg som klipper mig bara för att jag måste.

Jag ska försöka att inte visa mig på bild på det här internätet innan jag ser ut som ett popsnöre igen.

Puddingredaktionen avslöjar



Ni undrar säkert varför jag inte bloggar lika frekvent längre. Jag ska berätta varför, barn.

Jag planerar att vinna Stora Journalistpriset inom några år.
Artikeln ovan är ett steg i rätt riktning, inte sant?

Trevlig kväll önskar Puddingbloggens skjutjärnsredaktör.

Turn 27


Puddingbloggens befrielsefront har varit i farten igen. OBS! Bilden är ett montage.

Jaha, barn. Om exakt en månad fyller jag 27. Jag minns när en av mina gamla lärarinnor fyllde 27. Hon sa:
"27 är den perfekta åldern. Jag vill varken vara yngre eller äldre."

Kanske är det så. Kanske ska mitt livs blomstra upp och bli en dröm. Det är då man har sin fysiska topp sägs det. Det är också då alla kända rockmusiker går och dör. Jag tror varken jag vaknar upp söndagen den 14 februari och är lycklig, har en tvättbräda eller är rockstjärna och känner för att ta mitt liv. Det blir nog som vanligt – ensam, bakfull och definitivt utan frukost på sängen och en massa presenter som det var när man var barn.

Jag har funderat på att ha fest, men det är nog ingen bra idé. Min hyresvärd har redan gett mig två varningar. Minns jag inte fel var det på min 25- respektive 26-årsfest. Man vill ju inte fira med att bli vräkt.

Den 14 februari i år är inte bara alla hjärtans dag, utan även koreanskt nyår. Dessvärre har jag varken tid, råd eller lust att åka till Korea och fira. Jag funderar på något inom räckhåll. En ensamweekend i Stockholm, Köpenhamn eller Göteborg hade varit fint.

Men antagligen blir det som vanligt. En kalasfylla hemma hos Big Gay AL som avslutas med en fetaostfalafel på Jalla Jalla eller en smäll på käften om man har tur.

You and me and house and food


Puddingbloggens chefredaktör är skinhead sen en tid tillbaka. Foto: Tomas Malmberg

Kom just på att jag inte har skrivit på över en vecka. Jag har haft fullt upp med att vara skinhead.

2010 kommer bli mitt livs jobbigaste år. Jag har fler projekt igång än antal hjärncellerer (vilket egentligen inte säger någonting). Men jag kommer nog älska det ändå.

Jag är mer rädd för att sitta hemma en fredag, äta vegansk kylling, kolla på Let's Dance och bara ha det gött.

Sedan är jag rädd för att hitta kärleken (ingen risk, dock). Då kanske jag släpper allt och låter mina drömmar dö.

Eller har jag också misförstått meningen med livet:
You and me and house and food.

Puddingawards 2009



Puddingredaktionen presenterar härmed vinnarna av Puddingawards 2009 – det enda objektiva priset till universums bästa bloggare. Läs och njut.

Årets blogg – Alla kategorier

Under föregående år har jag arbetat som lokaljournalist. Dagligen har folk ringt in till redaktionen för att beklaga sig över saker de är besvikna på – och gärna vill att vi "skriver en rad om det". Det kan vara allt från porr i cornflakspaketet eller en stulen påfågelsduva, till fyra kronor för mycket i parkeringsavgift. Dagens Lokaltidningsbesvikelse är en blogg med artiklar skrivna om besvikna människor. Men inte bara det. Det är också en anledning till att jag fortfarande älskar att vara journalist – och en kallsvettig dröm om att en gång bli publicerad där.

Årets matblogg

Jag har aldrig drömt om att ha en hemmafru. Lotta Lundgrens högsta önskan var att bli världens bästa copywriter – och hon var på god väg. Men en dag insåg hon att livet var så mycket mer än en svinhög lön och arbete 80 timmar i veckan. Så hon sa upp sig från jobbet och började leva som hemmafru. Mitt i allting startade hon en blogg med maten hon lagade. Det visade sig bli världens bästa matblogg. Knivskarpa bilder, ett underbart attraktivt språk och framför allt magisk mat. Jag har som sagt aldrig drömt om att ha en hemmafru, men väl om att bli en.

Årets förnyare


Jag har ingen aning om vem Saga Alm Mårtensson är, men jag vet att hon bor i Lund och pluggar sexologi. Nu tror ni, barn, att jag desperat var ute efter att läsa om en 24-årig, blond, lundensiskas sexdrömmar – och det kanske jag också var. Sanningen om detta kommer aldrig fram, men en sak är säker: det finns ingen människa på denna planet som skriver mer intressant, nyanserat och stilistiskt snyggt om sexologi. Hon blandar kärlek, sex och relationsanarki med post-moderna genusteorier som ingen annan. "Det intressanta är egentligen inte målet utan resan dit. Förförelsen bygger kanske på illusioner som dör i samma stund som målet uppnås", skriver Saga. Min bloggresa hos Saga har bara börjat – och det utan att bli sådär genant kåt som bara jag kan bli. Det är ett obehagligt högt betyg.

Puddingawards 2008
Puddingawards 2007

RSS 0.91